Människor är oförnuftiga - hur når vi dem?

Ditt bevis håller inte. Du påstår att det inte motsägelsefritt skulle gå att formulera en kod av rättigheter, skyldigheter och rättillheter (positiva rättigheter). Självfallet går det att göra, det är bara att uttrycklien formulera att dina rättigheter tar slut där dina skyldigheter tar vid etc. Detta görs rutinmässigt inom ramen för skrivna kontrakt och att detta automatiskt skulle implicera en intern motsägelse är helt enkelt inte sant. Du framkallar motsägelser genom att anta vad du vill bevisa; om vi endast skall ha negativa rättigeher, så är det en motsägelse med rättillheter.

Ett annat misstag är att universalitet utesluter skyldigheter. Om alla åläggs att betala skatt så är detta naturligtvis helt universellt. Ingen är undantagen. Rawls utgånspunkt att regler skall formuleras bakom en slöja av okunnighet kan sägas vara ett kriteruim för universella regler, och här utesluts inte skyldigheter eller rättillheter a priori.

Tårdrypande, möjligtvis. Dock inget som motbevisar det jag skrev.

Ja den stora röstande massan av folk simmar ju runt i en mörk kloak där tv´n och radion etc. utgör ljuset så det vore ju extra trevligt om de som fyller dessa medium med prat kunde ha stake nog att säga som det är till att börja med.

Resten av oss som njuter av tillvaron ovan stanken kan ju starta nya kanaler och dela med oss ur, dvs skänka lite ljus.
Men som oftast ska det tjafsas även i de skikten om vem som är mest fyndig för stunden. Uppriktighet däremot det kommer aldrig bli omodernt.

trevlig helg kära vänner.

Det är ju här ni har så fatalt fel - människan handlar inte rationellt. Att tänka rationellt är en sak, att agera efter sitt sunda förnuft, en annan.

Ibland gör hon det, ibland gör hon det inte.

Det beror på hur man definierar rationalitet. Om vi använder definitionen att människor gör det de för stunden tror är det bästa valet av en eller annan anledning kan vi nog anse att människor i regel agerar rationellt efter de förutsättningar de befinner sig under. Om t.ex. en reklamfilm lurar människor att äta korv för att sänka kolesterolnivåerna i blodet är det inte nödvändigtvis irrationellt, utan ett rationellt beslut fattat på felaktiga grunder; man är i en situation där man har otillräcklig information för att kunna fatta ett riktigt val. Vi handlar däremot i regel rationellt; om vi är sugna på apelsiner äter vi inte upp en porslinskopp, utan vi äter just en apelsin. Visst finns däremot också rent irrationellt beteende; men det är ovanligare än man kan få intrycket av.

Manniskor alskar att fa order. Folk vill ha nagon som styr. Ett bra exempel ar i det militara. De har bestamd tid att ga upp, direkta order om vad ska goras sa att de kan utfora uppgifterna sa bra som mojligt. Manniskor far redan sin personliga intergritet och frihet. Detsamma galler i vardagliga livet. Folk mar inte bra av liberalism!

Om folk så hemskt gärna vill ta order från någon annan så finns det ingenting som hindrar dem från att göra det i ett liberalt samhälle.

Somliga vill ha det, somliga vill inte ha det. Somliga vill ha det i vissa fall och under vissa omständigheter, men annars inte. Man bör vara försiktig med att uttala sig om vad "människor älskar och vill" i kategoriska ordalag.

Och det är ju hur som helst inte ett argument mot liberalism. Om jag drömmer om att lyda under en mäktig stövel, ger det mig inte rätt att se till så även andra blir betrampade. Tala för dig själv. Jag mår alldeles utmärkt av min frihet, i den mån jag har den. Och om vissa mår bra av att förtrycka eller bli förtryckta, då är det inte ett argument för att låta detta gå ut över ofrivilliga offer.

Det är alltid lätt att säga att det inte går att bevisa något, om man förnekar att kunskap är möjlig. Om man inte tror på sinnenas vittnesbörd får ju detta stå för personen ifråga som hävdar detta men vad tjänar vidare kontakt med denna person för syfte (mer än möjligen som underhållning). Debatt kan aldrig vara givande eftersom allt enligt personen i fråga är nonsens. Jag kan hålla med om att det är svårt att bevisa att sinnena verkligen förmedlar något som har med verkligheten att göra men om man ska komma någon vart måste man acceptera detta. Och dessutom sker inte denna acceptans utan skäl. Genom hela mänsklighetens historia verkar sinnena ha hjälpt oss väl klara oss i vår omgivning och att helt plötsligt sluta tro på sina sinnen skulle leda till att man dör ganska snabbt. Sammanfattningsvis kan man väl säga att för en person som inte tror på det sinnena förmedlar torde livet bli totalt meningslöst och kort.

För att kunna bevisa något måste man ha något grundläggande att utgå ifrån. Man måste alltså vara villig att acceptera något som självklart, att det inte behöver bevisas. Om allt måste bevisas blir detta någon form av cirkelproblem som leder till att inget kan bevisas. Och det är väl här subjetivisterna finner sig hemma. De hävdar att allt måste bevisas, att det inte kan finnas något som är självklart och därmed är kunskap ej möjlig. Om man ska gå på subjetivistens beviskrav kommer man alltså ingen vart och allt filosoferande blir onödigt, ja, blir faktiskt inte allt överhuvudtaget onödigt? Ganska tråkig syn på tillvaron men andra ord.

Accepterar man t ex rätten till liv som något självklart får man något att bygga vidare på. Man kan neka till detta påstående men då måste du alltså acceptera att vem som helst kan göra vad som helst med dig, eller tvinga dig till vad som helst och du skulle vara helt ok med detta? Vi kan nog vara överens om att det inte finns någon psykiskt frisk människa som godtar detta och därmed voila! Consensus kring rätten till liv. Man behöver således inte en Gud som ger dig rätten till liv. Om någon nu vill tro detta, typ något liknande detta: jag har rätt till liv och dessutom säger Gud att det faktiskt är så, må väl detta vara gott och väl så länge Gud inte står som garant för rätten till liv utan endast ett väsen som faktiskt håller med om detta.

Det är intressant med Gud ut den synpunkten att många vetenskapsmän är troende. I sin profession försöker de förstå hur världen fungerar helt utan att blanda in gud, fast de tror ändå på något sätt att gud är med på ett hörn. Gud är som en dubbelgarant. Kanske är Gud den som garanterar att de grundläggande axiomen verkligen stämmer? En hållning som jag själv i mina troende dagar väl på något sätt, som jag då ej själv riktigt kunde formulera, höll för riktig. Men på vad sätt är det rimligare att acceptera Gud än axiom (rätt formulerade)? Faktum är att du med Gud hela tiden bara har en slag back up. Även en troende förkastar felaktiga axiom (förhoppningsvis) och på så sätt själv väljer åt Gud vad detta väsen skall hålla för rätt och riktigt. Man blir på sätt och vis lite schitzofren eftersom man implementerar Gud med sig själv och Gud alltså tycker som jag själv gör. Onekligen blir det något skumt.

Därför tycker jag att rättigheter som bygger på grundläggande axiom står stabilare i en debatt än Guds ord. Sedan blir det ju ett oerhört stort pedagogiskt problem med Gud som garant. Då måste du alltså först frälsa personen du diskuterar med innan en givande debatt kan komma till stånd. Sannerligen ingen lätt uppgift alla gånger.

Om du tänker efter lite så inser du att din slutsats inte följer. Om rätten att äga vätebomb följer av rätten till liv och någon argumenterar mot denna rätt så argumenterar han per implikation mot rätten till liv. Men han erkänner heller inte att vad som helst gå för sig. Så den typen av logik som du försöker dig på i detta är ju hopplös. Följande är en instantiering av din logik: Om man inte har mänsklighetens maximala lycka som mål för sina handlimgar, så måste man logiskt ha mänsklighetens maximala misär som mål för sina handlingar. Eftersom du vill utgå från rätten till liv och därmed inte är utilitarist så innebär detta logiskt att du har mänsklighetens maximala misär som mål för dina handlingar.

Det är inget mysteruim att människor har svårt att förstå de liberala "logiska" bevisen.

Snacka om att attackera en halmdocka. Att äga vapen för självförsvar är en central del i liberalism, hur lämpligt är det att ha en vätebomb för självförsvar? Utlösning av kärnvapen skulle ha potential att spoliera stora geografiska areor och skövla en hel del människoliv. Det indikerar snarare besked av ofred, och förövaren bör därför haffas och bomben bör konfiskeras i syftet att skydda människors rätt till liv.