Citat:
Ursprungligen postat av Emerain
Jesus ber till Gud för att Jesus må vara Sonen, men Jesus är också en människa. Och som en människa så kan han be till Gud.
Jo, kan kan han förstås, men varför be till Gud om man själv är Gud?
Citat:
På det sättet kan Jesus också talas om att han var en Guds tjänare, han var också människa.
Fast det känns som en lite tunn förklaring, gör det inte? Att omnämna Gud som Guds tjänare - men aldrig som Gud - blir fortfarande ganska konstigt.
Citat:
"Guds son" är inte bara sonen till Gud, det var en titel. Judendomen har tanken att allt är skapat av Gud, och att de därför alla är Guds söner (och döttrar). Att David säger att han är Guds son är således inte ett messias-anspråk. Det är att dels sätta in sig i en kontext, han tillhörde Israels folk, men han underkastade sig också Gud likt ett barn underkastar sig en förälder, och att Gud tar hand om honom likt en förälder tar hand om sitt barn.
Precis, det är vad jag menar. Termen Guds son/söner används på många håll i Bibeln utan att det ska röra sig om "riktiga" söner, liksom "enda son" används även om det finns fler söner, förmodligen för att betona viktighet.
Citat:
Sonen och Fadern är båda delar av Gud, Gud vet allt, men inte nödvändigtvis att allt går ut till alla sina delar. Ingen är den andres verktyg endast.
Fast hur går det ihop med "Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra" (Joh 5:19)? Och hur få ihop
Zeimines påstående "Fadern är detsamma som Sonen, Sonen är detsamma som Fadern, Fadern och Sonen är detsamma som den helige Ande, det vill säga, när det gäller naturen en enda Gud" med Bibelns påstående "Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern" (Matt 24:36)?
Citat:
Du bör också titta lite på kyrkomötet i Nicea och läsa Niceanska trosbekännelsen (strunta i diskussionen om "liksom sonen"). Det var mycket en strid om hur att lösa de frågor du ställer.
Jo, jag känner till att det från början fanns många olika trosföreställningar inom kristendomen om Gud, Jesu roll o.s.v.; men där de som inte delade tron på treenigheten sedermera uteslöts, förföljdes, mördades, och liknande.
Men fortfarande, om vi utgår från Bibeln, känns inte treenighetstolkningen som en ganska långsökt tolkning, egentligen? Vem här inne skulle ha gjort den tolkningen ifall ni fick Bibeln, läste den och inte kände till något om treenigheten eller tolkningarna inom de ortodoxa/katolska/protestantiska kyrkorna? Vilka passager skulle ni basera den på?