Den stora tråden om James Bond-filmerna

Det är för övrigt en variant på scenen i Spy när Bond och Anya åker upp på badstranden med ubåts-bilen, men i MR är det en mer galen scen med duvan som typ "vad i helvete!?" (såkallad double-take på engelska).

Nja, du missar att systerfilmen The Spy Who Loved Me (1977) kom precis 10 år efter YOLT. Även om storyn i Spy inte har nåt med rymden att göra så är det nästan en remake av YOLT.

Annars hade både YOLT, Spy och MR samma regissör, Lewis Gilbert. Han var nog bra på filmer med stora sets och mycket statister. Dessa tre filmer är de mest storslagna och spektakulära Bond-filmerna och de påminner mycket om varandra, även om YOLT och Spy är mest lika varandra.

MR är dock den bästa filmen av dessa. Den har många Bondska scener, ett bra cast, bra John Barry-musik och härliga miljöer (Venedig, Rio De Janeiro). Det är den sista filmen med Bernard Lee som M. Rymd-storyn är för överdriven och orealistisk, men det blir ändå en bra nerv på slutet när Bond måste skjuta ner de dödliga gas-behållarna innan de når jorden. Motsvarande scen i Spy när de programmerar om ubåtarnas missiler till att träffa varandra är inte alls lika bra.

Många klagar ju på den alltför fars-artade humorn i MR. Visst är humorn over the top, och i vanliga fall föredrar jag mer allvarliga Bond-filmer, men MR är ändå kul många gånger. När Bond åker upp med gondolen på Markusplatsen i Venedig, Jaws och Dolly, ambulansen i Rio, när Jaws åker utför stupet på amazonas-floden, med mera.

Om man haft mindre fars-humor och hållit storyn på jorden, inte åkt iväg ut i rymden på slutet, hade säkert fler insett hur bra MR är.

Dock tycker jag nog man kunde skippat Jaws i pre-creditsen. Den scenen kunde varit utan humor precis som skidhoppet i Spy.

En annan grej som känns lite fel är snubbarna som "kapar" rymfärjan i början, när den transporteras ovanpå en jumbojet. De ser mer ut som biltjuvar från Londons East End, alltför osofistikerade för att figurera i en Bond-film. Skumt.

Edit:
Spy saknade John Barry-musik, hade istället ett tråkigt score av Marvin Hamlisch. Castet är inte lika bra heller.

Nån tyckte även Spy tenderade att kännas "over-glossy and artificial", att det var för mycket onaturliga sets och annat som var konstlat. Spy har mest en snygg yta men är ganska tråkig i övrigt.

Edit2:
Spy blev dock en stor framgång hos mainstream-publiken och den största kommersiella succén för Bond-serien sedan Thunderball (1965).

Även MR blev en stor succé hos mainstream-publiken, det är mest en del Bond-fantaster som inte gillar fars-humorn i denna.

Moonraker, händelsevis den första Bondfilm jag spelade in (vilket, då, var en kvalitetsmarkör, eller rättare sagt på ens förväntningar) är en oförglömlig kombination av fantastiska effekter - stunten med flygplanet i första (eller snarare tredje) scenen är fantastisk även 46 år senare - och sanslös idiotisk Åsa Nisse Anno 1956-osande lykteskomik till orkestermusik, som scenen med Markusplatsen. Att skurkarna moloket slår ned sina vapen mot båten i frustration i takt med musiken, och nämnda duva (med en, jämför med stunten ovan, kalopsartad effekt där klippet helt uppenbart slopas bak- och sedan framlänges igen) gör det desto mer komiskt. Notera också att fyllot, eller den inte längre avslappnade turisten med vinet, är samma person som befann sig på stranden på Sardinien när Lotusen kommer uppkörande ur vattnet, då med en öl. Det man mest kan fråga sig, även om det är en premiss man kanske inte ska beakta för mycket, är i vilken mån James Bond lyckats upprätthålla sin status som hemlig agent vid det laget...?

Även musiken, ska det betonas, är riktigt bra, både ledmotivet för resan ut i rymden, en skamligt uppenbar Star Wars-ripoff men med fantastiska effekter, som klippet när Corinne (såklart den franskspelade Bondbruden) dödas av Musk... menar Drax. Som Bond-YouTubern Calvin Dyson uttryckte det om en annan karaktär i en annan Moorefilm: "That character is in a completely different movie to everyone else." Stämningen i den scenen, mot vad som omedelbart föregår och följer, sammanfattar hur filmen känns som helhet. Älskar bilden av Michael Lonsdale som går mot kameran och ser stoiskt ondskefull ut med solen i bakgrunden, genuint bra filmarbete men skär sig mot resten av hantverket som äggröra i (en) Martini.

https://www.youtube.com/watch?v=DDJ8Z2DQNzY

Oavsett hennes gympadojor, musiken när Corrine blir jagad av Dobbermannarna är helt underbar. Är det specialskrivet eller ett känt stycke? Vill ha tag på det för det är så vackert.

Det är John Barry som har skrivit musiken till Moonraker.
Så det är inget känt stycke.
Bondfilmerna hade inte varit vad de är utan hans fantastiska musik.
Speciellt soundtracken till I hennes majestäts hemliga tjänst och Octopussy faller mig i smaken.

Oavsett hennes gympadojor, musiken när Corrine blir jagad av Dobbermannarna är helt underbar. Är det specialskrivet eller ett känt stycke? Vill ha tag på det för det är så vackert.

Dock tycker jag nog man kunde skippat Jaws i pre-creditsen. Den scenen kunde varit utan humor precis som skidhoppet i Spy.

Det är John Barry som har skrivit musiken till Moonraker. Bondfilmerna hade inte varit vad de är utan hans fantastiska musik.