Igår, 15:51
  #13
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Siddhashila
Man kan inte tänka de tankar som livnär depressionen medan man är koncentrerad på något annat.

Så är det. Meditation, hård träning, arbete el sex
Citera
Igår, 17:00
  #14
Medlem
Vitiss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ladicius
Meditation skulle jag säga är minst lika kraftfullt som medicin. Men allra bäst är säkerligen en kombination (medicinering, meditation och samtalsterapi).

Om du inte provat innan, så ladda ner en mindfulness-app och kör 1-2 gånger dagligen (á 10-15 minuter) och ge det 2-3 veckor. För mig har det varit ovärderligt.

Tips?
Gratis?
Citera
Igår, 17:06
  #15
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Vitis
Tips?
Gratis?
Den jag använt heter "Mindfulness Appen" eller liknande.

En personlig favorit: 'A pause for presence' av Tara Brach
Citera
Igår, 17:40
  #16
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Solipsisten33
Vad tycker ni om att istället för att gå på antidepressiva som är en form av lobotomi, gå igenom depressionen och se ifall saker blir bättre så småningom, på ett naturligare sätt? Jag har väldiga depressiva skov som får mig att tänka på suicid men jag lyckades sova och dagen efter grät jag och jag känner att jag mår mycket bättre bara jag får känna mina känslor fullt ut.....
Om man tar antidepressiva tappar man förmågan att känna starka känslor, man blir en zombie liksom. Jag är inte den enda som har påpekat detta det är ett välkänt fenomen att om man tar psykofarmaka blir man bara avtrubbad. Vill man verkligen vara så? En helt känslokall varelse som bara tänker på att överleva resten av livet.......Det kommer mycket glädje emellanåt när man har gått igenom en depression, när hoppet kommer tillbaka

Vad tycker ni? Är antidepressiva det som får er att fungera? Varför inte bli dysfunktionell istället, och bli en unik varelse som äger sig själv på ett genuint sätt? Man får mer kontakt med sig själv när man är deprimerad. Jag har också läst att det finns en hög korrelation mellan kreativitet och depressiva känslor. Tänk er om Van gogh, då hade an aldrig behövt måla som terapi. Visserligen dog han sen när han mådde allt för dåligt och tog livet av sig. Men livet är en börda så är det.

De är en scam, du kan bli förstöed för livet.
Är du tjej, verkar så som du skriver ?
Citera
Igår, 18:10
  #17
Medlem
Doktordonkas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Solipsisten33
Vad tycker ni om att istället för att gå på antidepressiva som är en form av lobotomi, gå igenom depressionen och se ifall saker blir bättre så småningom, på ett naturligare sätt?

En av de få saker som hjälper mot depression är motion.
(Men jo...den som är djupt nere i en depression är sällan så företagsam att det ens skulle finnas i tanken att motionera eller träna, så kanske ska man se det mer som förebyggande).

Har en bekant som har haft mycket trassel med depressioner. Märkligt nog så gifte han sig för ett par år sedan med en läkare. Hon undrade om det var ok att hon begärde ut hans journaler för att undersöka. Efter att ha läst mycket konstaterade hon att det finns nog bara två lösningar på det här, antingen får du faktiskt äta medicin, eller så får du motionera, dessutom flera gånger per vecka. Så i hans fall är det två dagar med jogg, och en dag på gym med lyfta skrot som gäller. Och det har funkat bra i sisådär åtta år nu utan att han blivit risig.
Citera
Igår, 20:08
  #18
Medlem
Solipsisten33s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av noface-noname
De är en scam, du kan bli förstöed för livet.
Är du tjej, verkar så som du skriver ?
Nä jag är en man, hur i hela friden låter jag som en tjej? däremot kanske jag har en feminin personlighet deep-down.
Citera
Igår, 20:18
  #19
Medlem
Ja du, detta är ju ett ämne med stor bredd och komplexitet.

Personligen så har antidepressiva tagit mig ur min senaste långdragna depression. Detta kunde jag ej göra på egen hand. Dock handlade det om att få rätt antidepressiva, dom förra var som sockerpiller.

Sen har dom inte så stora sidoeffekter för mig, då är anti-psykotikan värre.
Citera
Igår, 20:21
  #20
Medlem
Pilsnerologs avatar
Ta en kur 5-HTP / L-Tyrosine. Finns tråd på Flashback med mer info.

Har själv testat både SSRI och 5-HTP. Nu är jag äntligen, efter många år, fri från SSRI och kör 5-HTP när (om) depression börjar nalkas
Citera
Igår, 21:15
  #21
Medlem
Solipsisten33s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av noface-noname
De är en scam, du kan bli förstöed för livet.
Är du tjej, verkar så som du skriver ?
antar att du tror jag är en tjej bara för att jag skrev att jag grät. Det är väl inget fel att gråta om man är man det är något män också kan göra och det är bra att göra det
Citera
Igår, 21:27
  #22
Medlem
a-mortals avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Solipsisten33
Vad tycker ni om att istället för att gå på antidepressiva som är en form av lobotomi, gå igenom depressionen och se ifall saker blir bättre så småningom, på ett naturligare sätt? Jag har väldiga depressiva skov som får mig att tänka på suicid men jag lyckades sova och dagen efter grät jag och jag känner att jag mår mycket bättre bara jag får känna mina känslor fullt ut.....
Om man tar antidepressiva tappar man förmågan att känna starka känslor, man blir en zombie liksom. Jag är inte den enda som har påpekat detta det är ett välkänt fenomen att om man tar psykofarmaka blir man bara avtrubbad. Vill man verkligen vara så? En helt känslokall varelse som bara tänker på att överleva resten av livet.......Det kommer mycket glädje emellanåt när man har gått igenom en depression, när hoppet kommer tillbaka

Vad tycker ni? Är antidepressiva det som får er att fungera? Varför inte bli dysfunktionell istället, och bli en unik varelse som äger sig själv på ett genuint sätt? Man får mer kontakt med sig själv när man är deprimerad. Jag har också läst att det finns en hög korrelation mellan kreativitet och depressiva känslor. Tänk er om Van gogh, då hade an aldrig behövt måla som terapi. Visserligen dog han sen när han mådde allt för dåligt och tog livet av sig. Men livet är en börda så är det.
Jag tror det här med depression är luddigt. Nu brukar psykologer och psykiatriker konstruera DSM för diagnostisering av mentala tillstånd, men dessa är mer av en experimentell kategorisering. Till exempel måste en viss tid passerat för att någon ska kunna diagnostiseras i många fall. Var personen då "frisk" under de veckor de led innan det gått så lång tid att det föll inom diagnoskriterier?

Det spelar stor roll för att de bakomliggande mekanismerna, som orsakat de kriterier som kallas depression, kan vara helt olika. Vill man bli frisk så måste man börja att bena ut vad ens depression beror på. Är det en oförklarlig förändring trots att man lever ett bra liv på pappret, eller är det en helt förståelig reaktion på eländet man har. En säsongsdepression behandlas inte som en bipolär persons depression.

SSRI är bara ett verktyg i verktygslådan av alla de olika saker man kan göra. Man kan behöva uppmuntran och vägledning istället, något som SSRI inte kan ge någon. Om någon känner att måla eller spela musik eller något är det som gör livet värde så kan man inte bara stryka det och förvänta sig att personen mår bättre. Ibland nekar vi oss själva nöjen som gör oss missnöjda och ledsna när vi egentligen behövde acceptera våra känslor och inte leva deppig inom normer.

Om normer vi "bör" leva efter gör oss sjuka så är det vad vi "bör" som är sjukt och behöver ändras på.

Jag lever som jag vill och tycker därför att livet är värdefullt, så om du vill slippa depression har jag bara ett råd.
Gå din egna väg. Glöm vad andra säger och lyssna på dina egna känslor. En vacker dag kan du låta dig frossa utan skam och inte må dåligt på grund av det heller. Vi är inte perfekta varelser med optimerade känsloimpulser, men ät det du gillar, sov när du känner och gör det du ser värde i för dig själv och för andra. Det är ingen bra ide att leva efter gamla traditioner från världskrigens era. Fokusera vi på vad vi mår bra av och blir glada av så överbelastar vi oss inte med odelegerbara ansvar och knäppa oviktiga måsten.

Gör det du vill eller dö olycklig. Så enkelt är det.
Citera
Igår, 21:33
  #23
Medlem
jjujjus avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Solipsisten33
Vad tycker ni om att istället för att gå på antidepressiva som är en form av lobotomi, gå igenom depressionen och se ifall saker blir bättre så småningom, på ett naturligare sätt? Jag har väldiga depressiva skov som får mig att tänka på suicid men jag lyckades sova och dagen efter grät jag och jag känner att jag mår mycket bättre bara jag får känna mina känslor fullt ut.....
Om man tar antidepressiva tappar man förmågan att känna starka känslor, man blir en zombie liksom. Jag är inte den enda som har påpekat detta det är ett välkänt fenomen att om man tar psykofarmaka blir man bara avtrubbad. Vill man verkligen vara så? En helt känslokall varelse som bara tänker på att överleva resten av livet.......Det kommer mycket glädje emellanåt när man har gått igenom en depression, när hoppet kommer tillbaka

Vad tycker ni? Är antidepressiva det som får er att fungera? Varför inte bli dysfunktionell istället, och bli en unik varelse som äger sig själv på ett genuint sätt? Man får mer kontakt med sig själv när man är deprimerad. Jag har också läst att det finns en hög korrelation mellan kreativitet och depressiva känslor. Tänk er om Van gogh, då hade an aldrig behövt måla som terapi. Visserligen dog han sen när han mådde allt för dåligt och tog livet av sig. Men livet är en börda så är det.
Det beror på..

Varför är du deprimerad? Till att börja med
Det börjar där.

Sedan beror det på graden av depression. Är du allvarligt och svårt deprimerad så är det kanske en risk att inte få hjälpmedel på vägen. Jag är emot antidepressiva förutom när det handlar om liv och död. Hur djupa dalar det blir.
Citera
Igår, 23:02
  #24
Medlem
Googla bipolär sjukdom och se om den passar in på dig. Då finns andra läkemedel som passar bättre.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in