Treenigheten (samlingstråd)

Tron kommer av predikan.
För att kunna tillgodogöra dig predikan så måste du förstå vad predikanten säger.
Om du har en önskan om något är det att föredra att bedja om det. Därvid talar man till den man riktar sin vädjan till.
För att kunna tala, bedja, måste man tänka sig för så att man inte beder om fel sak, för då får du ju inte det du ville ha.
Hjärtat är en pump som pumpar runt blodet i kroppen. Hjärnan är den man tänker med. Att svamla utan att veta vad man medvetet pratar om gör även den som är stupfull. Ändå tror jag att den stupfulle vet med sig vad hen pratar om - om än minnet av det kanske inte är så långvarigt.

Att stänga både öron och ögon för det Gud har att säga är oklokt och dumdristigt. För den förståelse Fadern vill att du ska komma fram till kommer att hjälpa dig.

KAPITEL 2.
Vishetens frukter. (Not 1.)

1. Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig,

2. så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,

3. ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten,

4. om du söker efter henne (Se Not 2.) såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt,

5. då skall du förstå HERRENS (Se Not 3.) fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.

6. Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap (Se Not 4.) och förstånd.

7. Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandrar i ostrafflighet,

8. ty han beskyddar det rättas stigar, och sina frommas väg bevarar han.

9. Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar.

10. Ty visheten skall draga in i ditt hjärta och kunskapen kännas ljuvlig för din själ,

11. eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig.

12. Så skall hon rädda (frälsa) dig från det ondas väg, från män som tala, vad vrångt är,

13. från dem som hava övergivit det rättas stigar för att färdas på mörkrets vägar,

14. från dem som glädjas att göra ont och fröjda sig åt ondskans vrånga väsen,

15. från dem som gå på krokiga stigar och vandrar på förvända vägar.



NOT 1. Ordet VISHET heter på grekiska SOFIA.

NOT 2. Detta att man i hebreiskan könsbestämmer visheten är inte ovanligt.
Språken runt medelhavet uttrycker sig så. Jag tänker då speciellt på grekiskan som benämner henne med ordet SOFIA och som i de flesta språken är ett kvinnonamn.

Det mest intressanta är ändå att bruket att så benämna visheten, förståndet, klokheten stämmer som hand i handsken med Jesu definition på vad Gud är.
Var och en som tänker själva förstår ju också det omöjliga i att bara Fadern och Sonen skulle finnas. Den vakne frågar sig genast var Modern är, hon som födde Sonen. (Se ords. 8:23-31)

En intressant sak är också att ordet Ande på hebreiska heter ruah. Detta ruah står också det i femininum. Och Jesus säger ju att människan måste födas av Ande. Därmed har han också sagt att Anden är Modern. För en Fader kan ju inte föda. Han avlar.

Gud (i grekiska grundtexten benämnd med THEOS) betyder: det högsta väsendet och då med ordet "högsta" i betydelsen: det betydelsefullaste, det som frambringar,
och så vidare.

NOT 3. I den svenska bibeln från 1917 längst bak i "Ordförklaringar" står att läsa om ordet "HERREN":
"Herren motsvarar i Gamla test. två olika hebreiska ord. Det ena är adonai, egentligen min herre, av det vanliga, också om människor använda adòn,
herre, det andra är ett egennamn för Israels Gud, vilket ursprungligen sannolikt uttalades Jahvé, men i nyare tid har kommit att hos de kristna (med andra vokaler) uttalas Jehová. När Herren motsvarar Jahvé i grundtexten, skrives ordet lämpligen, såsom redan i 1541 års bibel, HERREN."

Söker jag sedan upp ordet HERRE i "Illusttreat Bibel-lexikon" så skriver man där kortfattat att adon av judarna: brukas om Israels Gud och är övers. Herre, ... det läses alltjämt av judarna i stället för det outtalbara gudsnamnet JHWH, ... sv. övers. HERREN.

Man kan således konstatera att ordet JHWH, eller Jahvé, har i de svenska bibelöversättningarna översatts till HERREN . Här i Ordspråksbokens andra kapitel, ovan citerat, återfinner vi alltså ordet HERREN och inte skrivningen Herre. Detta betyder, enligt vad som ovan framkommit att i det ovan citerade bibelstället ur Ordspråksboken står det i grundtexten JHWH och inte adonai.

Illustrerat Bibel-lexikon skriver vidare i band 3, spalt 6050:
"G.T.s centrala ställe när det gäller verbet "vara", är 2.Mos.3:14, där Gud säger om sig själv:
"Jag är den jag är" och "Jag är", vilken kan sägas vara en förklaring av det outtalbara gudsnamnet JHWH, i vår bebelöversättning återgivet "HERREN"."

Vi finner alltså att om man velat vara konsekvent och översatt alla i grundtexten förekommande ord till svenska hade man skrivit i vers 4: "då skall du förstå jag ärs fruktan," och i vers 6: "Ty ”jag är” är den som giver vishet."

Tydningen av texten blir nu en helt annan. "Jag är" framträder nu som ett begrepp.
Eller skall jag tillåta mig: Begreppet "jag är" är någonting hos dig och mig som giver oss (kanske: lär oss, för oss till insikt) "vishet, klokhet, kunskap och förstånd."
Osökt kommer ett ord till mig från Jes. 26:3-4: "Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty på dig förströstar han. Förströsten på jag är till evig tid; ty jag är,
jag är är en evig klippa." Ja, vad är det för fel att förtrösta på det jag är? Jag är ju ingenting annat än det jag är? Den reella verkligheten.


NOT 4. Kunskap heter på grekiska: gnosis. Det är alltså ingen synd att skaffa sig kunskap, att skaffa sig gnosis. För gnosis kommer ur Guds mun. Gnosis är inget ur djävulens mun som vissa vill mena.

Det är ditt sätt att tro. Inte mitt och jag kommer inte att ta efter ditt. Då ljuger jag för Gud.
Jag tror med hjärtat och vet när jag beter mig som Gud inte vill, det behöver jag inte läsa om i en skrift varenda dag.
I bibeln finns det saker man kan be om som Gud alltid ger en: Mod, kraft, ork, förstånd och tålamod.
Vad mer behöver jag be om?
Jag vet att Gud känner mig. Jag har tillit till Gud och skapelsen och behöver inte den teologiska kunskapen.
Jag har läst bibeln/läser den ibland. Jag har förstått Gud och behöver inte "teologisk kunskap" om Gud.
Det räcker för mig att vara det Gud ville att jag skall vara och att försöka använda mig själv för att visa det genom mig själv och inte så mycket genom ord.
Vad hjälper jag en människa genom att läsa en text för dem, då de behöver mig?
Ja Gud är en evig klippa för mig och jag behöver inte veta vilka stenar som är i den klippan.
Budskapet är det viktigaste, inte hur man uttalar namnet eller besitter kunskapen utantill som ett inspelat band utan liv eller hjärta med sig i orden.
Gud känner om jag är äkta i min bön. Det är min fulla övertygelse . Man kan inte gömma sig för honom eller lura honom.
Man måste också kunna säga: Gud nu undrar jag verkligen vem du är? Nu har jag tappat tålamodet, nu är jag förbannad på dig.
Rak och ärlig konversation. Gud vet ju ändå vad jag brottas med eller tänker.
Ingen äger GUD eller kan säga: Tyvärr,du är inte välkommen därför att....
Läs vad Jesus sade om de så att säga "skriftlärda". Jesus såg vem som trodde med hjärtat. Och vem som var rädd och trodde att de hade den rätta tron.
Jag behöver inte ha treenighetstänket. Jag tror på Gud, Jesus och den helige anden. Tre olika men ändå Gudomliga.
Det vet Gud, han vet vem jag är och hur jag tänker. Exakt som jag gör mot mina barn. Jag väntar på att de skall förstå och lära sig men jag älskar dem som de är och inte som jag vill att de skall vara för att bli älskade av mig.

Oh man. Det här är ett hopkok av kanske tusen frågor. Gläder mig att du reflekterar och så, det är ett bra sätt att använda sitt liv på.

Jag kan inte reda ut allt vad du skriver om, det skulle kräva ett bibliotek. För mig verkar det också finnas massa motsägelser i vad du skriver, som att du inte behöver försonas med Gud, samtidigt som Gud trots allt verkar ha förlåtit dig dina synder åtminstone en gång. Well.

1. Sedan när har "vetenskapen" bevisat att det inte funnits någon ursprungssynd? (sedan kan man förstås undra vart läran om arvssynden kommer in i det här...)
2. Ja, den kristna tron innebär att (refererar löst Rom 3:25 här, tror jag) Gud i forna tider hade lämnat all orättfärdighet ostraffad, men att han nu i Jesus Kristus har visat sin rättfärdighet genom att straffa synden och gottgöra för den, från människan till Gud. Så när kristna säger att man blir "frälst av nåd genom tro" (eg. Ef 2:6-8), menar man att vi genom tro på Jesus, hans död och uppståndelse, har en rätt och färdig (rättfärdig) relation till Gud, igen. Det kanske stämmer eller inte stämmer - själv tror jag på det- just nu säger jag bara det, så att du vet vad den kristna tron innebär. Det vet du nog redan
3. Bibeln utger sig för att vara "utandad av Gud" 2 Tim 3:16. Om du anser att det är människoord, ok. Du går därmed miste om något som andra har.
4. Vad innebär syndernas förlåtelse? Det är en bra fråga tycker jag. Vad kan man förvänta sig som kristen? Jag tror att man kan förvänta sig lycka. Vi är skapade för ändamålet att känna och älska Gud. Att nå vårat syfte är att realiseras som människor och vara det vi är tänkta att vara. Och genom Jesus, och syndernas förlåtelse, så kan vi komma väldigt nära Gud, så nära att vi får ta emot Hans Kropp och Blod, och leva med honom i en nära vänskap i en evighet. Jag vet inte hur du tänker om lycka (naturligtvis uppskattar jag också saker som gott kaffe, kaniner som äter morötter, skön semester och sånt - men vi pratar om den högsta lyckan nu), vet du det? Aristoteles säger att endast det genomreflekterade livet är värt att leva
5. Glöm att jag nämnde Aquino, inget av det jag skriver står eller faller med hans, eller någon annan människas namn. I Sverige har vi en förskräckligt olustig ovana att tro att namn, referat, källor, är så sjukt viktigt överallt. Det stämmer säkert ibland, men vissa saker kan man också visa med förnuftet. Som jag försökte göra, med punkterna 1-4. Håller med dig om att "vinnaren" inte alltid har rätt. Just om Aquino, bara som exempel, så var han länge väldigt opopulär och sågs lite som ett ogräs hos vissa. Hans skrifter fick ett tag bara läsas med officiella tillrättaläggande kommentarer. Han var en rebell och på ett sätt väldigt progressiv, för han utvecklade sina tankar om Gud utifrån också o-kristna (vad man menar med hedningar) tänkare, mest Aristoteles. I några av sina verk hänvisar han lika mycket till Aristoteles som till Bibeln. Det var inte för att Bibeln är bristfällig, men för att vanligt förnuft räcker för att demonstrera många, men inte alla, teologiska sanningar. Du skulle gilla Aquino tror jag, han tar upp argument och motargument och vill inte att folk ska tro som honom på grund av en pissig auktoritet, utan utifrån kraften i hans förnuftsargument. Vad treenigheten beträffar så är han förstås väldigt sent på bollen, alltihopa var klappat och klart sedan nästan ett millenium
6. Jag tror som du, i din intuition om att det är bättre att leva ett rättskaffens liv än att memorera massa intellektuellt krafs. Men, i det vi nu pratar om, sanningen om Gud exempelvis, så är det inte intellektuellt krafs bara. Jag tror inte att man måste skilja "ett rättskaffens liv" från ett "sant liv". För att kunna leva väl måste du ha i alla fall lite kunskap. Och jag tror att det mest rättfärdiga livet - och visst är det ett sådant man vill söka? - är det som innehåller kunskap om Gud. På samma sätt som vi måste ge till vår nästa vad som är hans eller hennes, så måste vi ge till Gud vad som är Hans. Man kan bara göra det om man vet saker om Gud; att Han finns, vem Han är, vad som är Hans, hur man ger det till Honom, och så vidare. Det innebär också att vi måste veta saker om Jesus, för det visar sig att det är genom Jesus som vi ger Gud det som är Hans. Som vi säger i varje mässa:

"Genom Honom [Jesus Kristus], och i Honom, till kommer Dig, Gud Fader allsmäktig, all ära och härlighet [dvs. det som är Hans, som vi för rättvisans skull bör ge Honom], från evighet till evighet".

AMEN

Jaha, och vad heter mamman då? Menar du Anden? Att människor och djur förökar sig genom att para sig är ju en sak. Men du menar att även Gud måste göra detta?

Att "Fader vår" är ett falsarium och lögn, hmmm... så du menar att detta är egentligen någonting som inte borde finnas i Bibeln(???)
Nu får du utveckla detta lite mer. Har aldrig tidigare hört någon hävda detta...
Jag vet inte ifall du är en katoliker, fast jag har en känsla av det, men mig veterligen godkänner katolska kyrkan "Fader vår" som en del av Bibeln... Hur lyder då den "korrekta" versionen enl. dig?

Det var det mest schizofrena jag läst på länge.

Det där var ungefär som den där kvinnan som gjorde sig fin och tilltalande och släppte in mannen i sängkammaren för att få sig ett nyp. Sen när det gått för henne skickade hon ut karln och gick till pastorn och bekände sin "synd". Exakt så behandlar du din hjärna och ditt förstånd.

Du behöver dina öron för att höra. Men när du hört förbannar du dina öron som om det vore något från djävulen him self.
Du behöver din hjärna för att förstå. Men när du förstått förbannar du din hjärna och trampar ner den i smutsen.
Du behöver teologisk kunskap för att ha något att tro på. Men sen förbannar du teologisk kunskap som varande lögner från den onde.

Dina fobier skrämmer och jag säger bara en sak: STACKARS BARN SOM HAR EN SÅDAN FOBISK FAR!!

Och när jag citerar bibeln så avsvär du dig den tro som där finns beskriven.

Det är inte underligt att världen ser ut som den gör ...



.

En man kan inte föda. En man avlar. För att kunna tituleras med FADER så har den mannen avlat.
En kvinna kan inte avla, det är mannens område, kvinnan föder det mannen har avlat i henne.
Det som föds är barnet. Är barnet av manligt kön kallas det för son och är det av kvinnligt kön kallas det för dotter.

Nu säger Jesus att en människa måste födas av Ande.

Och går vi till hebreiskan så heter ande där ruah, vilket står i femininum. Hebréerna säger således hon om anden. Och då stämmer det ju det Jesus säger att människan måste födas av Ande.
Det är Anden som är den kvinnliga parten i "gudomen".

Och så till bönen fader vår. Bönen är ju översatt från den grekiska grundtexten av kyrkan som har tre anspråk:
1. dina pengar.
2. din tid.
3. din tillbedjan.

Samma var det med de skriftlärde och fariséerna; de ville vara en mellanhand mellan människan och den himmelske Fadern. Därför lanserade kyrkan också lögnen att människan skulle få komma till himlen. Nu lovade aldrig Jesus någon människa att få komma till himlen. Kyrkan började till och med att sälja biljetter för den resan.

Med sina bakomliggande sluga anspråk översatte de denna bön. Och därmed producerade man egentligen också en rad olika lögner för att förslava människan och därmed lägga grunden för sin överhöghet över henne.

Ta bara det där med uttrycket: Fader vår som är i himlen. Ordet är har prästskallarna lagt dit. Det finns inte i den grekiska grundtexten. Där står det: Fader vår såsom i himlarna må ditt namn vara helgat.

Man lade alltså till ett ord för att få fram sin lära och presentera sin uppfattning. Man sket fullständigt i vad grundtexten skrev. Fadern är således inte i himlen. Han hålls däremot helig där.

Och varför skrev man in ordet himlen i singularis när grundtexten har det i pluralis. I vilken av alla de där himlarna skulle han då i så fall vara?

osv osv. Det är en lång rad fel, olika påståenden av kyrkan, som skapat en annan lära än den som Jesus ville förmedla.



.

Världen består av sådana som dig som tror sig sitta inne på sanningen och som har behov av att skräddarsy andra människors tro utifrån sin egen tro och tolkning av Gud.
Jag har aldrig ens sagt att teologin är lögner eller ens förbannat den.
Jag har beskrivit min tro på Gud och Jesus och treenigheten men det är dig den retar och upprör och det är du som inte accepterar den.
Det är du som kallar den sjuk, fobisk och schizofren.
Jag tror endast på Gud. OCH jag anser att det är Gud som innehar den slutliga åsikten om min tro.
Du blir upprörd för vad? Rädd om mig? Eller helt enkelt behov av att bestämma vad som är rätt eller fel?
Är det av kärlek för att du vill att jag skall hamna i paradiset eller för att du enbart vill ha rätt?
Ta reda på det istället och Gud vet vad du har för anledning till att reagera som du gör. Mig gör det inget vad du än tänker.
Blir du stött av att jag anser att treenigheten har splittrat människor istället för enats om det viktigaste( Gud) så är det ditt problem.
Jag har tillit till Gud och inte så mycket till din skräddarsydda tro, eftersom att du inte är Gud.
Du får tro på ditt sätt och jag på mitt.
Jag tror inte med mina öron eller ögon, utan med hjärtat och inte heller av rädsla.
Ödmjuk inför Gud och tror inte att han anser mig vara färdig troende och en perfekt troende.
Kanske du gör det? Tror att du är helt felfri inför Gud.

Hur vet du det?


Tills vidare är det överväldigande mest sannolikt, att dom extrakosmiska teo-metafysiska "guderna" också är mänskliga konstruktioner, så det är inget argument, men bara ännu én av dina ad hoc premissande cirkelresonemanger.

Denna typ av fördummelses-teologi kan i så fall leda till vad man vill.


Belägg, tack.

Falsk dikotomi, med efterföljande "argument from ignorance" (och iövrigt tämligen trådperifärt; Intelligent Design behandlas annanstans (1)).

Ännu en manifestation av fördummelses-teologins retorik.


Precis. Så tramsa inte runt i "Intelligent Design" på sandlåda-nivå (se (1)).


Samma som när jag i komplexa detaljer diskuterade den med BRT. Vilket dock skulle vara meningslöst att upprepa för en förespråkare av fördummelses-teologi som dig.

ok! då vet jag vad du har för inställning och du min, så det blir då ganska fjantigt att vid varje inlägg jag skriver se ditt hoc eko.

Du kan släppa kritik av ad hoc premissande genom att sluta att använda denna fördummelses-teologiska retorik-form.