Citat:
Ursprungligen postat av Björnfar
Tack för den varningen! För nyckelromaner gillar jag inte alls. Tycker det är äckligt då ett subjekt bara beskyller och försvarar sitt eget ego, utan att den anklagade har möjlighet att gå i svaromål.
Det verkar som hon skrivit flera sådana, så jag tror jag skiter i henne helt och hållet. Har visserligen läst några sidor i inledningen av en bok av henne som verkade lovande (befann mig borta och kunde inte ta boken med mig sen). Men kommer nu, något år senare, inte ihåg vad boken hette, bara att berättar-jaget befann sig i Pakistan eller Indien i början.
Det var hennes debutbok, Kallare än Kargil. Den tycker jag du ska läsa färdigt. Jag minns att jag blev mycket imponerad av det knappa, stilsäkra språket.
Man kan inte tro att det är samma person som skrivit "Djävulsformeln", som är pladdrig till förbannelse. "Sedan gick vi hit och sedan gick vi dit och när vi var vid Stureplan tappade jag klacken, så Ernst fick stötta mig blah, blah ,blah").
Högsta kasten är visserligen också en nyckelroman, men där tyckte jag fortfarande att hon hade kvar mycket av skärpan och intensiteten. Man kände att det var något plågsamt hon bearbetade.
Djävulsformeln tror jag var en framtvingad uppföljare.
Efter den har jag inte vågat läsa något mer av henne.