Läser man här på forumet får man lätt uppfattningen att alla har stora besparingar undanstoppade och skulle utan problem kunna stå utan inkomst i flera månader enbart på besparingarna.
Det verkar också som om de flesta har aktier, fonder etc. för hundra tusen eller mer.
Är det verkligen så?
Själv har jag ett lågbetalt jobb som gör att jag kan spara kanske 500-1.000 kronor av i månaden, men mer blir det inte, så jag har en liten buffert, men den är knappast tresiffrig som vissa här.
Om jag skulle bli av med jobbet skulle min lilla A-kass bli svår att klara mig på, utan det skulle vara på gränsen. Därför oroar jag mig som sjutton nu när det ska dras in överallt och att fler och fler blir arbetslösa. Som tur är har jag varken skulder eller betalningsanmärkningar, men det skulle bli jobbigt ändåp att bli av med jobbet.
Är det fler som har ont i magen av ekonomin, för att man ska försöka få den att gå ihop alla månader? Eller skriver bara ni/de med stort sparkapital här?
Ibland känns det som att det bara är jag som lever på marginalen, medan "alla andra" har stora besparingar att ta av.