Citat:
Ursprungligen postat av
populopidus
Vad ni än gör, undvik denna "medicin" till varje pris om ni kan. Jag hade kontroll i många år. Vet inte hur det gick till, men nu äter jag ca 30mg per dag sedan ett år tillbaka. Är deprimerad som aldrig förr och så fort jag trappar ner hamnar jag i en ännu djupare depression, så djup att självmord är nära till hands.
Jag är således fast i träsket och får inte heller ut något av det annat än att bli frisk, som om man var värsta horsaren. Fy fan, hade jag haft kärringen till överläkare som skrev ut detta åt mig i år (som banade vägen för fortsatt frikostig utskrift av andra läkare) hade jag tvingat henne att äta skiten i ett år bara för att få se hur det är att vara beroende av denna helvetesdrog.
Så, ta det lugnt och ta det helst inte alls. Vanlig ångest, hur stark den än är, är bättre än detta.
Jag håller med dig, fick Xanor Depot på recept i sammanlagt 10 år av en legitimerad och erfaren psykiatiker. Jag har trappat ner på Alprazolam och ersatt den dosen med en ekvivalent dos av Diazepam, på egen hand och med hjälp av en öppen beroendemottagning. Men har hamnat i samma sits som dig, blev beroende av Diazepam istället, den långsamma nedtrappningen av Diazepam var ingen dans på rosor, var nere på 2,5mg/dag, mådde skitdåligt, deprimerad, utmattad, stresskänslig, tusen gånger värre ångest än innan jag började med bensodiazepiner. Liggandes i sängen, skräckslagen och förlamad av rädsla, även fast mitt medvetna jag visste att det inte fanns något att vara rädd för, tog megaångesten över.
Självklart finns det användning av bensodiazepiner som Diazepam i sjukvården, men då ska det ske under strikt kontroll och under en väldigt kort period och i låga doser.
Den psykiatriker som jag hade i 20 år var av den gamla "skolan" (numera pensionerad), skrev ut recept på Xanor Depot för glatta livet i 10 år. Men jag tog emot recepten, hämtade ut benson, det var min hand som stoppade tabletterna i munenen och svalde dem, det var ingen som tvingade mig, så lite ansvar får jag ta själv. Speciellt efter att jag hade varit ren i ett år efter en tuff CT, och gick tillbaka till samma läkare och bad om recept på Xanor Depot igen, då hade jag ju lite kunskap om hur starkt beroendeframkallande Alprazolam är.
Nu vet jag mycket mer och ångrar bittert att jag började medicinera med Xanor Depot och sedan Diazepam. Jag har provat snabba nedtrappningar, långsamma nedtrappningar (Ashtons Manual), på egen hand, med hjälp av min psykiatriker det sista året h*n arbetade, på en öppen beroendemottagnig, alla gånger har jag misslyckats.
Mina GABA-receptorer är antagligen brända för alltid, visst går det att sluta ta benso. De stora problemen börjar när du står där utan din snuttefilt döpt till benso, utan verktyg att hantera rädslan, skräcken, ångesten. Därför att hjärnans kemi är förändrad, en slags hjärnskada och ett tankesätt: "Rädd, ångest = lösning, ta en benso eller två så löser sig allt". Visst det känns bra för stunden, det fungerar men för fan tänk långsiktigt, ju längre du poppar piller för att lindra din ångest, desto värre blir den, det finns inga genvägar.
Mitt liv är förstört för alltid, men jag vet att jag talar för döva öron, unga människor som poppar piller som godis, utan en tanke på konsekvenserna. Det kanske inte är alla som fastnar i ett beroende, men det vet man inte om förrän man sitter där i träsket, då är det försent, vägen tillbaka till ett bensofritt liv är ett helvete.
Tyvärr fungerar den allmäna psykiatrin i Sverige (Stockholm) dåligt, har man pengar kan man hitta privata alternativ, där man kan få verktyg att hantera sin ångest, psykoterapi, KBT, etc, vad som passar och fungerar, där behandlingen är individanpassad. Inte som på ortens psykklinik, där du kanske inte ens får träffa en psykiatriker eller psykolog, utan en sjuksköterska eller kurator, som sitter där och ser uttråkad ut medans du berättar om dina problem, din ångest, depression, etc. Går ut efter ett tag och kommer tillbaka med ett recept på antidepressiv medicin, SSRI/SNRI, oftast ingen återkoppling eller återbesök, ett telefonsamtal och ett nytt recept, möjligtvis kan du få Atarax eller/och Propavan om du får insättningsproblem av den antidepressiva medicinen.
Den så kallade beroendevården som jag har varit i kontakt med har varit bedrövlig, det enda de har tid med är att dela ut mediciner. Alla får stämpeln missbrukare i sin journal, det spelar ingen roll att en legitimerad läkare har skrivit ut medicinen på recept, att du är läkemedelsberoende och inte en missbrukare. Jag har fått en utskällning av en läkare på en beroendemottagning, när jag berättade vilken psykiatriker som hade skrivit ut Xanor Depot till mig i flera år. Läkaren påstod att jag ljög, att "min psykiatriker" aldrig skulle göra något sådant. Suck!
Men detta är
mina erfarenheter av svensk psykiatri och beroendevård, det kanske fungerar bättre på andra orter, för andra personligheter.
Det är bättre att söka profesionell hjälp om man mår psykiskt dåligt än att självmedicinera eller ännu värre försöka begå självmord.
Kärringens sista råd till alla ni ungdomar, poppa inte benso för att bli hög eller som självmedicinering.
Sök professionell hjälp om ni mår psykist dåligt, det finns hjälp att få och mycket lättare att förändra ett destruktivt beteende när man är ung. Okej nu ska jag hålla käften, inlägget blev för långt och lite OT, ska bara fetstila det viktigaste.
