Vad tycker ni om riddare? (Riddarattityden)

Okej, då är vi nog på samma blad kanske -- självklart förutsätter man inte att tjejer är inkompetenta, - men i vissa lägen är det bra att vara man och stark och skall vara självklart att hjälpa till, i andra lägen är det hon som kan tillföra något och då gör hon det för att underlätta för honom.

Det går åt båda håll -- sen om det handlar om att hon är bättre på något typiskt kvinnligt och han på något typiskt manligt skall inte behöva lägga hinder i vägen för att hjälpa varandra. Jämlikhet för mig är när man respekterar och uppskattar varandra, och det är det som är det viktiga.

Sen behöver inte allt man är duktig på vara så himla könsbundet heller -- min man är till exempel mycket duktigare än mig på många saker i köket trots att jag varit husmor -- men då drar man nytta av det, bättre att han smakar av såsen och bakar surdegslimpor - så gör jag annat.

Den så kallade "riddaren" är ju helt värdelös. Han ligger ju redan efter 1 sekunds slagsmål.

Det här är ett märkligt förhållningssätt från mödrar gentemot sina söner i Sverige. Varför har du en större lojalitet gentemot okända, främmande kvinnor än ditt eget kött och blod? Blir det känslomässigt obehagligt för dig om du väljer dina söner framför okända kvinnor som du själv som kvinna identifierar dig med?

Om min son ger sig till att slår ner en kvinna så spelar det ingen roll för mig om hon är känd eller okänd -- man slår inte kvinnor.

Jag identifierar mig med det hedersbegrepp jag gett mina söner att leva med.

Man rånar inte banken heller -- oavsett om man känner sig provocerad av samhället att råna banken.

Man köper det läge man befinner sig i, och axlar situationen, som en vuxen människa.

Vilket betyder att de i 9 fall av 10 agerar riddare och antar att det är mannen som är boven i dramat och tar in honom medans kvinnan slipper undan, vilket är själva jämställdhetsproblemet, att mannen alltid ses som förövaren medans kvinnor kan bete sig som idioter...

Word on that

jag måste säga att jag har svårt o förstå Micro's tankesätt.

Hedersbegrepp är i mångt och mycket problemet, där en på förhand bild av hur det ligger till är utgångspunkten. Är det inte sundare för samtliga att ha som utgångspunkt att, ingen ska behöva acceptera att bli slagen och att handling ger konsekvens?.

" Jag brukar kunna tända på det torra gräset och släcka innan det tar sig - fel. Jag tänder aldrig på det torra gräset, för det kan! börja brinna, och om detta sker ska jag inte förvänta mig att det finns en hjälte i närheten som tycker synd om oskyldiga mig och tar på sig ansvaret för vad jag ställt till med, dessutom blir hjälten ofta den skyldiga om det vill sig illa. - rätt."
Inte en fantastisk liknelse men förhoppningsvis går budskapet fram.


Jag håller med fullständigt!. För hur skulle det se ut i denna situation om det kom en riddare och tyckte att rånaren behövde hjälp mot sammhället som hade fått denne att ge sig på banken och när bankens säkerhetsmekanism jobbat för försvar, då var det inget kul längre.


Helt riktigt och en vuxen människa förstår att det kan leda till motreaktion om man beter sig illa. Det är väl inte barn som denna diskussion handlar om, utan vuxna konsekvenstänkande individer. Nu ser inte verkligheten riktigt ut så när det gäller "riddartänket", utan då ska riddare komma till undsättning och rädda den som betett sig fel från början.

Men om en riddare är vänlig och hjälper folk som skulle behöva ett handtag, eller lagar mat åt sin familj och dylikt, då är jag en riddare fullt ut. Men likhetstecknet med att vissa ska kunna bete sig illa från början och dessutom kräva/förvänta hjälp för en situation som de själva skapat, det är fel i grunden och kommer att fortsätta vara så tills ansvar tas, eller uppärksamhetstörstande låtsashjältar som är beroende av en mammas uppmärksamhet, låter sig manipuleras i hopp om uppskattning, tänker till.

Edit: Så i min bok slår man ingen överhuvudtaget och skulle man råka ut för ett påhopp så fredar man sig, självklart inte mer än nödvändigt.

Mannen är i 9 fall av 10 boven. Det är slöseri med tid att för polisen utreda kvinnor i samma utsträckning som män.

Vad har du för bevis för detta påstående? Det tror jag inte är sant. Det är dessutom väldigt beklämmande med kvinnors straffrabatt i rättsväsendet, eftersom kvinnan är god så menade hon nog inget illa tycks vi tänka. Det direkt motsatta gäller för män. Hur hamnade vi i den här soppan?

Att vara ridderlig är ej längre samma dygd, idag vill kvinnan stå på egna ben, låt henne då göra det fullt ut.

Det är inte någon nyhet att män är överrepresenterade i brottsstatistiken. För vissa brott syns kvinnor knappt i statistiken över huvud taget.
http://www.statistics.gov.uk/CCI/nugget.asp?ID=442

Vad gäller polisens arbete är det inte intressant eftersom de vill göra ett så effektivt arbete som möjligt.

Det är förövrigt en myt att kvinnan vill stå på egna ben fullt ut även om det säkert kan stämma i vissa fall.

Vad har du själv för intresse idag av att offra dig för kvinnor utan att få något tillbaka i gengäld?

Så kvinnan vill inte vara självständig? Ok. Då får hon ge något tillbaka, att vi män ska offra våra liv för henne, sätta henne på piedestal, ägna våra liv åt att tillfredsställa hennes nycker och i gengäld, på sin höjd slippa bli anklagade för att vara mansgrisar räcker inte för mig. Det börjar ju likna en matriarkal religion detta. Ge och ta, ge och ta, ge och ta. Inte ge, ge, ge och ta, ta, ta.

Jag har svårt att se att någon normal person skulle vinna på ett samhälle som föder hat mellan könen. Jag ser det inte som ett offer att utveckla samhället på ett sådant sätt att det är anpassat efter de skillnader som finns mellan könen. Det gör det enklare för alla parter.

Jag vet inte riktigt vad det är för kvinnor du umgås med men de erfarenheter jag har av könen är att kvinnor i betydligt större utsträckning än män ger medan män i utsträckning tar.