Postmodernismen - Politiken

Det första problemet är ju att modernismen är ett skitbegrepp, därför blir postmodernismen ännu mer skit. Modernismen går dock att använda i vissa sammanhang ifall man först definierar begreppet.

Sen är det väl bara att acceptera att det inte finns någon essens i hur vi ser på världen.

Vissa saker är ju utmärkande för post-strukturalismen och konstruktivismen, och vi ser att TS tar upp några av de typiska inslagen i denna kontinentala riktning:

- förnekandet av en objektiv sanning ( allt är sociala konstruktioner och uppfattningar, till och med tyngdlagen!)
- subjektiv relativism ( vilket eg. är motsatsen till relativism, då den yttrar sig i en primitiv oförmåga att se de mönster som finns i relationer, och endast konstaterar att då det finns perspektiv så är allt helt godtyckligt)

Fast jag ser ärligt talat inga större tecken på att postmodernismen fått ett bredare genomslag i nuläget.

Under mina universtitetsstudier under 90-till 00-tal var den ofta närvarande men givetvis menlös.

"Det finns ingen 100%-ig sanning." *gäsp* Det har vetenskapen debatterat och förlikats med sedan början av 1900-talet.

Definiera postmodernismen! För allt kan väl inte bara handla om diskurs och kritik mot modernismen, elelr?

Som flera tidigare användare påpekar vore en tydligare definition önskvärd. Dessutom är även "politiken" ett ord du behöver definiera för att frågeställningen ska bli intressant, eller åtminstone för att vi ska veta vad som ska diskuteras.

Post-modernism definieras på ett otal sätt inom statsvetenskapen t.ex. Det finns forskare som menar att en indikator på att post-modernismen har omformat politiken är de post-materialistiska värdena som tillkommit, som exempel miljörörelser, HBT-personers rättigheter m.m. Det är inte längre den strikt materiella politiken utan mer mjuka värden som får människor att engagera sig.

Rent strukturmässigt inom partierna eller liknande förstår jag inte hur post-modernismen skulle omforma dem. Eller menar du mer att post-modernismen skulle undergräva de rådande ideologierna för att istället omformas efter insikten över deras förljugenhet? FI skulle kanske kunna ses som ett spår av post-modernistiskt tänkande.

Annars finner man inte diskussionen i vardagspolitikens debatter utan den förs på instutionerna, då i samband med politisk filosofi o.sv.

Har antagligen inte svarat på någonting då jag inte visste vad jag skulle svara på. Alltså kan detta inlägg betraktas som strikt post-modernistiskt, med en post-kolonial diskurs.

Självklart har politiken blivit influerad av postmodernismen. Höger-vänster blocken har blivit centrerade. Trans-x har blivit ideal. Invandringsfrågan handlar om integrering snarare än om exkludering. Minoriteter och regionalitet har fått större fokus. Statens roll i samhället har förminskats. Politikers person får stå som orsak till röster, enligt irrationell politisk korrekthet.

Ja, det är väldigt mycket helt enkelt, om inte allt, inom politiken, som influerats av postmodernismen.
Svårare då, att argumentera för motsatsen.

Vilken fullkomligt absurd tanke! Jag trillar av stolen... vad skulle detta ha att göra med post-modernism? Fniss.

HBT- och miljörörelser hör lite ihop med det jag skrev om här ovanför. Att det är postmodernistiska företeelser är lite lurigt att förklara. Det går genom det ekonomiska världssystemet, passivitet och expansion av kapitalöverföring som går i vågor omlott. Enkelt sagt kan man säga att när det inte är speciellt koolt att identifiera sig med nationalstaten (som i en ekonomisk nedgång) så väljer folk att identifiera sig med annat. Det stora fragmenteras i det lilla. Istället för att säga att man är svensk så är man kanske amerikansk-svensk med rötter i finland. Istället för att säga att man är heterosexuell så är man polysexuell. Staten lämnas till förmån för olika mindre rörelser. New Age, Neoshamanism, Samer, Skåneregionalism, och allting sånt har fått en stor uppsving under postmodernismen.

Yidaki gav ett något mer förklarande svar här, som jag kan ställa mig bakom. Det handlar om omvärdering av identiteter. En mindre revolution emot tidigare invanda normer. Som att en arbetare föds in i arbetarpartiet är inte längre en självklarhet. Utan många har svårt att identifiera sig med partiprogram och deras mål, och därför väljs engagemang i enfrågerörelser som ligger närmre självbilden.

Håller med dig Baalzebub om att det kan låta absurt, men ungefär så förstår jag diskussionen som förs. Därmed inte sagt att jag är någon anhängare. Men helt klart ligger det något väsentligt i tanken om att politisk identitet har förändrats.

Jag har svårt att tro detta, eftersom så mycket av miljörörelsen m.m var i full fart ( och jag var engagerad där) långt innan vi hört talas om det post-strukturalistiska svamlet. Det fanns ju en stark alternativrörelse m.m. Ännu en bra bit in på 90-talet var post-strukturalismen blott något för de närmast sörjande inom litteraturvetenskapen.

Det är nog snarare frågan om någon form av revisionism från de grupper av konstruktivister som tagit över t ex 'genusvetenskapen' och kultursidorna.

Jag antar att det beror på vad man läser in i benämningen miljörörelsen i sådana fall. Den kan trots allt delas in i många olika underkategorier. Politiker som talar om CSR, ursprungsbefolkningar som demonstrerar mot bygget av gruvor/dammar/etc, militanta veganer som kastar ut hjälplösa djur i naturen, lagstiftning om hybridbilar/radioaktivt avfall/glödlampor/etc. Det är inte riktigt en stor rörelse, utan snarare väldigt många olika små rörelser. En ekoby här, en protestaktion där. Fragmenterade identiteter.

Postmodernismen började 1968.
Benämningen poststrukturalism är inte riktigt samma sak.

Intressant. Förvisso har jag alltid haft en inre föreställning om att postmodernismen (i den kontexten vi nu diskuterar) uppkom någon gång under 60-talet. Då i kölvattnet av protesterna mot Vietnamn kriget, nya värderingar som inte prioriterade den klassiska amerikanska drömmen o.sv.

Men är just 1968 det allmänt accepterade årtalet? Kan man verkligen definiera en strömnings uppkomst på exakt årtal? Eller är det bara en efterhandskonstruktion av dem som var där (på Woodstock , låt gå att det var 69 förvisso ).