Citat:
Ursprungligen postat av
Vivoli
Ja, och framförallt verkar många blunda för att man som förbundskapten tvingas stå till svars för sina kontroversiella val. Det vore rent extremt att över längre tid välja bort en spelare som är så mycket bättre än övriga. Det finns så vitt jag vet inte många direkta exempel på förbundskaptener som konstant valt bort sin överlägset bästa spelare & ändå lyckats nå stor framgång & kunnat sitta kvar.
Frankrike -98 & Danmark -92 brukar väl lyftas fram som exempel. Men det handlar om kort tid. Zinedine Zidane & Youri Djorkaeff klev fram & räddade Aime Jaquet när han petat Eric Cantona & David Ginola. Sen fylldes det på med fler som Robert Pires & Thierry Henry samtidigt som Cantona & Ginola blev äldre. I realiteten var det egentligen endast under en mycket kort tid som de var petade i det mera kontroversiella hänseendet.
Richard Möller Nielsen räddades av att lillbrorsan Brian Laudrup klev fram då Michael & Jan Mölby var ute i kylan. Det hade inte gått annars att nå succén & man hade dessutom missat mästerskapet egentligen.
Det hade varit helt bisarrt att i 10 års tid hålla Zlatan utanför landslaget & frågan är vem som skulle ha klivit fram & räddat förbundskaptenen. För nån individ måste ju göra det. Även om man stör sig på grejer med Zlatan så är det så verkligheten ser ut för en förbundskapten.
Ja det är orealistiskt att tänka sig att en svensk förbundskapten skulle ha tackat nej till Zlatan.
Men Zlatan tackade ju själv nej till landslaget några gånger, och det fanns möjlighet att inte krypa för honom. Satt Hamrén kvar 2018 hade han säkert gjort allt för att få med Zlatan dit...
Zlatan hade fin personlig statistik i landslaget, och man kan ta fram exempel på matcher han avgjort, men landslaget blev direkt bättre när han slutade, vilket var lätt att förutspå men svårare att säga utan att bli utskrattad. Även under hans aktiva period skedde några av de bästa prestationerna när han av olika anledningar saknades.
Såg häromdagen dokumentären om Barcelonas storhetstid "take the ball, pass the ball", bra dokumentär och helt fantastiskt att igen se hur de spelade då, med spelare som Keita, Bojan, Pedro, Milito osv, utöver stjärnorna. Många av stjärnorna hade förresten inte heller blivit stjärnor om det inte vore för att de fick vara med i det kollektivet.
Men min poäng är att det var minst lika orimligt för Barcelona att i sitt läge då göra sig av med Deco, Ronaldinho, Eto'o, som ett ytterligare exempel på när ett sånt beslut var lyckat. Jag var kritisk till det då men blev överbevisad, och det krävs så klart en stor man för att ta ett sånt beslut, men det kan mycket väl vara det rätta beslutet, även om man som du skriver höjer den egna ribban för vad som krävs för prestationer för att få behålla sitt jobb.
