Deep Purple

Håller tyvärr inte med. Det finns guldkorn på Slaves and Masters, exempelvis fin-fina King Of Dreams, men också flera bottennapp. Fortuneteller exempelvis är inte rolig alls, och Too Much Is Not Enough låter som en medioker sololåt från Turner som inte ens passar in bland andra spåren. Skivan överlag känns mer eller mindre som en lightversion av Rainbow där medlemmarna inte får leva upp till sin potential.
Föredrar helt klart Difficult to Cure och Bent Out Of Shape.

Slaves and Masters var och är ett bottennapp.

Smöriga Bent Out of Shape låter fortfarande bra.
Låtarna sticker ut samt är minnesvärda tillskillnad från föregångaren Straight Between the Eyes. Vilken inte heller är dålig.

Tråkig produktion på Difficult to Cure, men den är antagligen den hårdaste med Joe Lynn Turner.

I Surrender hördes en del när det begav sig. Spelas fortfarande på radio. Videon till Stone Cold och Street of Dreams gick även på TV.

Slaves And Masters är en riktig skitskiva. Rainbows skivor efter Dio är inte heller så mycket att tala om.
80-talet var känt för att vara en tid då många äldre band "tappade det". Sabbath är kanske det enda undantaget. Några starka skivor från den tiden som Heaven And Hell och Mob Rules kan varken Purple eller Rainbow visa upp.

Slaves And Masters e från 1990, men skit samma.

Perfect Strangers från -84 ligger mig varmare om hjärtat än Sabbaths Born Again från -83 där jag kan tycka att Sabbath tappade det en smula.
Dock så är H&H ett svingrymt album med Mob Rules i kölvattnet strax där efter, men nånting blev lite skevt med Born Again.

Med det sagt, jag älskar Purple, Sabbath, Zeppelin, Rainbow mfl och finner diskussioner som denna väldigt trevliga och givande trots att smaken til syvende og sidst är som baken, dvs delad!

Perfect Strangers är en skiva jag inte riktigt har lyssnat in mig i skall jag ärligt säga.
Dock fick jag tag på en CD-utgåva billigt så jag får ta och ge den en chans.
Även om jag kan tycka att titellåten Perfect Strangers är lite sönderspelad.

Perfect Strangers är Commercial Purple. Inte Deep Purple.

Jävligt bra platta. Om de ville tjäna pengar på en reunion så inte rör det mig ett dugg. Och en massa nya fans fick se den klassiska lineupen turnera.

Tack vare skivbolaget!
Vilket vi ska va tacksamma till.
Inte hade bandet kommit på det själva. ( Möjligen Gillan icke zigenare Blackmore)

Men...hur spelar Blackmore på Bent out of shape? Som en nybörjare. Slarviga solon. Hur kunde det bli så om man jämför 1969-74. Slaves and masters däremot har han bra ljud o spelar väldigt bra.

Vad menar du?

Commercial Purple, skivbolaget?

Skivbolag sa väl till att de skulle göra en mer kommersiell skiva. Och producenten. De ville ha bredare publik och sälja mer skivor.

Va!?!? Då hade jag rätt alltså, att jag inte såg Steve Morse på scenen i Istanbul, på en yt-video. Det var tråkigt att höra.

Måste slänga ut en snabb fråga till er som är mer insatta:

Don Airey. Är han möjligen den musiker som ingått i flest band, inspelningar och plattor under de senaste 45 åren?