Vad gör man med halvblattar då?

Den genetiska studien är ett samarbete mellan 21 olika rätts*medicinska laboratorier och universitetsinstitutioner över hela Europa. Studien omfattar 23 befolkningsgrupper i 20 länder, totalt drygt 2.500 personer. Den är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.

- Studien är unik eftersom den är väldigt bred över hela Europa och att vi tittar på en jättestor del av arvsmassan, säger Holmlund.
Forskarna har jämfört hur det ser ut på 300 000 platser i hela dna-sekvensen. Det ger säkrare resultat än i tidigare studier, där de bara studerat vissa delar av dna.

Resultaten visar för det första att alla européer är mycket lika varand*ra. De små skillnader som faktiskt finns följer geografin ganska bra.

Svenskarna liknar mest nordtyskar, genetiskt sett. Avståndet till danskar och norrmän är lite större.
När skillnaderna bearbetas statistiskt kan forskarna studera olika typer av variationer var för sig. Den största variationen är i nord-sydlig riktning. Det finns också en svagare variation i öst-västlig riktning.

I geografiska termer betyder det att skillnaden mellan svenskar i norr och italienare i söder är större än skillnaden mellan irländare i väst och polacker i öst.

Alla européers arvsmassa ligger i en stor sammanhängande klump, sett som en genetisk karta. Med ett viktigt undantag. Finnarna ligger i en ö helt för sig själva. Det brukar de göra i genetiska sammanhang. Eftersom språken tillhör samma grupp brukar många anta att finnar och ungrarna har ett genetiskt ursprung.

- Men ungrarna skiljer sig knappt från övriga européer. Där har hänt något på vägen, säger Gunilla Holmlund.