Vad är musik? En djupdykning inom ämnet musik.

Som rubriken lyder; vad är musik? vad har musik för inverkan på människan och hjärnan? är musik verkligen det universala språket som många förespråkar? vad är "bra" musik?

Jag tänkte att vi i denna tråden kunde diskutera musik på ett mer filosofiskt plan än i kultur:musik forumet. Starta en diskussion och utbyta idéer och teorier!

Jag förespråkar själv att viss musik är bättre än annan. Till exempel gillar jag Tools djupa texter och emotionella musik, medan jag hatar Lady Gagas enformiga musik.

Min definition av musik (för tillfället) är att musik (instrumental) är till för att ta vid där orden tar slut. Musik har tendens att stoppa tid och rum och få en att uppleva känslor (nostalgi, adrenalin, fridfullhet); att frysa tiden och låta människan uppleva evighet... Musik är kommunikationen mellan ens undermedvetna (känslor etc.) och det medvetna. Varav det senaste argumentet fick jag som en uppenbarelse under en trip. Människor som är "i kontakt med sitt "undermedvetna"" har ofta en tendens att gilla emotionell musik eftersom de själva är såpass öppna och emotionella typer av individer, och gillar till exempel Tool.
När jag hörde dem för första gången var jag inte särskilt spirituell eller i kontakt med mitt undermedvetna; inte heller särskilt öppen för förändring och nya erfarenheter. Men med tiden har jag utvecklats till att bli mer öppen, emotionell och på detta sätt kunnat njuta mer av Tools underbara musik, likaså Shpongle etcetra.

Varför vissa personer njuter av 2000-talets mainstream musik (Lady Gaga, Katy Perry etc.) har jag ingen aning om varför, kanske är det därför att de inte är lika emotionella och öppna utan hellre trångsynta vardagliga människor som vill lyssna på ytliga texter med ett enformigt beat? Nu vill jag inte vara elak (eftersom folk som lyssnar på dem är okej), eller generalisera! Men vad tror ni (förutom radio) beror på att denna sortens musik blivit så extremt populär under 2000-talet istället för rocken under tidigare decennier (60-80-talet)? Sociala miljön? Evolution? Argumenteras ibland för att t.ex. schlagermusik aktiverar stresshormoner i kroppen som är likt endorfiner vilket gör att vi (vissa) dras till den sortens musikstil, dock ingen källa på det...men det är ju bara ännu en teori!

Diskutera!

EDIT: Några intressanta länkar;

http://cnx.org/content/m13846/latest/ - engelska
http://books.google.se/books?id=tp5O...age&q=&f=false
- bok på engelska som heter What is music? An introduction to the Philosophy of Music, av Philip Alperson
http://www.philosophychatforum.com/v...hp?f=54&t=9554 - internationellt filosofi forum
http://www.unconservatory.org/articles/goodmusic.html - på engelska

Linka fler länkar om ni har några intressanta sådana!

Starta nya frågor ang. musik i tråden om ni känner för det!
/En tråd för oss musikälskare (som vill analysera musiken, lite mer!)

Musik är väldigt intressant från ett fenomenologiskt perspektiv. Läser man "The social construction of reality" av Berger&Luckmann och tänker på vad dom säger om interaktionen man har med sitt eget tal samtidigt som man talar, så kan man lätt applicera det på lyssnandet och skapandet av musik. Det är en simultan process, där man bekräftar sin egen existens. Vanligtvis behöver man ju vänta på någon form av respons från objektet/subjektet för att kunna se sitt Själv i Andra, men i den här processen får man det från sig själv direkt.

I "Lines - A brief history" av Tim Ingold så kan man läsa om den historiska konstruktionen av musik, västerländsk musik kan man säga. Hur talet separerades från sången och hur sången separerades från musiken och hur texten separerades från musiken och en massa annat. Mycket spännande. Den boken har också väldigt många fenomenologiska inslag (all bra konstruktionistisk text har fenomenologiska inslag, vilket i sin tur ju är grunden för existentialismen).

Själv har jag försökt undersöka strupsång från ett fenomenologiskt perspektiv. Nu funderar jag på att göra detsamma från ett existentialistiskt perspektiv, men då behöver jag mer upplevd data

Du har sååå rätt!

Musik som betyder mycket för mig och som jag kan relatera till och ger mig fridfullhet: Shinedown och Live. Bättre texter får man leta efter. (Grym text t.ex. Lightning Crashes och 45 med Live resp. Shinedown)

Musik får en att tänka över saker i ens omgivning och sätter frågor i rörelse. Går inte en sekund medans jag lyssnar på musik som jag inte tänker över en uttjatad fråga som "vad är meningen med livet" eller till något obetydligt. Musiken håller mig mänsklig på något sätt. Samtidigt som jag känner ett samband med andra på något plan. Svårt att förklara men är riktigt trött för tillfället också '

peace

Min definition av musik, för tillfället, är att musik är till för att ta vid där orden tar slut. Det är otroligt! Har du någonsin öppnat en bok som behandlar ämnet filosofi?

Trådstarten är tunn avseende vad du önskar diskutera. Musik ur ett mer filosofisk perspektiv.

Filosofi kan, enligt wikipedia, "grovt indelas i logik, kunskapsteori, metafysik eller ontologi, vetenskapsteori, språkfilosofi, värdeteori, etik, estetik och religionsfilosofi."


På vilka grunder man kan göra det är en filosofisk fråga. Vad är fin kultur, är det något objektivt eller bestäms det av kulturen, och är det i så fall bara elitism och ingroup-/outgroupmekanismer från din (och min) sida. Hur förhåller sig hantverksskicklighet, och lagar om tillgång och efterfrågan till kulturs finhet. Är svår musik alltid bra?


Definitionen av musik kan också vara en filosofisk fråga. Din definition beskriver snarare en funktion än vad den säger sig göra, nämligen att definiera vad musik är (denna definition, i förhållande till vardagsljud, är intressant, jmf. John Cage). Funktionen du nuddar vid måste motiveras, t.ex. utifrån evolutionsbiologi, eller en skapande Gudom.

De psykologiska effekterna av musiken, såvida man inte vill hävda att musiken de facto påverkar tiden, diskuteras bäst i psykologiforumet.

Alltså, jag ger tråden en chans att ta fart, annars kommer den låsas.

/mod

Alla människor skapar sitt eget syfte med musik. Som med allt annat. Sen finns det förstås minsta gemensamma nämnare mellan olika grupper av människor, men det betyder inte att man kan säga något objektivt om musiken. Vissa forskare vill gärna göra det, men då är man ute efter ett utanförperspektiv som hellre vill förklara än förstå. Till exempel påstår man att dur och moll är mer eller mindre universellt. Men det är ju helt absurt. Jag tycker inte Bach's Air är speciellt positiv, till skillnad från dom flesta andra. Och många musik-"experter" i Väst förstår sig inte alls på musik som utgår ifrån andra skalor (eller till och med varierande skalor). Man kan höra hur Idol-juryn dissar en turkisk tjej för att hon sjunger efter en annan skala, så säger man att hon sjunger "falskt". Falskt och rent är ju bara påhitt, precis som det att det skulle vara något speciellt med musik bara för att den innehåller harmonier efter det gyllene snittet. Alla naturliga ljud innehåller harmonier efter det gyllene snittet, så det är bara synkronicitet. Sökande efter mening där det inte finns någon. Absurdum.

Jag skulle gärna slänga in Pierre Bourdieu i det hela också. Finkultur, smak, distinktion. Fält, kulturellt kapital. "Bra" musik. Och då kan man gå vidare till frågan om Struktur kontra Agens. Hur mycket utrymme har man att röra sig på egentligen? Kan man kalla snöflingornas ljud för musik, precis som man kan kalla ett däck runt en get för konst? Det behövs en expert för att säga vad som är musik. Vemsomhelst får inte kalla det för musik. Och där skulle jag osökt gå in på strukturalismen och tusenkonstnären. Är någon musik uppfunnen, eller är all musik bara innovationer av det vi hört innan? Variationen inom helheten är oändlig, som Claude Levi-strauss påpekade. Som exempel på det sa min universitetsprofessor att Schlagerfestivalen är precis på det sättet. Det är likadan musik hela tiden, ändå skiljer den sig åt tillräckligt mycket för att dom ska kunna fortsätta år efter år efter år...

Det enda jag vet om musik är att jag är beroende av det.

För mig är musik mycket. Det är ett intresse, det är en livsstil, det är avkoppling, det är ett livsmedel, det är ett samtalsämne, det är en känsloförmedlare osv.

För mig är musiken något som stimulerar mitt lynne, och som anpassar sig efter mitt tillstånd. Jag lyssnar i princip alltid på musik och anpassar mitt musikval efter det tillstånd jag är i för det tillfället. Är jag arg lyssnar jag på något mer hardcore, på somrarnas soliga morgnar brukar jag slå på nån reggea, på kvällar och nätter blir det oftast något mer psykedeliskt, vissa dagar 80-talsrock, andra dagar mer 60-70-talsrock. Det är inte riktigt så här systematiskt, schematiskt som jag beskrev här utan det är olika.

Musik är något som karaktäriserar min vardag.

Det intressanta med musik är ju att det verkar råda en ganska stor enighet om hur toner uppfattas rent individuellt. Alltså, vad är en "ren" ton och inte även om det är lite krångligt i sig. Våra öron har en tendens att inte tycka om rena frekvenser. Det är ganska få toner som låter bra i våra öron som har en jämn frekvens. Tonen A 440 Hz är en sådan.

Våra hjärnor verkar ha en egen karta över hur ljudlandsskapet ska se ut. Ett piano är exempelvis stämt för att låta bra i alla tonarter och vissa tonarter låter lite bättre och andra lite sämre på ett piano. Det som är ännu mera intressant är att det verkar också råda en enighet i hur tonerna låter när dem är rena eller stämda hos de människor som har den hjärnskada som gör att de har absolut gehör.

Och vad har det här med filosofi att göra? Jo, vi verkar uppfatta den tonala världen likadant. Det är ju i själva sammansättningen av toner, rytmer, harmonier men även konsonanser och dissonanser som tycke och smak uppstår. Men alla hör i större eller mindre utsträckning om en gitarr är stämd eller inte.

Musik är geometri? Den musik vi tycker om att lyssna på passar kanske in med vår känslomässiga geometri om det finns en sådan.

Läste om ett experiment där toner skapade geometriska mönster i en ballong.
Förresten tror jag universums styrs av toner och geometri. En del talar om law of vibration - Diatoniska skalan eller vad den nu kallas..
Börsen följer enligt Gann denna lag. Hur vet jag inte men geometri och även numerologi finner man bland diagrammen.

Nej.

För diskussionens skull så är det alltid bra om man utvecklar sitt svar (plus att man slipper eventuella påhopp).