Citat:
Ursprungligen postat av o.0
När du säger att du har svårt att Diska och Städa är det så att du inte orkar eller att du inte vill och därmed mår dåligt av det och pga det undviker det?
Ja, det är väl en kombination av de båda. Men när det väl är gjort så mår jag bra.
Citat:
Ursprungligen postat av o.0
Jag har nämligen trott att jag har varit Schizofren i ett bra tag men varje gång jag försöker ta upp det med en psykiatriker så undanbetar dom mig, säger att jag inte är sjuk och skickar hem mig utan mediciner. Alvarligt talat har jag bokstavlingen sagt till dom att jag haft tvångstankar att mörda min far och jag skämtar inte, har även olika hallucinationer då och då och fyller alla andra kriterier som krävs för att diagnoseras till Schizofreni, jag håller på att bli galen med andra ord, men jag kan inte riktigt totallt flippa (som någon spärr av något slag), sist det hände så slutade det med att jag stod framför min gudfader med en kniv i handen och polisen fick hämta mig, han fyllde inga anklagelser som jag tackar för och det var så det började med att jag fick se en psykiatriker, detta var för 3 år sedan nu och då var jag 16, Barn och Ungdomsvården var det som gällde då, nu på senaste tiden har jag försökt ta i kontakt med vuxenpsyk ett antal gånger men varje gång har dom undanbetat mig och skickat hem mig utan medicin eller diagnos, någon enstaka gång har jag gått hem med någon fjuttigt dos på Xanor eller dyligt, jag blir tamefan galen och vet inte hur jag ska gå till väga, ifall alla bara skickar hem mig och jag verkligen måste göra något riktigt dumt för att få uppmärksamhet så är det ju tamefan något fel på samhället, därför frågar jag dig vad du tycker jag bör göra.
Hände mig också, jag knivhotade min farsa, så att polisen kom o körde mig till psyket. Fast jag slapp att bli fastspänd i alla fall. Sen jobbar båda mina föräldrar inom vården, så de fixade en psykiater på vuxenpsyk, trots att jag bara var 16 år. Då fick jag lite lugnande o antidepressiva. Neuroleptika började jag inte med förrän jag var 20-21 år.
Men jag tycker det är dåligt av din psykmottagning att de inte verkar ta dig på allvar. Jag har haft samma psykolog sen jag var 16 år, o gått en, ibland två ggr i veckan. Nu har jag iof. slutat med det, går bara hos min psykiater typ var 3:e månad o en arbetsterapeut en gång i månaden. Jag vet ärligt talat inte vad du ska göra... Jag uppmanar dig inte till att göra nått dumt, men ibland undrar man ju om det ska behövas...? T.ex knarkade jag rätt mycket innan jag blev inlagd på sluten avdelning för första gången. Då för avgiftning. Andra gången hade jag ätit cyanid, men överlevde, o fick då mina första ECT-behandlingar. Så det verkar ju som om man måste göra nått dumt.
Jag fick iaf. regelbunden psykolog-kontakt efter flera år av aggressionsutbrott o senare depression, när skolan började dala i gymnasiet.
Men, lycka till i alla fall!