Människor är oförnuftiga - hur når vi dem?

Ska först bara klargöra att jag använder "liberal" oerhört inkluderande. Vissa punkter kanske vissa grupperingar inte håller med om - men de stora dragen lär förbli korrekta.

Liberaler tenderar att vara förnuftsälskare. Vi älskar rationella argument och hårda fakta. Många av oss blev kapitalistälskare så fort vi såg statistik över världens utveckling de senaste 30 åren. Vi blev kapitalistälskare när vi jämförde Sydkorea-Nordkorea, Västtyskland-Östtyskland etc.

De hårda fakta säger att kapitalismen är bäst för välståndsökning.

Många av oss använder förnuftet för att söka bevisa att människor har rättigheter. Att äganderätten är en rätt - inte en praktisk institution som vi tummar på när det känns bra.

Vi förklarar att liberalism handlar om att ingen människa kan äga en annan människa. Om man tar det påståendet för sant, så blir liberalismen den logiska följden.

MEN - när vi förklarar att kapitalism leder till välstånd, att människor dras ur fattigdomen (76000 per dag för något år sedan) med hjälp av den så spelar det ingen roll. Genomsnittsmänniskan kommer ändå att relatera starkare till den stackare som förlorade jobbet i den där artikeln han/hon läste häromdagen. Det spelar ingen roll om 60 pers kom ur arbetslöshet för att denna människa förlorade sitt jobb.
Människan tar lättare till sig exempel än hårda fakta.

Hur ska vi då nå alla dessa människor? Vi själva tenderar att älska fakta - vilket gör att vi argumenterar med statistik. Det fungerar inte.

Kan vi ta hjälp av kommunismen? Kommunismen är intellektuell. Medelmedborgaren förstår inte kommunism. Ändå så kan en sådan rörelse få enormt inflytande (60-70-talet) även hos medelmedborgaren.

Hur gör dem? Vad kan vi lära?

Vänstern använder känsloargument. Det är också därför tjejer är vänster i högre uträckning än killar.

Det finns inget gyllene argument som automatiskt övertygar människor - särskilt finns det inget argument som övertygar den som inte vill bli övertygad. De får väl jobba lite själva också, det är ju ytterst på sitt eget ansvar att man tänker korrekt!

Fast att kommunismen skulle vara intellektuell håller jag inte med om. Om vi nu inte använder begreppet i extremt vid bemärkelse. Och då blir ju alla ismer intellektuella, hur korkade eller simpla de än är.

Omvänd psykologi. Förespråka vänsterns principer aktivt och konsekvent och försök göra folk så skeptiska som möjligt.

Så ifall man är liberal bör man förespråka så antiliberala idéer som möjligt?

Snusförnuftiga, intelligensdyrkande besserwissers av din typ går det 13 på dussinet av. Era argument är "rationella" för ar själva eftersom ni saknar tillräckligt djup och komplexitet i ert tänkande.

Till skillnad från att skriva ett inlägg i syfte att förolämpa, som tyder på komplext intellektuellt djup?

Jag tror att det kan vara värt att begrunda Schoppenhaurs ord om detta:

"Alla sanningar går igenom tre stadier:
Först blir de förlöjligade.
Sedan blir de våldsamt motarbetade.
Slutligen blir de accepterade som alldeles självklara."

Detta och Kuhns "The Structure of Scientific Revolutions" säger mig att vi inte borde satsa på någon speciell grupp, utan att bara få med så många som möjligt. Och att få över våra idéer i praktik redan idag.

Annars, någon propagandamästare skall en gång ha sagt att om man vill få över massan för sin sak, så är det upprepning, förenkling och upprepning som gäller (något sånt). Att upprepa att lönerna som folk får i Sweatshops är högre än dem de kan få på andra jobb är något som borde upprepas till döddagar tills folk slutar komma med ramaskrin varje gång de får se att folk i u-länder får jättelåga löner av kapitalister som kommer dit. Det vi borde ändra denna negativa känsla man får när man ser folk som är fatta är att ropa ut i indignation att de har ondskefulla stater som vägrar låta dem leva i frihet (och vilka ondskefulla stater vi har som hindrar handel med dem, med tullmurar och dylikt). (Jag säger det för att vissa människor verkar gilla att vara just indignerade och de kanske tror att vi inte vill vara det, och för att visa att vi håller med om att förhållandena folk lever igenom är usla och förhatliga får vi säga att vi bara riktar avskyn mot något annat. Eller kanske att vi är så glada över de framsteg som kapitalismen ger att vi glömmer bort de hemska problem som finns, ungefär på samma sätt som den som upptäckt ett botemedel till AIDS inte går runt och är ledsen för att det finns aids utan är överlycklig över att äntligen kunna bli av med denna vidriga sjukdom! Alltså, jag tror att om folk förstår våra anledningar till att gilla kapitalism, och vårt sätt att se på världen, gör att de blir mer vänligt inställda till oss.)

Men jag tror att liberalismen visas bäst genom exempel, så vi skulle tjäna mer på att försöka bryta oss ur staten eller stötta seastedare.

Jag tror att man behöver få distans till sig själv för att förstå vissa principer bakom liberalismen. De flesta har ju sitt eget älsklingsämne som de brinner för och vill införa diverse lagar för. Ta en person som jobbar med trafiksäkerhet t.ex., en sådan person blir lätt så besatt av sitt jobb att trafiksäkerhet blir mål#1, då blir det plötsligt helt OK att bestraffa människor som kör utan bälte.

Välståndsargumentet är lika ineffektivt som det är dumt, visst kan vi uppnå ett högre välstånd genom att liberalisera vissa delar, men folk bryr sig inte eftersom högre välstånd faktiskt inte gör människor speciellt mycket lyckligare om de redan har nått en grundläggande nivå av välstånd. När man drar det argumentet så tänker folk "jaha, han bryr sig inte om de andra, viktigare värdena", falskt - ja, men så fungerar världen.

Det många saknar i livet är mening, så de söker mening genom att "rädda världen" med Miljöpartiet osv.

I Sovjetunionen så var det ju bevisat genom "rationellt" och "vetenskapligt" tänkande och diverse "fakta" att sovjetsystemet var det mest förträffliga sättet att administrera ett samhälle på.

Personerna som stod för de "bevisen" var typer som TS som trodde sig sätta intelligens, fakta och logik i första rummet, men i själva verket styrdes av önsketänkande, socialt sammanhang, och diverse svammel.

Och sedan börjar det tydligen om från premiss 1 igen. För liberalismen ansågs ju ganska självklar en gång i tiden, om än under en ganska kort period.

Guilt by association är inte ett argument. Inte är det särskilt trevligt heller.

Skall vi verkligen behöva en Internet Happy Box, eller vill du försöka igen, och diskutera i sak den här gången?