2010-01-11, 01:54
#1
Som rubriken lyder: Vad har ni för erfarenhet av svensk sjukvårds baksida?
Sveriges sjukvård rankas som en av de bästa internationellt, bra valuta för pengarna, goda resurser osv. Det tjatas hela tiden om hur bra svensk sjukvård är och hur lyckliga vi ska va som bor i ett land med så otroligt goda förutsättningar. Jag har inte annat än kunnat hålla med: svensk sjukvård är bra!
Denna uppfattning har jag hållit fast vid ända tills det att jag för ett halvår sedan fick reda på bakgrunden till min väns epilepsi.
Hans problem började redan i tidiga tonåren med plötsliga epilepsianfall, dock ganska lindriga. Efter mycket om och men konstaterades det att han hade en godartad hjärntumör. Han opererades snart, tumören togs ut, men problem bestod ändå. Efter totalt tre stycken ganska så omfattande operationer utan större framgång så konstaterade man att det INTE fanns något mer att göra. Efter totalt 8(!) år av epilepsi (grannmallanfall t.ex) och pillerknaprande så tog han tillsammans med sin läkare beslutet att han skulle få opereras av världens främste ep-neurokirurg i Tyskland (dr. Pannek).
Operationen gick bra.
Det skrämmande är dock att man i Tyskland gjorde den fruktansvärda upptäckten, som man efter 8 års behandling i Sverige inte ens lagt märke till, att han hade en tumör stor som ett hönsägg i bakre hjärnbanken. 5x3,5x3 cm var den. Hur fan kan man missa en så stor tumör?! Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle kunnat hända om inte operationen i Tyskland genomförts. Som om inte det vore nog så konstaterade man att det första ingreppet som gjorts i Sverige var direkt livsfarligt då man hade gått in precis bredvid en artär, ett felsteg och det hade varit kört.
Vad som skrämmer mig än mer är att man i Sverige sa att det inte fanns något mer man kunde göra för honom. HALLÅ?! Vafan, är vi helt jäkla efterblivna? Och det kommer mer… han är den första svensk som fått statligt bidrag för att opereras på just den avdelningen, som ses som världens ledande när det kommer till fall som hans. Det har hänt en gång tidigare att en svensk person skickats dit för operation, dock fick den personen stå för hela kalaset själv... och då pratar vi flera miljoner kronor.
Detta är tamejfan helt jävla oacceptabelt! Hela hans ungdomsår har gått upp i rök pga bristande kunskap och allmänt dåligt och efterblivet folk inom sjukvården. Jag skäms fan över att va svensk.
Är det fler som har erfarenhet av mer eller mindre extrema fall av bristande sjukvård i Sverige eller är det här bara en engångsföreteelse?
Ps. Finns det någon liknande tråd, var god merga, de tidigare trådarna om efterbliven svensk sjukvård är lite "out of date", hittade en som var från 2005 men de va typ den enda;s Ds.
(lessen för all text)
Sveriges sjukvård rankas som en av de bästa internationellt, bra valuta för pengarna, goda resurser osv. Det tjatas hela tiden om hur bra svensk sjukvård är och hur lyckliga vi ska va som bor i ett land med så otroligt goda förutsättningar. Jag har inte annat än kunnat hålla med: svensk sjukvård är bra!
Denna uppfattning har jag hållit fast vid ända tills det att jag för ett halvår sedan fick reda på bakgrunden till min väns epilepsi.
Hans problem började redan i tidiga tonåren med plötsliga epilepsianfall, dock ganska lindriga. Efter mycket om och men konstaterades det att han hade en godartad hjärntumör. Han opererades snart, tumören togs ut, men problem bestod ändå. Efter totalt tre stycken ganska så omfattande operationer utan större framgång så konstaterade man att det INTE fanns något mer att göra. Efter totalt 8(!) år av epilepsi (grannmallanfall t.ex) och pillerknaprande så tog han tillsammans med sin läkare beslutet att han skulle få opereras av världens främste ep-neurokirurg i Tyskland (dr. Pannek).
Operationen gick bra.
Det skrämmande är dock att man i Tyskland gjorde den fruktansvärda upptäckten, som man efter 8 års behandling i Sverige inte ens lagt märke till, att han hade en tumör stor som ett hönsägg i bakre hjärnbanken. 5x3,5x3 cm var den. Hur fan kan man missa en så stor tumör?! Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle kunnat hända om inte operationen i Tyskland genomförts. Som om inte det vore nog så konstaterade man att det första ingreppet som gjorts i Sverige var direkt livsfarligt då man hade gått in precis bredvid en artär, ett felsteg och det hade varit kört.
Vad som skrämmer mig än mer är att man i Sverige sa att det inte fanns något mer man kunde göra för honom. HALLÅ?! Vafan, är vi helt jäkla efterblivna? Och det kommer mer… han är den första svensk som fått statligt bidrag för att opereras på just den avdelningen, som ses som världens ledande när det kommer till fall som hans. Det har hänt en gång tidigare att en svensk person skickats dit för operation, dock fick den personen stå för hela kalaset själv... och då pratar vi flera miljoner kronor.
Detta är tamejfan helt jävla oacceptabelt! Hela hans ungdomsår har gått upp i rök pga bristande kunskap och allmänt dåligt och efterblivet folk inom sjukvården. Jag skäms fan över att va svensk.
Är det fler som har erfarenhet av mer eller mindre extrema fall av bristande sjukvård i Sverige eller är det här bara en engångsföreteelse?
Ps. Finns det någon liknande tråd, var god merga, de tidigare trådarna om efterbliven svensk sjukvård är lite "out of date", hittade en som var från 2005 men de va typ den enda;s Ds.
(lessen för all text)
__________________
Senast redigerad av Knuule 2010-01-11 kl. 02:04.
Senast redigerad av Knuule 2010-01-11 kl. 02:04.