Problem med Objektivismen?

Roi: Problemet kvarstår. Det blir subjektivism.


Näe, 2 och 3 är inte samma problem.. men det spelar ändå ingen roll för problem 3 är bara retarded ändå.

Saker och ting kan väl visst ha ett värde för oss just på grund av dess funktion? Flugsmällare har ett värde för oss eftersom att de är så bra att smälla flugor med.

Rand menar ju att antingen måste vi ge livet värde eller dö. Om vi värderar någonting alls så måste vi värdera livet som något gott eftersom att det är ett krav för att vi ska kunna "vara med" våra övriga värden. Vi måste leva för att kunna spendera tid med vår familj ex.
Finns det ingenting man värderar förutom livet eller de saker som möjliggörs genom livet så kommer man att dö.

En asket måste leva för att kunna plåga sig själv.

Det jag menar är väl att det är svårare att avgöra rätt och fel i situationer som sällan uppstår, då etiken utgår ifrån normalfallet. Vill man undvika godtcklighet gäller den även i extremsituationer, men det är svårt att argumentera för att premisser som rationalitet alltid gäller. Hur som helst kommer man inte omfatts av några rättigheter ifall man själv går emot dem. Ifall rättigheterna ersätts med omhändertagande eller bestraffning är däremot beroende av omvärldens (förhoppningsvis rationella) bedömmning.

A -> A är funktionalism, och det är inte samma sak som att saker har värde på grund av deras funktion. Snarare är det så att funktionen i sig ses som ett förhållande som gör värdet naturligt och självklart, när det i verkligheten är konstruerat.

Då.. förstår jag inte vad du menar.
Skulle du kunna dumma ner det?

Och utiliarismen skall inte dömas för att det går att rättfärdiga massmord med det? Och Kants pliktetik skall inte dömas för att man inte får ljuga om vart ens dotter gömmer sig för en mördare?

Om man tänker sig att vi ser hur pennan får ett värde genom hur dess funktion att skriva på papper ter sig nyttig för oss, så betyder det inte att pennan, papperet och skriften har någon slags förhållande som är objektivt mätbart. Det är en mening vi givit till pennan. Vi skulle lika gärna kunna tycka att den är väldigt bra till att bita på när man försöker lösa ett matteproblem, eller att den är ganska dålig till att kasta dart med. Värdet, värderingen, är inte av formen eller naturen given. Det är relationen mellan pennan och papperet som är det viktiga, och det finns inte i pennan i sig, utan det är något som vi skapar när vi skriver med pennan. Så att säga att man bör skriva på papper för att pennor är bra till att skriva på papper (A -> A) säger ingenting egentligen, det är inget bra etiskt argument.

Utilitarismen ska dömmas för att den förespråkar oskyldiga offer. Kants pliktetik har jag inte jättekoll på, men det verkar inte som att den har något system för att hantera de som bryter mot den.

Problemet var snarare att ni tillåter extremfall när ni dömer andra filosofier men inte när er egna skall dömas.

Så om jag förstår er rätt så är självmord en bra sak att göra? Du slipper lida och gör det bästa för alla andra människor och djur på jorden. Rationellt och moraliskt korrekt. Mindre egoist kan man ju knappast bli, eller?

Som död gör man ingenting, men som levande kan man arbeta för andras bästa. Det beror alltså på vilken sorts etik man utgår ifrån, men om man anser att det är fel att vara passiv så är självmord så fel det kan bli.

Men A är A är ju inget sätt att värdera. Det är ju ett axiom som förklarar hur världen fungerar. D.v.s. att allting har en specifik natur

Objektivismen erkänner mig veterligen inga objektiva värden. Alla värderingar är beroende av subjektet. Men om subjektet värderar pennan så måste subjektet värdera livet först. För pennan är inte möjlig utan livet.

Däremot så är alla värden baserade på en objektiv verklighet. Att du kan värdera pennan för dess funktion kräver att pennan faktiskt existerar och har en specifik funktion. Att pennan har ett A som är ett A. A är A. Att pennan har en objektivt existerande identitet.

Nu är "A är A" iofs inte specifikt objektivistiskt utan det var Aristoteles som kom med det. Aristoteles använde inte A är A för att bevisa logiken (?) utan för att visa hur världen fungerade på ett logiskt sätt.


Precis så. Danke.
Schysst avatar.


Självmord är det logiska att göra om man A) Inte har några värden som kräver ditt liv, samt B) Inte tror sig få några i samtiden (egentligen samma sak som A) men det blir tydligare såhär).

Här talar vi dock om att A ger A, det vill säga ett cirkelargument. Det är funktionalismens kärna. Sen var det precis det jag sa också, att A -> A inte kan fungera som ett etiskt argument. Däremot beror det på vad du menar med "världen", för varken ett identitetspåstående eller ett cirkelargument säger någonting om hur verkligheten ser ut, däremot kan en sådan logisk sats säga något om hur man ser på världen, beroende på vad man läser in i variablerna.

Eftersom det inte skulle finnas en penna att värdera utan pennans existens, så förstår jag inte vad argumentet är för att sätta livet högre än pennan. Värderingar skapas mellan saker och ting, dom finns inte i saker och ting. Existens före essens.

Så du menar att pennan skulle ha kvar sitt varande oavsett om det existerade människor som såg på pennor som något-man-skriver-med? Finns det en liten skylt på pennan som berättar för alla medvetna varelser att den är till för att skrivas med, så att människor från alla kulturer, och personer från andra arter, delfiner och aliens utan händer, kommer alla att se på pennan som något-man-skriver-med?

Det läser jag som "hur Aristoteles såg hur världen fungerade"