Vänner som agerar "matchmaker"

"Min pojkvän har en kompis som du bara måste träffa, en helt underbar kille". Jag får rysningar längs ryggraden när jag hör dessa ord.

För ungefär ett halvår sedan försökte en av mina närmsta vänner para ihop mig med sin pojkväns kompis, med just dessa ord. Jag avböjde vänligt, men bestämt, av flera orsaker.

Hon fortsatte tjata om den här killen och till slut gick jag med på att träffa honom, mest för att få slut på hennes tjat. För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag träffade killen ett par gånger, ibland ensamma ibland tillsammans med andra, och drog slutsatsen att vi inte hade något som helst gemensamt. Jag tyckte att han var sjukt tråkig och vi hade ingenting att prata om.

Efter att jag, i mina ögon, gett honom en ärlig chans så talade jag om för min kompis att jag inte var intresserad av killen. Trots detta fortsatte hon att tjata om honom tills jag sa rent ut att jag tyckte att han var den tråkigaste människan jag träffat. (Jag överdrev en aning, men kändes som att det var nödvändigt för att få henne att förstå.)

Problemet nu är att stämningen mellan mig och min kompis har blivit riktigt jobbig. Hon tog verkligen illa upp för att jag inte tyckte om hennes pojkväns kompis.

Till saken hör att jag har en annan väninna vars pojkväns kompisar jag kommer väldigt bra överens med. (inget romantiskt, utan snarare att vi brukar festa tillsammans och ha riktigt kul). Jag har flera gånger fått påpekat för mig på ett irriterat sätt att den andra väninnans pojkväns kompisar minsann duger osv.

Vad jag skulle vilja diskutera är följande frågeställningar:

Vad är det som driver dessa "matchmakers"?
Vad får de ut av det?
Är det något slags välmenat "jag är så lycklig och vill att alla andra ska vara det också"? eller är det en förhoppning om att "då kan vi ha parmiddagar alla fyra och hitta på en massa skojiga saker tillsammans"?
Eller är det något annat?

Jag tvivlar inte på att hon verkligen tycker att den här killen är jättefin och helt underbar. Vad som irriterar mig är hennes ihärdighet och det faktum att hon närmast verkar förolämpad över att jag inte gillade killen.

Tar dessa "matchmakers" det som en personlig förolämpning om man inte skulle passa tillsammans med killen som de utsett till "den perfekta drömkillen/tjejen för dig"?

Din kompis verkar vara en dryg jävel

Jag skulle göra mycket för att få ha nära kompisar som ordnar parmiddagar, hemfester och sånadär grejer som man kan dyka upp på och skaffa nya vänner, ONS eller flickvänner på.

Så jag har svårt att förstå vad du är missnöjd med.

Var killen verkligen intresserad själv då? Han kanske också kände sig pressad av denna polare att träffa och tycka om dig.

Vissa lyckliga tjejer har en tendens att försöka hjälpa andra personer som de tycker är mindre lyckliga.

Oj, vilken tjej. Jag har suttit i en hel minut och nu försökt föreställa mig hur jag skulle tänka om jag var i din situation men det är fullständigt omöjligt. Jag tror det är lite genusperspektiv på den här frågan, det är kanske den mest tjejiga frågan jag hört på hela året..

Fast hon kanske bara bryr sig om dig?
Men försök få henne att fatta att du kan ordna egna snubbar.

Hon kanske egentligen vill ha honom själv, men eftersom hon är upptagen projicerar hon sin vilja på dig?

Tycker inte det är fel att försöka matcha ihop vänner om man tror sig hittat något. Men hon borde ju ge upp tanken när du så tydligt sagt att du inte är intresserad.

Jag har två tjejkompisar som brukar försöka para ihop mig med min framtida fru i tid och otid. Det brukar inte bli så bra. Den ena är som din kompis, den andra är helt normal och håller inte på att larva sig mer än att hon bjuder in den tjej hon tror passar mig om de har någon tillställning eller dylikt.

Men, den första kompisen. Hon är väl som som vissa matchmakers är och har liksom redan börjat planera hur fint det ska bli på parmiddagarna framöver... "Och sen kan vi ju åka ner till Smögen tillsammans nästa år... Ni kommer att bli ett sånt fint par..." et cetera.

Jo, hon tycks ha blivit det...


Jag klagar inte på att hemfester, parmiddagar och liknande där man kan träffa nya människor ordnas. Vad som irriterar mig är tankegången att "just den personen har jag utsett som perfekt för dig och därför måste du också tycka det, annars blir jag sur och grinig i minst ett halvår".

Enligt henne var killen intresserad, men egentligen har jag ingen aning. Han kan omöjligt ha tyckt att våra "dejter" var speciellt stimulerande eller skojiga. Min teori är att hon körde samma stil mot honom som mot mig, dvs säga tjat, tjat och åter tjat tills öronen trillar av. Vilket ännu mer får mig att undra varför man är så ihärdig när parterna man försöker para ihop inte vill bli ihop parade.

Matchmakers tror att de gör dig en tjänst genom att försöka para ihop dig med den evige singeln och tönten i deras vänskapskrets. Antingen förolämpar de din intelligens eller har du varit singel alldeles för länge. De tycker synd om dig/tönten och vill att två tragiska människor ska förenas för att de förtjänar varandra. De tycker att de gör en god gärning genom att para ihop dig med - enligt deras version, Casanova (fast i ett annat universum).

Vad ska man säga? Sådana människor är idioter som anser att de vet bättre i perspektiv av tredje person. Du har träffat på enormt självgoda människor som anser att de vet bättre än dig. Sådana människor arkebuseras i min bekantskapskrets.

Haha, Casanova var väl så långt ifrån den här killen som man bara kan komma. Men egentligen var det inget större fel på honom, bara det att vi var helt olika som människor, hade helt olika intressen och passade inte ihop helt enkelt.

Men jag förstår hur du menar och jo, jag har varit singel länge, men på eget initiativ och när min kompis tog upp hela matchmaking idéen så påpekade jag ju också att jag inte var ute efter ett förhållande, men det örat lyssnade hon inte på...

Men antar att det är som du säger, att de tror att de vet bättre och att de på något sätt gör mig en tjänst. Vilket bara det känns jättekorkat, borde inte jag veta vad som är bäst för mig?

Vissa människor som har förhållanden kan inte förstå att det finns personer som väljer att vara singlar. Sen att din väninna i detta fallet blivit lite småsur beror säkert på att hon luggit med sin pojkvän i sängen och pratat om hur du och den här mannen, som också är oförmögen att hitta en partner, skulle passa så bra ihop och hur säker hon är på att ni skulle bli det perfekta paret och nu inte kan acceptera att hon hade fel.

Jag har bara blivit "set up" två gånger varav den ena var när jag var 16 kanske så jag är väl ingen expert i ämnet. Jag kan däremot tycka att folk är rätt värdelösa på att lyssna på en när man väl vill att de ska vara lite matchmakers. Därmed tror jag att dessa personer gör det för sin egen skull. Men det är bara min teori.