Snabbt svar uppskattas!
Har mer eller mindre gått på i snitt ca 100 mg Diazepam, 15 mg Alprazolam och 20-30 mg Klonazepam dagligen men har sökt hjälp för att bli drogfri. Det läkaren har ordinerat till mig nu är 50 mg Diazepam dagligen, som om det skulle hjälpa nämnvärt liksom...
Men jag hade ju personligen föreslagit åtminstone den trippla mängden. Inte för att knarka, men för att trappa ner i rätt takt, vilket är det jag sökt hjälp för från början. OBS! Detta är alltså ingen tvångsbehandling utan totalt frivillig vård som är på mitt initiativ. Men säger jag att jag behöver mer så... ja, vi kan nog alla räkna ut hur det skulle gå...
Läkaren var för övrigt totalt osympatisk, trots att jag försökte lätta upp stämningen genom lite skämt osv, (utan att jag för den sakens skulle bli oseriös). Han rörde inte på smilbanden för att göra en ansträngning ens till ett fake-leende. Han tittade bara igenom mig, som en pundare (vilket jag kanske må vara, men jag är där för att få hjälp. Varför vara arrogant emot mig liksom?).
Enligt honom så är det bara att sluta med amfetamin direkt, vilket egentligen är min huvuddrog. Som om det inte vore något problem (högst subjektivt för övrigt). Med 100% säkerhet kan jag påstå att han inte förstår någonting om missbruk eftersom att han själv inte har någon personlig erfarenhet utav missbruk. Han visste för faninte ens vad Klonazepam var...
Så jag drog den mest simpla jämförelse jag kom på där och då - "Jämför det med att du inte får dricka kaffe på morgonen, ta en cigg, en snus, ha sex, eller något för honom vardagligt, att det är ju "bara att sluta". Han reagerade som att han skulle börja gråta typ. Jag som trodde att det bara var att sluta. Preferenser likt sådana är ju högst subjektiva.
Minns knappt ens min poäng längre, kände bara nu hur min frustration byggdes upp mer och mer då jag tänkt på detta under hela dagen. Kanske någon här förstår mig? #rantout