Jag har väldigt sällan haft jobb sen gymnasiet och det närmaste jag kommit var ett plusjobb under den aningen snällare socialdemokratiska regeringen. Jag har gått på bidrag i tre kommuner nu, Härnösand, Danderyd och Stockholm(Farsta). I Härnösand var det aldrig direkt några problem att få pengar så länge man hade en plan för framtiden och i Danderyd var det också smärtfritt. Man skulle dock visa en lista på sökta jobb men det räckte men upp till 10 jobb i månaden. Jag fick också hyran motsvarad i bidraget till 100%.
Sen flyttade jag till Farsta, där dom sa att dom inte betalar ut mer än 2000 för inneboende som jag till hyran, fast min hyra var på 2300. Sen kräver dom 20 sökta jobb i månaden, och i höstas när jag var helt sysslolös krävde dom att jag skulle gå runt och plocka skräp på gatorna 4 timmar om dagen. Det var inte hemskt men det var förolämpande. Jag har gått en 2-årig KY-utbildning och där gick jag runt med en sån där gul väst och plockade upp papper och ölburkar. Jag kände mig som om jag var där på samhällstjänst, mitt brott var arbetslöshet.
I självkritikens anda kan jag dock medge att jobben jag vill ha och är utbildad för är ganska få (TV/media) och att jag inte är alltför entusiastisk i mitt jobbsökande. Och jag HATAR telefonförsäljning.
Nu står jag iaf inför att flytta ännu en gång, och valen just nu är Sollentuna, Huddinge och Botkyrka(fittja). Hur svårt är det att få bidrag i dom kommunerna? Hur mycket krävs av en? Jag har praktik nu och fram till Maj som längst och söker 20+ jobb i månaden och får cirka 3000 av försäkringskassan i månaden redan. Kom med råd till mig och dela med er av era erfarenheter, mina lata, värdelösa kamrater...
Det var inte hemskt men det var förolämpande. Jag har gått en 2-årig KY-utbildning och där gick jag runt med en sån där gul väst och plockade upp papper och ölburkar. Jag kände mig som om jag var där på samhällstjänst, mitt brott var arbetslöshet.
Du är alltså för fin för att göra rätt för dig? Är det så vi ska tolka dig?
Citat:
Ursprungligen postat av Protoman85
I självkritikens anda kan jag dock medge att jobben jag vill ha och är utbildad för är ganska få (TV/media) och att jag inte är alltför entusiastisk i mitt jobbsökande. Och jag HATAR telefonförsäljning.
Okej, det var inget du kunde kollat upp innan? Du tyckte det skulle vara lite coolt och hippt att "jobba med media", men glömde kolla hur arbetsmarknaden såg ut? FAIL!
Som jag ser det har du två val.
1. Skaffa en ny VETTIG utbildning. Satsa på en bransch där det behövs folk.
2. Sök ALLA jobb. Även dom du tycker du är för fin för. Det kanske är dags att inse att drömjobbet inte kommer av sig själv, du kanske måste slita hund på ett callcenter innan du kan röra dig vidare.
Det kanske är dags att bli entusiastisk i ditt jobbsökande, för som det är nu går du och kostar oss som arbetar en massa pengar. Det är fint med ett socialt skyddsnät, det kan vi alla behöva någon gång i livet, men då är det din förbannade plikt att bli entusiastisk i ditt jobbsökande.
Som jag tolkar ditt inlägg är det precis sådana som du som sett till att tyglarna måste stramas åt i samhället.
Okej, du är alltså en till sån där blå kille utan empati, det syns enkelt i din text. Du tycker att alla som har problem har det för att dom förtjänar det. Jag var medveten om att arbetsmarknaden in media var trång och jag tyckte inte att det var "hippt", det var någonting som jag brann för och fortfarande brinner för. Jag har haft praktik på Strix och har nu praktik som redigerare, så helt dåligt har det inte gått. Att gå runt och plocka skräp ser inte jag som att göra rätt för sig, det är ett straff. Världen behöver verkligen färre personen som dig.
Jag söker inte telefonjobb dels för att jag har provat det och tycker inte om det, plus att jag faktiskt inte är bra på det. När folk säger "nä jag vill inte ha något nytt telefonabonnemang" så är mitt svar "okej, om du inte vill så vill du inte." Jag är inte den bästa på att övertyga folk, det gör mig inte dålig som människa, jag är bara inte bra på det. Det är inte att jag tycker att jag är "för fin" för det. Du behöver verkligen gå ner från din tron och se att även om det finns vissa människor som utnyttjar systemet så finns det många som verkligen behöver hjälp och som inte vill gå på bidrag egentligen. Det är inte bara att "skaffa ett jobb" verkligheten är svårare än så. Såna som du tror att alla muslimer är terrorister, att alla ryssar dricker vodka och dansar kosackdans. Du drar alla över en kam.
Det är också intressant att se att du ignorerar frågan i ämnet utan bara tar det som ett tillfälle att hacka på mig. Aren't you a big boy? (eller tjej, vad vet jag).
Ju rikare kommunen är, desto mindre belastade är deras resursprogram och de behöver således inte vara lika strikta när det gäller bidrag. Har kommunen en stort invandrarantal så blir även då deras resursprogram överbelastade. Således bör du i den mån du tänkt vara fattig välja en rik kommun med få invandrare. Se även till att hamna i rätt stadsdelsförvaltning inom kommunen om du bor i en storstad. Det är stor skillnad på till exempel Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning jämfört med Maria-Gamla Stan även om båda tillhör Stockholms Kommun.
Okej, du är alltså en till sån där blå kille utan empati, det syns enkelt i din text. Du tycker att alla som har problem har det för att dom förtjänar det. Jag var medveten om att arbetsmarknaden in media var trång och jag tyckte inte att det var "hippt", det var någonting som jag brann för och fortfarande brinner för. Jag har haft praktik på Strix och har nu praktik som redigerare, så helt dåligt har det inte gått. Att gå runt och plocka skräp ser inte jag som att göra rätt för sig, det är ett straff. Världen behöver verkligen färre personen som dig.
Går du på socialbidrag så ägs du av arbetarna som betalar ditt uppehälle. Du ska vara glad att du får några pengar överhuvudtaget och plocka skräp med ett leende på läpparna.
Citat:
Ursprungligen postat av Protoman85
Jag söker inte telefonjobb dels för att jag har provat det och tycker inte om det, plus att jag faktiskt inte är bra på det. När folk säger "nä jag vill inte ha något nytt telefonabonnemang" så är mitt svar "okej, om du inte vill så vill du inte." Jag är inte den bästa på att övertyga folk, det gör mig inte dålig som människa, jag är bara inte bra på det. Det är inte att jag tycker att jag är "för fin" för det.
Du gillar alltså inte att jobba och tycker att du ska få bidrag för det?
Det finns ett ord för sådana som dig. Parasit.
Citat:
Ursprungligen postat av Protoman85
Du behöver verkligen gå ner från din tron och se att även om det finns vissa människor som utnyttjar systemet så finns det många som verkligen behöver hjälp och som inte vill gå på bidrag egentligen. Det är inte bara att "skaffa ett jobb" verkligheten är svårare än så. Såna som du tror att alla muslimer är terrorister, att alla ryssar dricker vodka och dansar kosackdans. Du drar alla över en kam.
Det finns det men du är inte en av dom. Du är en parasit.
Ju rikare kommunen är, desto mindre belastade är deras resursprogram och de behöver således inte vara lika strikta när det gäller bidrag. Har kommunen en stort invandrarantal så blir även deras resursprogram överbelastade. Således bör du i den mån du tänkt vara fattig välja en rik kommun med få invandrare. Se även till att hamna i rätt stadsdelsförvaltning inom kommunen om du bor i en storstad. Det är stor skillnad på till exempel Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning jämfört med Maria-Gamla Stan även om båda tillhör Stockholms Kommun.
Tack för infon. Huddinge är alltså en hel del bättre än botkyrka. Men jag ska inte vara fattig hur länge som helst. Om jag inte kommit in i mediabranschen på nått sätt inom 6 månader har jag bestämt mig att jag ska bita i det sura äpplet och söka alla jobb jag kan göra, även dom som jag vet att jag kommer att ha det tråkigt eller frustrerande på...
Okej, du är alltså en till sån där blå kille utan empati, det syns enkelt i din text.
Nja, jag är faktiskt inte så blå som du verkar tro. Även vi som rör oss i regnbågsfärgad mittfåra kan tycka att det minsta man kan begära av folk är att dom gör allt för att jobba.
Citat:
Ursprungligen postat av Protoman85
Du tycker att alla som har problem har det för att dom förtjänar det.
Nej.
Citat:
Ursprungligen postat av Protoman85
Jag var medveten om att arbetsmarknaden in media var trång och jag tyckte inte att det var "hippt", det var någonting som jag brann för och fortfarande brinner för.
Jag brinner för att rädda valarna. Tyvärr sätter det inte mat på bordet, så du lär inte få se mig i Whale Wars på Discovery.
Citat:
Ursprungligen postat av Protoman85
Jag har haft praktik på Strix och har nu praktik som redigerare, så helt dåligt har det inte gått.
Ändå sitter du här och frågar efter den lökigaste kommunen att bo i, där du behöver anstränga dig minst till största möjliga bidrag?
Citat:
Ursprungligen postat av Protoman85
Att gå runt och plocka skräp ser inte jag som att göra rätt för sig, det är ett straff.
Om det nu är ett straff - vad ska du göra för att slippa bestraffningen?
Fängelse är ett straff då man begår brott. Lösningen för att slippa hamna där igen är att inte begå brott.
Vad är lösningen på din bestraffning?
Citat:
Ursprungligen postat av Protoman85
Världen behöver verkligen färre personen som dig.
Hårt arbetande skattebetalare som alltid varit beredd att ta minsta skitjobb i sin strävan att tjäna till sitt eget uppehälle och slippa sitta i klorna på arbetsförmedlare, a-kassa eller socialtjänst?
Citat:
Ursprungligen postat av Protoman85
Jag söker inte telefonjobb dels för att jag har provat det och tycker inte om det, plus att jag faktiskt inte är bra på det. När folk säger "nä jag vill inte ha något nytt telefonabonnemang" så är mitt svar "okej, om du inte vill så vill du inte." Jag är inte den bästa på att övertyga folk, det gör mig inte dålig som människa, jag är bara inte bra på det.
Nej, det gör dig bara till en dålig telefonförsäljare.
Citat:
Ursprungligen postat av Protoman85
Det är inte att jag tycker att jag är "för fin" för det. Du behöver verkligen gå ner från din tron och se att även om det finns vissa människor som utnyttjar systemet så finns det många som verkligen behöver hjälp och som inte vill gå på bidrag egentligen.
Ändå handlade tråden om vilken kommun du ska bosätta dig i för att lättast få bidrag till så liten ansträngning som möjligt?
Citat:
Ursprungligen postat av Protoman85
Det är inte bara att "skaffa ett jobb" verkligheten är svårare än så. Såna som du tror att alla muslimer är terrorister, att alla ryssar dricker vodka och dansar kosackdans. Du drar alla över en kam.
Ha ha ha! Det där var nästan kul. Ändå har jag lyckats hålla mitt lågutbildade arsle sysselsatt oavbrutet sedan gymnasiet.
Du har rätt, det är inte bara att skaffa ett jobb, man måste vara lite framåt och besitta någon form av kompetens. Ändå är min erfarenhet att dom som verkligen vill jobba, då menar jag verkligen vill jobba, får ett jobb. Inte som bankchef eller fastighetsmäklare kanske, men väl inom vård och omsorg eller andra "lågstatusyrken" om man nu får kalla det så.
Själv tycker jag inte att det är så låg status att vara exempelvis personlig assistent eftersom det är något av det finaste arbete man kan utföra. Jag såg snarare till den allmänna opinionens syn på sådana jobb.
Just personlig assistent är ett bra förslag på jobb du skulle kunna söka. Behovet är ganska stort, det krävs ingen särskild utbildning, lönen är inte så dålig som man skulle kunna tro och ofta jobbar man skift så att man har ett par dagar ledigt då och då.
Citat:
Ursprungligen postat av Protoman85
Det är också intressant att se att du ignorerar frågan i ämnet utan bara tar det som ett tillfälle att hacka på mig. Aren't you a big boy? (eller tjej, vad vet jag).
Tänkte bara försöka ge förslag på vad som verkligen kan hjälpa dig. En adekvat utbildning eller vilket jobb som helst är bättre både för din egen självkänsla (som verkar en aning kantstött) och för samhället i stort.
Jag brinner för att rädda valarna. Tyvärr sätter det inte mat på bordet, så du lär inte få se mig i Whale Wars på Discovery.
Kul, men att jobba med media, i mitt fall som redigerare eller kameraman är inte samma sak som att rädda valarna, eller hur? Så skriver du det för att retas eller för att du är dum nog att jämställa de två?
Ändå sitter du här och frågar efter den lökigaste kommunen att bo i, där du behöver anstränga dig minst till största möjliga bidrag?
Nej, jag frågade inte om var det är enklast att få bidrag för att jag vill sitta hemma och dricka öl och vänta på jobberbjudanden. Jag frågade vilka kommuner där dom är tuffast mot arbetslösa, för att undvika att hamna på ett ställe där jag får fler problem med ekonomin. För jag vet inte hur det är med dig, men jag har inga föräldrar att flytta hem till inga andra säkerhetslinor. Jag kan inte flytta "hem" till Härnösand för där finns det typ 1% av jobben som finns i stockholm. Så återigen tror jag efter att se såna kommentarer, att du ser ner på arbetslösa i allmänhet och tycker att du är duktigare och mer kapabel för att du lyckats få jobb.
Tänkte bara försöka ge förslag på vad som verkligen kan hjälpa dig. En adekvat utbildning eller vilket jobb som helst är bättre både för din egen självkänsla (som verkar en aning kantstött) och för samhället i stort.
Mmm jag tycker i efterhand att jag reagerade lite för starkt på ditt påhopp blandat med faktiskt ärliga förslag. Jag HAR dock en adekvat utbildning för det jag vill jobba med, och jag har gått gymnasiet som de flesta andra.
Visst skulle min självkänsla må bra av att ha ett jobb men det beror lite på vilket jobb också. Jag undrar också hur du har fått dina jobb. Har du skickat CV:ar till diverse ställen och dom har anställt dig för att du varit så imponerande och framåt eller har du någonsin haft hjälp av kontakter? Det har jag aldrig haft. Jättebra för dig att du inte haft några problem med arbete men jag tycker ändå att du borde ha lite mer empati för andras situation.
Wow, en till som hatar dom som har det svårt i livet. Du känner inte mig kan jag säga, du vet ingenting. Kom tillbaka när du varit arbetslös några år utan att ha hittat jobb. Då kommer nog inte du bli så glad när du blir kallad parasit.
Mmm jag tycker i efterhand att jag reagerade lite för starkt på ditt påhopp blandat med faktiskt ärliga förslag. Jag HAR dock en adekvat utbildning för det jag vill jobba med, och jag har gått gymnasiet som de flesta andra.
Visst skulle min självkänsla må bra av att ha ett jobb men det beror lite på vilket jobb också. Jag undrar också hur du har fått dina jobb. Har du skickat CV:ar till diverse ställen och dom har anställt dig för att du varit så imponerande och framåt eller har du någonsin haft hjälp av kontakter? Det har jag aldrig haft. Jättebra för dig att du inte haft några problem med arbete men jag tycker ändå att du borde ha lite mer empati för andras situation.
Se där, vi rör oss åt ett konstruktivt håll.
Jag har nog haft en del tur blandat med hårt arbete. Eftersom jag inte har någon utbildning att luta mig mot måste jag jobba dubbelt så hårt som välutbildade i min strävan att få jobb.
Men, jag kan säga så här. Jag har med flit haft så lite kontakt som möjligt med Arbetsförmedlingen. Jag var arbetslös under en tvåveckorsperiod år 2000, direkt efter lumpen. Då gick jag bara dit för att anmäla mig som arbetslös. Jag hann med ett möte en förmedlare som jag gjorde klart för att jag ämnade spendera så lite tid som möjligt där och ta så lite hjälp som möjligt av dom.
Jobb som utannonseras via AF söks av hundratals och tusentals personer. Där ska man sticka ut bra mycket från mängden för att ha en chans.
Istället såg jag till att söka jobb som inte utannonserades hos Arbetsförmedlingen samt att jag skickade ut CV och ansökningsbrev till företag som jag tyckte verkade roliga.
Det som hände var att jag marknadsförde mig själv hos företag som inte fick in hundratals ansökningar, jag var den enda dom hade att ta ställning till. Visst fick jag massor av nej, vissa svarade inte ens, men ett företag hade börjat fundera på att rekrytera och när dom fick mitt brev slog dom till och jag hade en fot inne.
Ett par veckor senare påbörjade jag min tillsvidaretjänst och har inte varit arbetslös en dag sedan dess. Jag är nu på mitt tredje jobb efter det och samtliga har jag fått genom att jag bättrat på min kompetens på varje ställe och genom kund- och leverantörskontakter har jag bytt upp mig i tjänst och lönenivå.
Idag har jag en väldigt ansvarsfylld tjänst och tjänar över 400k/år, inte illa pinkat för en kille som hankade sig igenom gymnasiet på sparlåga.
Jag vet att jag låter en smula empatilös. Det är meningen.
Jag utgår från mig själv. Kan en sådan som jag klara sig bra i arbetslivet så kan alla. Jag ser mig själv som någon form av lägstanivå.
Jag har sett långtidsarbetslöshet på nära håll i familjen och vet vad det gör för självkänslan. Därför har jag kämpat med näbbar och klor för att inte hamna där själv.
I ditt fall tycker jag du ska rikta din energi åt rätt håll.
Jag förstår att du vill göra det bästa möjliga för dig, exempelvis genom att välja bostadsort där du får det bäst. Men som jag ser det är det missriktad energi. All energi du lägger ner på att fundera i dom banorna borde gå åt att försöka få ett jobb istället.
Du har ju praktik idag, det är givetvis ett bra ställe att ligga på och försöka hålla kontakten med även om dom inte har något åt dig idag.
tjenare. var i samma situation som dig. skillnaden var väll att jag inte kunde tänka mig att snylta så jag flyttade till norge . tjänar fina pengar som vaktmästare (358000)brutto. . inte långt hem heller. har bott här i snart 12 år. gå in på nav.no för lite inspiration.
ha en fin dag vidare.
tjenare. var i samma situation som dig. skillnaden var väll att jag inte kunde tänka mig att snylta så jag flyttade till norge . tjänar fina pengar som vaktmästare (358000)brutto. . inte långt hem heller. har bott här i snart 12 år. gå in på nav.no för lite inspiration.
ha en fin dag vidare.
Precis. Känner massa folk som drar fötterna efter sig för att de för är lata & fega.
Så som jag ser det har du 2-4 alternativ.
1. Låna 20k av nån, dra till norge. Sök alla jobb & jobba med nåt skit tills du kan betala tillbaks pengarna. Spara sen medans du funderar vad du vill vidare. Personligen är jag intresserad av mediaproduktion & grafisk design och jobbar därför upp en demo-reel på fritiden. Bor också i Norge och har det bra här sen några år tillbaks. Erbjud dig att hjälpa till med mediarelaterade uppgifter på jobbet.
2. Stanna kvar hemma och kämpa mot dåliga odds för arbete & sura myndighetskärringar. Du kan alltid vässa dina kunskaper på det du _vill_ jobba med egentligen. Den uppfattning jag har av den branschen är att folk skiter i din bakgrund så länge du är någorlunda socialt kompetent och kan leverera snygga saker.
3. Studera vidare.
4. Sitt hemma, rök gräs & kolla på huset fullt. Festligt men inte så bra i längden.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
. tjänar fina pengar som vaktmästare (358000)brutto.
. inte långt hem heller. har bott här i snart 12 år. gå in på nav.no för lite inspiration.
