Citat:
Testosteron i rätt mängder jag är extremt maskulin i ansiktet, tänker logiskt inte mycket känslor, samtidigt som jag bryr mig om människor så gör jag det inte.. Det beror på om jag vinner eller förlorar. Hade situationen uppstått att behöva döda råna osv så hade jag gjort det och bara tänk "meh what ever eran jävla idioter som inte gör likadant".
Jag pratar varken om för höga doser eller irrationellt handlande. Folk i civiliserade samhällen lär sig att kontrollera sitt temperament oavsett med låga eller optimala testonivåer. Det handlar om uppväxt och kultur. Folk med dålig impulskontroll finns i alla kulturer. De som inte klarar att kontrollera sig sitter som regel i fängelse.
Det finns mängder av riktiga karlakarlar i norden fullproppade med naturliga testonivåer som är snälla, högutbildade, civilicerade och kan beté sig, även de som de tar anabola steroider.
Ta en titt på isländska landsbygden tex. Där kan det dyka upp karlar du knappt trodde existerade, men de är alltid väldigt trevliga och snälla. De är släkt med vikingarna som erövrade Island i rakt nedstigande led, om än något uppblandade, men ändå fått leva i generationer av bra kost och utan strukturell feminism.
Så det är en myt att testostereon ensamt bidrar till kriminellt beteende. Om det missbrukas av fel personer ja, men inte pga normala nivåer. Vi vet med säkerhet att testostereonproduktionen minskat bland män sedan 70-talet, och är nivåerna för låga däremot kan det yttra sig i diverse problem.
Det vi ser i Sverige idag är en mycket ohälsosam och skadlig feminisering av män som för varje dag dräneras ytterligare på testostereon. Det förändrar männens sätt att tänka, vilket kommer bli svenskarnas förfall.
De sovande generna kan naturligtvis väckas relativt lätt efter några generationer, men då måste hela konceptet med feminism upphöra helt, och män måste tillåtas och uppmuntras att vara riktiga män, istället för att mobbas. Både fysiska attribut och det som kan klassas som typiskt manligt beteende, inte bara i garaget, men även i relationer och i interaktioner med andra människor. Men det kommer förmodligen inte att ske på väldigt länge.
I Sverige har det gått så långt att det anses vara manligt att kunna visa sina känslor tex gråta till film. Sånna myter växer vi upp med. Jag säger inte att det är en dålig egenskap, men kalla det för guds skull inte för manlighet.