Problem med Objektivismen?

Det kan man förvisso se som ett problem, när det görs som ett seriöst argument. Ovanliga händelser och sterila ultimatum är ofta inte så jätteintressanta då man ska generalisera ihop ett sätt man bör leva på. Däremot är olika filosofiers premisser det.

Problemet med Kants pliktetik är att folk är olika och har egna personliga värderingar för vad de anser vara "gott". Därför kan du göra mer gott för dig själv än du någonsin kan göra för någon annan. Den felaktiga presmissen är vårt medvetande skulle vara kollektivt. Samma problem gäller för utilitarianismen; man kan inte summera ihop ett samhälles upplevelser och påstå att de tillsammans bildar något positivt eller negativt.

Sen är ju tvångsmässiga uppoffringar mycket svårare att få folk att komma över ens om, än tanken att man bör skapa sitt eget liv och låta andra skapa sitt.

Värderingar är självklart beroende av ett subjekt, d.v.s. av någon som ger upphov till värderingarna. Men ens värden kan ju fortfarande vara objektiva, med andra ord ha grund i hur saker och ting faktiskt förhåller sig (snarare än önskedrömmar, fria fantasier, medvetna förvrängningar, etc.). Man skall inte förväxla objektiv och intrinsikal. Tja, identitetslagen är ju i allt väsentligt logiken. Eller snarare grunden för logiken, som vi senare byggt vidare på. Man kan också vara hjälplöst fast i en situation där livet bara kan innebära lidande, där det är omöjligt att eftersträva några intressen. Standardexempel är väl juden i ett koncentrationsläger, eller den obotligt cancersjuke.

Nja, om du med intrinsikal menar detsamma som transcendental så är det nog inget större problem. Men annars är det lätt att folk blandar ihop objektivitet, objektifikation, och objektiv. Och det är ett större problem.

Hur ser FBs objektivister på kvantfysiken? Stött på en del objektivister på nätet som menar att den bevisligen är fel eftersom den tillåter paradoxer att existera, t ex. våg/partikel-dualiteten. Är inte fysiker, så skall inte välja sida här utan är endast ärligt nyfiken. Så, vad tycker ni om elementarpartiklarna?

Gömda variabler... eller nått.

Kanske av intresse:
http://en.wikipedia.org/wiki/String_theory

Är absolut inte i position att bedöma kvantfysiken. Naturligtvis kan inte självmotsägelser existera på kvantnivå, liksom de inte kan existera på någon annan nivå heller. Men jag har inte förstått det som att partikel/våg-dualiteten är självmotsägande. Köpenhamnsskolan verkar vara en absurd tolkning av kvantfysiska resultat, bäst illustrerade av scenariot med Schrödingers katt. Men alla slutgiltiga omdömen får utebli eftersom jag inte har en mer än ytterst rudimentär förståelse för kvantfysik.

Problemet med Ayn Rand var just hennes personligt lite hetsiga stil att framföra sina slutsatser på, och egentligen inte så hiskeligt många logiska felslut som hennes värsta kritiker hävdar. Hon var extremliberal judinna i Ryssland under tidiga 1900-talet och var inte minst aktiv under de bägge krigen. Man kan däremot inte beskylla henne för att vara bolsjevik, ty hennes laissez-faire liberala kapitalism genomsyrar hela hennes filosofi. När hon emigrerade till USA runt 1925, fick hon omedelbart positiv respons på hennes sk "objektivism", och det är i USA som hon har starkast fäste idag. En sorts marknadsliberalismens moder, fast med en mosaisk prägel över hennes teorier. Inget för oss konservativa epistemologer, således.

Det mest uppenbara logiska sammanbrottet är att objektivismen är subjektivistisk som få andra inriktningar.

Att objektivismens kritiker hellre attackerar person än sak har tyvärr inte nyhetens behag. Hon kom till USA 1926. Hennes första roman publicerades tio år efter det, alltså 1936. Den fick ingen särskild genomslagskraft alls, utan var snarare svårsåld. Urkällan publicerades först 1943, och därmed blev hon en känd profil. Men då har faktiskt 17 år passerat sedan hon kom till USA, så det är inget "omedelbart" med det. Fortfarande hade hon inte utvecklat sitt filosofiska system, även om hon underförstått skildrar några av dess principer i romanerna. Det fanns vid det här laget inget sådant som någon objektivism; objektivismen utvecklades under slutet av 1950-talet. Det gick kort sagt 30 år mellan ankomsten till USA, och hennes de facto presentation av objektivismen. Jag tror inte många skulle betrakta trettio år som omedelbarhet.

Sedan är det väl en lite onödig härskarteknik att skriva "den sk 'objektivismen'". Men eftersom jag vet att sådana här trådar brukar gå ut på att smutskasta och provocera, försöker jag ignorera allt som skrivs med sådana avsikter. Här tyckte jag mig dock ha något att lägga till.