Om vi levde oändligt länge, skulle livet sakna mening då?

Givetvis är mycket extremt komplicerat (biokemisk-fysikaliskt etc), men människans själva känslotillstånd är inte så värst komplicerat.

Det är vidare tämligen förutsägbart och trivialt.

Jag tror att själva njutningen driver oss framåt, men även den blir fadd efter en tillräcklig tid. 2000 år tror jag är på tok för länge för att vi skall kunna vara mentalt sunda.

Livet skulle väl knappast sakna mening, däremot så tror jag att vi hade blivit mindre produktiva i allmänhet om vi inte längre hade samma begränsningar.

Vad tänker du angående sjukdomar och åldrande? Att leva som ett vårdpaket i en oändlighet är inte drömmen precis.

Jag skulle antagligen bli så uttråkad att jag tog livet av mig.

Med ett bristande långtidsminne skulle man nog kunna tuffa på hur länge som helst...

Livet är i våran planering redan så gott som obegränsat. Ingen tänker att nu måste jag jobba för att köpa bil och hus för om 70 år så dör jag. Man kan inte skjuta på saker bara för att man lever längre, är lika lätt att hamna på gatan om man lever 1000 år.

Om vi människor levde oändligt länge utan möjligheten att avsluta våra egna liv skulle någon uppfinna någon tingest som manipulerar vårt minne. Så länge man kan se ett slut någonstans skulle vi kunna leva som vi gör nu. Om man däremot skulle ha insikt om sin oändliga existens skulle psyket trasas ihop. Det känns dock som ganska självklara saker.

Det stämmer väl, men är ganska irrelevant. Vi gör förmodligen dessa saker för att vi inte vill tänka på döden, men likväl ligger tanken alltid och gnager någonstans vilket är nödvändigt för att vi ska leva som vi gör nu.

Livet saknar redan mening så jag ser ingen skillnad.

Helt korrekt, för det andra skulle vi alla dö av cancer (på sikt) om vi slutar åldras så det är ingen skillnad mot nu.

Du inser att du precis kom med en fruktansvärt enfaldig invändning? "Att leva oändligt länge" innebär naturligtvis ATT INTE DÖ!!!

Liv är meningslöst (tycker min hjärna), meningsfullheten skapas av hjärnan (som för övrigt är vår enda sanna känslomässiga fiende).

Frågan är i mitt tyckte väldigt subjektiv. Om jag anser att det finns en mening med mitt liv om jag lever för evigt så gör det ju det. Att säga att det finns ett definitivt svar på vad mening med livet eller om det ens skulle finnas en mening är som att säga att det finns ett definitivt svar på vårat nu ändliga liv. Vissa tycker att det är att nå framgång och andra att föra mänskligheten vidare.

Om jag skulle finna någon mening med ett oändligt liv är väl svårt att direkt
säga nu då jag aldrig varit och troligen aldrig kommer befinna mig i den situationen (tyvärr). Men det skulle bero på vilka omständigheter det eviga livet skulle gälla runt. Finns ett flertal scenarion där jag nu kan säga att det inte låter speciellt lockande men andra där det inte låter helt fel.