Går jag för långt med mina skämt?

Har man en humor som inte faller under vad som anses normalt är det väl självklart att folk som inte känner dig inte uppfattar din humor.
Sen beror det på hur du lägger fram dina skämt .. ibland måste man vara överdrivet ironisk för att vissa ska fatta.

Det gäller att veta när det är ok att köra sin sjuka humor för främlingar och bekanta och när det inte är ok. Lite finkänslighet.

Detta är helt och håller baserat på mina egna upplevelser. De enda som uppskattar min humor är folk som känner mig väl.

Jag är exakt som du! Som post nr #2 sa, chandler bing. Jag skämtar om allt och alla. Till 99% skrattar folk, men i själva verket ses jag nog som en sjuk kille bara.
Detta satte spår i min uppväxt eftersom det var relativt svårt att skaffa tjejer eftersom de oftast inte uppskattar sånt. Visst de skrattar och så, men de tänker ju ändå att en sån kille kan man ju inte va tsm med...
Jag kan inte hjälpa det heller. Biter mig i tungan varje gång jag slänger iväg en klockren onliner Och det är flera per dag...

Ett problem är nog att de personer du skämtar med kan uppleva det som att du gör dig rolig på deras bekostnad, att dom framstår som löjliga (eller som en som har fula skor) för att du ska bli sedd som en rolig och trevlig en (även fast det inte är din avsikt).

Kanske kan du prova skämta om andra saker än personer du möter? Skämta om dig själv, eller situationer alla känner till. Men akta dig lite för att driva med folk som har det svårt. En regel kan vara att vara driva med företeelser eller situationer man själv har koppling till, om man är i en situation där man bör ta det säkra före det osäkra (driv bara med skåningar om du själv är skåning, driv bara med kvinnor om du själv är kvinna, etc). Självklart finns det gott om situationer att dra på fulla maskineriet, men inte med folk du just träffat.

Lycka till!

Och DÄR försvinner genast charmen i det man tänkt säga! Glädjedödare!

Jag har väl mer eller mindre haft samma problem med vissa bekanta (många i min familj är PK-nissar).
Jag förklarade helt enkelt för de som undrade varför jag sa som jag sa att jag gärna skämtar och jävlas, men aldrig menar något illa mot någon. Sen tonar jag självklart ner det inför folk som jag inte vill ska ta illa upp av det. Jag brukar jävlas med mina syskon och föräldrar rätt rejält, och de gör detsamma.
Anpassa dig och förklara dig, det borde hjälpa. Lycka till