Går det att försvara Irak kriget ur ett utlitaristiskt perspektiv?

Det har du rätt i. Plus att dessa tänkta konsekvenser måste vara någorlunda sannolika utifrån de medel man använder. Annars kan man rättfärdiga det mesta utifrån ett utilitaristiskt perspektiv bara man är någorlunda bra på självbedrägeri, eller är tillräckligt ignorant.

Utilitarianismen utgår inte ifrån intentioner,
då är det någon annan form av etiskt system man använder sig utav:
http://en.wikipedia.org/wiki/Deontological_ethics

Det är visserligen en omöjlighet att inte utgå ifrån intentioner, det gör vi konstant,
men det är just därför som utilitarianismen fallerar.
Och det här är iofs off-topic, men om vi ska hålla oss till ett utilitarianistiskt perspektiv
så skippar vi vad målet/skälet/intentionen var med invasionen av Irak.

point taken

Jo, det fanns massor av ideologiska motiv bakom invasionen. Jag skulle t o m vilja påstå att de ideologiska motiven var de primära.

Problemet är att demoniseringen av USA i allmänhet och Bushregeringen i synnerhet har gått så långt att ologiska och korkade teorier accepteras utan kritisk granskning. Tankeschemat ser ut så här:

Höger = ondska
USA-höger = superondska
ideologi = fint
demokrati = fint

Eftersom USA-högern är Satan kan den alltså inte vilja sprida demokrati, som är bra. Alltså måste motivet vara något annat. Men eftersom företag, och speciellt storföretag, också är onda så kan vi använda dem som motiv! Vad den sunkiga historiematerialisten glömmer är att om det bara handlade om oljan så hade man givetvis lika gärna kunnat ta bort sanktionerna och köpa den av Saddam.

Problemet med att diskutera invasionen ur ett utilitaristiskt perspektiv är att det är svårt att beräkna nyttan. Om man vill försvara den så kan t ex man hävda att irakierna förr eller senare hade behövt göra sig av med diktaturen ändå, och att det hade kunnat bli ännu värre plus att Saddam hade krävt ett antal dödsoffer under de år han suttit kvar. Men det är svårt att bevisa.

"Consequentialist moral theories that focus on actual or objectively probable consequences are often described as objective consequentialism (Railton 1984). In contrast, consequentialist moral theories that focus on intended or foreseen consequences are usually described as subjective consequentialism. Consequentialist moral theories that focus on reasonably foreseeable consequences are then not subjective insofar as they do not depend on anything inside the actual subject's mind, but they are subjective insofar as they do depend on which consequences this particular subject would foresee if he or she were better informed or more rational."

http://plato.stanford.edu/entries/co...onWhoLimDemMor

Du länkar till deontologiska teroier, men de missar målet fullständigt eftersom de hakat upp sig vid regler och inte konsekvenser.

Mål är egentligen även det en intentionalitet, något man riktar mot ett objekt. En konsekvens däremot, är en reflektion man gör efter handlingen är utförd. Det ena blickar framåt, det andra blickar bakåt. Man kan förstås förflytta sinnet till framtiden, och tänka sig hur det skulle kunna te sig om man utförde en viss handling, men då talar man återigen om intentioner, och inte konsekvenser. Det är skillnad på "jag önskar att det blir på detta sätt" och "jag bedömer handlingen utifrån att det blev som det blev". Ingen kan veta hur det blir i framtiden, så det enda vi egentligen har är dom regler vi hittar på. Till exempel så kan en regel vara att man invaderar ett helt land ifall dom hotar hela världen med kärnvapenkrig, även om man i processen dödar en människa som skulle ha kommit på botemedlet mot cancer. "Better informed" och "more rational" är eufemismer för chansning/profetiande. (Information och rationalitet blir dessutom väldigt etnocentriska begrepp när man kvantifierar dom med adjektiv som bättre och mer)

Nu blir det här OT men kan man inte kombinera en sinnelagsetik med tilläggskravet att agenten har ett ansvar att fundera över vilka konsekvenserna kan vara, dvs att denne tar sitt ansvar som myndig individ? Givetvis skulle det vara svårt att ha något allmänt villkor för när det är berättigat att handla utifrån detta, men även om gränsen är rörlig så fungerar den väl ganska väl rent intuitivt?

Fast nu ser jag när jag läst ditt inlägg en gång till också att du redan föregått detta och förkastat det. Tänkte bara bolla det lite.

Är det inte det sinnelagsetik går ut på? Alla handlingar utförda efter intentioner söker en viss konsekvens. Man hjälper tanten över gatan för att uppnå något. Om det är att man vill hjälpa sig själv, den andre, eller någon annan, det är en annan femma. Sen om konsekvensen inte blir vad man trodde, kan man om vill ändå klandra sig själv, samtidigt som man kan konstatera att ens intentioner var goda.

Jo. Men om man hjälper tanten över gatan men inte tar sitt ansvar och kollar om det är rött eller grönt så tycker jag att man inte varit en ansvarstagande individ. Intentionen var god, men något mer behövs. Man måste uppträda som en myndig person för att man ska kunna sägas vara god i ett avseende eller ond. Så man skiljer ju då på ett rovdjur och en mänsklig myndig mördare.

Kollar man inte om det är rött så har man förmodligen prioriterat att kolla om det kommer några bilar istället, eller något annat. Man kan alltid säga i efterhand att man borde ha kollat om det var rött, men det kan man säga om allt. Man ångrar alltid det man inte gjorde, som ordstävet går, men man då kan man ångra en oändligt många olika saker, eftersom man bara kan göra en sak.