Om vi levde oändligt länge, skulle livet sakna mening då?

Om vi levde oändligt länge skulle inte livet sakna mening då? Man skulle ju inte ta tag i nått för det kunde man lika gärna göra imorgon, och vad är meningen med att leva oändligt länge? Man skulle ju tillslut tröttna på livet i sig. Fan jag har tänkt mycket mer än jag skriver men vet inte hur jag skriva ner allt, det kommer nog om ni hjälper mig fortsätta filosofera.

men varför skulle livet bli meningslöst bara för att man inte har någon viss tidsbegränsning?

Antagligen skulle man ju alltid vilja uträtta saker på sin tid på jorden, även fast den tiden nu är oändlig. Livet blir väl meningslöst först när man har gjort precis allting man vill göra, och tröttnat på det.

Nej, vi har ju andra begränsningar än livets förgänglighet. Vi skulle fortfarande vilja ha komfort, slippa smärta och sjukdom, etc. etc.

Meningen med livet är ju subjektiv, och den tenderar att förändras allt eftersom tiden går. Jag brukar tänka mig att jag förmodligen inte skulle vilja leva för evigt, eftersom jag till slut skulle bli så uttråkad av att göra samma saker om och om igen.

men en sak jag kom att tänka på nu är ju att behov är ju oändliga. Så om vi levde oändligt länge skulle vi ju jämt ha nått behov.

Sen finns det ju ganska många som anser att livet saknar mening, trots att det inte är oändligt...

Oändlig meningslöshet... det låter obehagligt.

Mitt varande är detsamma, varesig det upphör inom en snar eller avlägsen framtid.

Innebär ett oändligt liv, inget liv alls? Sen när sätter morgondagen stopp för dagen, eller gårdagen stopp för morgondagen (förutsatt att man inte dog, igår.)?

Om man menar att det meningsfulla ligger i sakers begränsning, kan då någonsin något vara meningsfullt?

Människor behöver mening/värden därför att saker står på spel för henne. Vissa alternativ är mer önskvärda än andra, och hon har saker att förlora. Kan man inte förlora sitt liv, står ju fortfarande andra saker på spel. Lycka, hälsa, bekvämlighet, etc.

Att faktiskt leva i all framtid kan i många avseenden liknas med att vara omedveten om sin egen dödlighet, ett tillstånd små barn och djur tycks befinna sig i. Vare sig djur eller små barn verkar uppfatta livet som meningslöst så det är inte så osannolikt att detta även gäller hypotetiska varelser med oändlig livslängd.

Tror folk skulle söka meningen med livet oavsett om livslängden var 80 eller 800 år, hör nog till som tänkande individ. Men för en vanlig dödlig Svensson skulle kanske plötsligt förlängt liv innebära en avlastning från stressen att prestera. Människor som vid, låt säga 50 års ålder, är bittra över sin livssituation som beror på fel val tidigare i livet och känner att det är för sent att göra någonting åt den, skulle få en ny chans. Tänk vad häftigt att arbeta som jordbrukare i 100 år och sen sadla om och bli läkare.

Jag tror inte att livet i sig har någon mening så därför spelar längden ingen roll. Den är fortfarande meningslös. Däremot så kan ju känslan av meningslöshet infinna sig om man lever overkligt länge men det är på det individuella planet.