"Otrohet är ett tecken på hans kärlek till dig"

Aftonbladet tar idag upp psykologen Maryse Vaillants bok "Les hommes, l'amour, la fidélite”, en kvinna som menar att otrohet är något sunt och ett tecken på mannens kärlek. http://www.aftonbladet.se/wendela/re...icle6377254.ab


Lite mer för den som vill läsa:

http://entertainment.timesonline.co....cle6974092.ece

http://www.smh.com.au/lifestyle/life...1231-lkq1.html

Hon menar alltså på att en man som vänstrar är ganska hälsosam och bara behöver lite "space" i sin relation. Att våga ta en älskarinna tyder på mod och framåtanda. En man som inte är otrogen är en instängd man.

Killar, håller ni med den här tanten? Fungerar det såhär? Ska man i själva verket bli glad i hågen om ens man har älskarinnor - det tyder ju på att han är frisk och sund!

Ni som lever i monogama relationer, känner ni er hämmade?

Ja man ska se det positiva i varje situation ju

Om man bara älskar en kvinna så behöver man ingen älskarinna, tror att man har mera respekt för sin farsa om han älskar min mor och inte springer runt på nätter efter andra kvinnor. Så nej jag håller inte med kvinnan.

Why not? Sex behöver allt som oftast inte handla om kärlek. Men varför ha en älskarinna om sexet och drivkraften är den samma för båda? En älskarinna borde bara vara ett alternativ om den ena parten har en större drift än den andra.

Nej jag kan inte riktigt hålla med henne. Det är inte ett skämt då? Låter ju inte som att hon kan mena allvar med teorin...

Franska författare ska vara nytänkande, gå emot strömmen och antända en livlig kulturdebatt... Misstänker att det är poängen med boken mer än innehållet per se?

EDIT: Författare som väl gör det, plockas upp i media och vips har vi en public intellectual.

Nej, jag känner mig inte hämmad i min monogama relation och jag skulle verkligen inte tycka att det var tecken på sundhet hos min man om han var otrogen.

Våran relation innehåller en överenskommelse om trohet, sviker någon det så skadar det förhållandet. Och det tror jag vi har gemensamt med 99 av 100 västerländska tvåsamheter.

Jag tror att den överenskommelsen om trohet i västerländska förhållanden och äktenskap sitter alldeles för djupt för att man bara ska tänka om "ja men gud vad bra att han är otrogen, det är ju så sunt" säger Maryse Vaillant. För att kunna tänka så måste man tänka om radikalt vad gäller förhålladen.

Sen är det inget nytt hon kommer med direkt. Det finns väl massor med människor som sagt tidigare att det ska vara tillåtet att hoppa mellan skaklarna lite som man vill. Senast på 70-talet hade vi väl en sådan våg här i Sverige.

Alltså, det värsta är att jag förstår vad psykologen menar. Jag förstår hela tanken. De flesta män älskar sin kvinna/fru över allt annat, och vill vara med henne - MEN samtidigt så finns den sexuella driften som gör att männen vill penetrera många andra.

Detta är bara en sexuell lust och har inget med samhörighet att göra. Så ja, jag tror att många förhållanden hade varit lyckligare ifall mannen (men även kvinnan, ifall kvinnan har en sexuell drift som gör henne sugen på att ha sex med andra män) hade fått knulla runt lite vid sidan om.

Dock kan jag inte applicera detta på mig då jag är en obotlig romantiker som tror på äkta livslång kärlek och vill gärna hitta "den sanna kärleken" även om jag börjar tappa förhoppningen på att den faktiskt existerar. Men jag lever hellre ensam än i ett förhållande där jag känner lust (även om den bara må vara sexuell) för andra kvinnor.

Jag tror inte på att det är OK att skaffa sig älskarinnor - absolut inte. Det ger en lätt "muslimsk" bild av mannen som en varelse helt okontrollerbar i sin sexualitet och någon som bara måste få tömma, tömma, tömma oavsett hur eller var. Rätt förnedrande bild faktiskt. Män är, trots de många tölparna som klafsar omkring därute, mer än sin kuk och sin sexualitet.

Däremot kan jag ibland uppleva hur en del män blir väldigt avsexualiserade så fort de hamnar i en monogam relation - kutryggiga, hunsade, rädda. DET tror jag kan hänföras till frånvarande och passiva fadersgestalter - de har aldrig sett mamma få något motstånd. Tofflor helt enkelt. DET tror jag ingen vill ha - inte ens deras kvinnor. Det kan man ju märka på alla gifta kvinnor som skriker efter motstånd och reaktioner hos sina passiva karlar. Får de det inte förvandlas kärleken till förakt eller uppgivenhet i många fall.

Nej, detta är ett populistiskt grepp för att sälja, för att väcka uppmärksamhet i mediebruset. Typisk att det kommer från Frankrike också - vänstrandets förlovade land. "Otrohet är ett tecken på hans kärlek till dig" - snacka om "nyspråk".

Är man otrogen gäller antingen:
1. Man har ett förhållande där man behandlas dåligt.
eller,
2. Man är dum i hela huvudet.

Hmm. Så det ligger något i det här, trots allt? Inte så mycket i otrohetsdelen som i att man ska vara sin mans älskarinna?

Jag tror att jag förstår, och ja, jag tror hon vill provocera jag också.

Har för mig att hon pratar om sin exman i Times-artikeln lite som att "ja, han var trogen - men vem var tvungen att ligga där med honom varje natt? Vi hade varit lyckligare om han hade affärer!" Det luktar lite bittert det.

Hur menar du nu? Säger hon någonstans att man ska vara sin mans älskarinna?