Citat:
Ursprungligen postat av Knuule
Som rubriken lyder: Vad har ni för erfarenhet av svensk sjukvårds baksida?
Sveriges sjukvård rankas som en av de bästa internationellt, bra valuta för pengarna, goda resurser osv. Det tjatas hela tiden om hur bra svensk sjukvård är och hur lyckliga vi ska va som bor i ett land med så otroligt goda förutsättningar. Jag har inte annat än kunnat hålla med: svensk sjukvård är bra!
Denna uppfattning har jag hållit fast vid ända tills det att jag för ett halvår sedan fick reda på bakgrunden till min väns epilepsi.
Hans problem började redan i tidiga tonåren med plötsliga epilepsianfall, dock ganska lindriga. Efter mycket om och men konstaterades det att han hade en godartad hjärntumör. Han opererades snart, tumören togs ut, men problem bestod ändå. Efter totalt tre stycken ganska så omfattande operationer utan större framgång så konstaterade man att det INTE fanns något mer att göra. Efter totalt 8(!) år av epilepsi (grannmallanfall t.ex) och pillerknaprande så tog han tillsammans med sin läkare beslutet att han skulle få opereras av världens främste ep-neurokirurg i Tyskland (dr. Pannek).
Operationen gick bra.
Det skrämmande är dock att man i Tyskland gjorde den fruktansvärda upptäckten, som man efter 8 års behandling i Sverige inte ens lagt märke till, att han hade en tumör stor som ett hönsägg i bakre hjärnbanken. 5x3,5x3 cm var den. Hur fan kan man missa en så stor tumör?! Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle kunnat hända om inte operationen i Tyskland genomförts. Som om inte det vore nog så konstaterade man att det första ingreppet som gjorts i Sverige var direkt livsfarligt då man hade gått in precis bredvid en artär, ett felsteg och det hade varit kört.
Vad som skrämmer mig än mer är att man i Sverige sa att det inte fanns något mer man kunde göra för honom. HALLÅ?! Vafan, är vi helt jäkla efterblivna? Och det kommer mer… han är den första svensk som fått statligt bidrag för att opereras på just den avdelningen, som ses som världens ledande när det kommer till fall som hans. Det har hänt en gång tidigare att en svensk person skickats dit för operation, dock fick den personen stå för hela kalaset själv... och då pratar vi flera miljoner kronor.
Detta är tamejfan helt jävla oacceptabelt! Hela hans ungdomsår har gått upp i rök pga bristande kunskap och allmänt dåligt och efterblivet folk inom sjukvården. Jag skäms fan över att va svensk.
Är det fler som har erfarenhet av mer eller mindre extrema fall av bristande sjukvård i Sverige eller är det här bara en engångsföreteelse?
Ps. Finns det någon liknande tråd, var god merga, de tidigare trådarna om efterbliven svensk sjukvård är lite "out of date", hittade en som var från 2005 men de va typ den enda;s Ds.
(lessen för all text)
Jag är rädd att du drar fel slutsatser av den begränsade information du trots allt uttalar dig om. Självklart har det under din kompis 8 år långa sjukhistoria tagits ett flertal röntgenundersökningar av hans hjärna.
I tumörers natur ligger att dom växer. Dvs den tumören visade sig förmodligen inte det gånger din kompis blev röntgad, speciellt under de första åren, om den ens fanns. Läkarna drog då slutsatsen att det var en osedvanligt svårbehandlad epilepsi vilket inte speciellt sällan är fallet. Eller vet du med säkerhet att tumören syns på bilderna från sverige? Om inte så faller hela ditt resonemang.
Du antar att tumören har funnits där hela tiden och 'förstört hans ungdomsår'. Vet du att han hade en tumör då? Vet du om den syntes på röntgen redan då?
Man kan heller inte röntga folk i tid och otid pga faror med strålning och begränsade resurser (MR).
Tumören verkar alltså ha växt fram i tiden mellan senaste röntgenundersökning och den röntgenundersökningen som gjordes i Tyskland. Jag kan lova dig att en så stor tumör inte har missats under de massa röntgenundersökningar som gjorts i sverige. Det är extremt osannolikt att folk inte skulle ha sett ordentligt på bilderna speciellt i ett sådant fall som du beskriver.
Däremellan har nevrologerna konkluderat med det absolut mest sannolika, dvs att det rör sig om en svårbehandlad epilepsi vilket inte är speciellt ovanligt. Dvs en konklusion baserad på sunt förnuft, erfarenhet och som tar hänsyn till sjukvårdens begränsade resurser.
Och sedan kommer du med en massa osakligheter om 'efterblivna' folk etc som inte är så svåra att bortse ifrån.
Och sen frågar jag dig:
har din kompis blivit anfallsfri?
Vet du att tumören har något samband med epilepsianfallen eller var den bara ett sporadiskt fynd?
Vilken typ av operationer gjordes i sverige respektive tyskland?
Hur bedömder du indikationerna och kvaliteten på de olika operations som gjordes?
