Igår, 13:29
  #1
Medlem
Solipsisten33s avatar
Vad tycker ni om att istället för att gå på antidepressiva som är en form av lobotomi, gå igenom depressionen och se ifall saker blir bättre så småningom, på ett naturligare sätt? Jag har väldiga depressiva skov som får mig att tänka på suicid men jag lyckades sova och dagen efter grät jag och jag känner att jag mår mycket bättre bara jag får känna mina känslor fullt ut.....
Om man tar antidepressiva tappar man förmågan att känna starka känslor, man blir en zombie liksom. Jag är inte den enda som har påpekat detta det är ett välkänt fenomen att om man tar psykofarmaka blir man bara avtrubbad. Vill man verkligen vara så? En helt känslokall varelse som bara tänker på att överleva resten av livet.......Det kommer mycket glädje emellanåt när man har gått igenom en depression, när hoppet kommer tillbaka

Vad tycker ni? Är antidepressiva det som får er att fungera? Varför inte bli dysfunktionell istället, och bli en unik varelse som äger sig själv på ett genuint sätt? Man får mer kontakt med sig själv när man är deprimerad. Jag har också läst att det finns en hög korrelation mellan kreativitet och depressiva känslor. Tänk er om Van gogh, då hade an aldrig behövt måla som terapi. Visserligen dog han sen när han mådde allt för dåligt och tog livet av sig. Men livet är en börda så är det.
Citera
Igår, 13:33
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Solipsisten33
Vad tycker ni om att istället för att gå på antidepressiva som är en form av lobotomi, gå igenom depressionen och se ifall saker blir bättre så småningom, på ett naturligare sätt? Jag har väldiga depressiva skov som får mig att tänka på suicid men jag lyckades sova och dagen efter grät jag och jag känner att jag mår mycket bättre bara jag får känna mina känslor fullt ut.....
Om man tar antidepressiva tappar man förmågan att känna starka känslor, man blir en zombie liksom. Jag är inte den enda som har påpekat detta det är ett välkänt fenomen att om man tar psykofarmaka blir man bara avtrubbad. Vill man verkligen vara så? En helt känslokall varelse som bara tänker på att överleva resten av livet.......Det kommer mycket glädje emellanåt när man har gått igenom en depression, när hoppet kommer tillbaka

Vad tycker ni? Är antidepressiva det som får er att fungera? Varför inte bli dysfunktionell istället, och bli en unik varelse som äger sig själv på ett genuint sätt? Man får mer kontakt med sig själv när man är deprimerad. Jag har också läst att det finns en hög korrelation mellan kreativitet och depressiva känslor. Tänk er om Van gogh, då hade an aldrig behövt måla som terapi. Visserligen dog han sen när han mådde allt för dåligt och tog livet av sig. Men livet är en börda så är det.

Beror på vem och vilken nivå av depression. Samt nästan omöjligt att selektera ut vilken individ som klarar det... risken för suicid skulle öka.. Förenklat.

Att låta depressionen ha sin gång är inte alltid ett ofarligt alternativ..

Däremot håller jag helt med om lindriga varianter av depressioner borde prövas utan SSRI m.m.

Men mediciner löser inte alltid alla problem, man måste ta tag i mycket själv och vad som orsakar det hela.. Och det behövs hjälp till. Och nej det är inte lätta saker. Men läkemedelet skapar förutsättningar att kunna ta tag i sin livssituation (inte alltid).

Tillägg; Vad gäller det kreativa sidan hos vissa med depression och psykiska åkommor, så vet jag inte om det överväger risken att dö utan att medicinera. Då hade jag hellre satsat på flumma med svamp i friskare perioder och låta kreativiteten komma ut där.. Men visst det är heller inte helt riskfritt om man måste nyansera det lite kort.
__________________
Senast redigerad av rawjudge Igår kl. 14:06.
Citera
Igår, 13:37
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Solipsisten33
Vad tycker ni om att istället för att gå på antidepressiva som är en form av lobotomi, gå igenom depressionen och se ifall saker blir bättre så småningom, på ett naturligare sätt? Jag har väldiga depressiva skov som får mig att tänka på suicid men jag lyckades sova och dagen efter grät jag och jag känner att jag mår mycket bättre bara jag får känna mina känslor fullt ut.....
Om man tar antidepressiva tappar man förmågan att känna starka känslor, man blir en zombie liksom. Jag är inte den enda som har påpekat detta det är ett välkänt fenomen att om man tar psykofarmaka blir man bara avtrubbad. Vill man verkligen vara så? En helt känslokall varelse som bara tänker på att överleva resten av livet.......Det kommer mycket glädje emellanåt när man har gått igenom en depression, när hoppet kommer tillbaka

Vad tycker ni? Är antidepressiva det som får er att fungera? Varför inte bli dysfunktionell istället, och bli en unik varelse som äger sig själv på ett genuint sätt? Man får mer kontakt med sig själv när man är deprimerad. Jag har också läst att det finns en hög korrelation mellan kreativitet och depressiva känslor. Tänk er om Van gogh, då hade an aldrig behövt måla som terapi. Visserligen dog han sen när han mådde allt för dåligt och tog livet av sig. Men livet är en börda så är det.

Testa koncentration. Fungerar verkligen.
Citera
Igår, 13:45
  #4
Medlem
Solipsisten33s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Siddhashila
Testa koncentration. Fungerar verkligen.
Vad menar du?
Citera
Igår, 14:15
  #5
Medlem
Meditation skulle jag säga är minst lika kraftfullt som medicin. Men allra bäst är säkerligen en kombination (medicinering, meditation och samtalsterapi).

Om du inte provat innan, så ladda ner en mindfulness-app och kör 1-2 gånger dagligen (á 10-15 minuter) och ge det 2-3 veckor. För mig har det varit ovärderligt.
Citera
Igår, 14:46
  #6
Medlem
Solipsisten33s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ladicius
Meditation skulle jag säga är minst lika kraftfullt som medicin. Men allra bäst är säkerligen en kombination (medicinering, meditation och samtalsterapi).

Om du inte provat innan, så ladda ner en mindfulness-app och kör 1-2 gånger dagligen (á 10-15 minuter) och ge det 2-3 veckor. För mig har det varit ovärderligt.
Har mediterat relativt mycket i mina dagar faktiskt, det kan givetvis hjälpa en del
Citera
Igår, 14:51
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Solipsisten33
Har mediterat relativt mycket i mina dagar faktiskt, det kan givetvis hjälpa en del
Härligt!

Har ätit antidepressiva nu i tre år ungefär och jag har också som mål att börja trappa ner på sikt. Men det är nog en smalare stig att vandra.
Citera
Igår, 15:01
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Solipsisten33
Vad menar du?

Man kan inte tänka de tankar som livnär depressionen medan man är koncentrerad på något annat.
Citera
Igår, 15:09
  #9
Medlem
Jag hittade rätt mentalt när jag läste vad Jesus säger i det Nya Testamentet. Det är ca 40 sidor text, eller lyssna på en ljudversion från youtube på någon timme av exempelvis Johannesevangeliet.

Men jag förstod inte helt då hur jag skulle återhämta mig hälsomässigt, det var först när jag började äta rå kost som jag blev friskare. Kolla upp videos från Aajonus Vonderplanitz, eller besök hans hemsida som är aajonus.net och sök på valfri term.

Jesus Kristus välsignar dig och din återhämtning.

Citat:
Ursprungligen postat av Solipsisten33
Vad tycker ni om att istället för att gå på antidepressiva som är en form av lobotomi, gå igenom depressionen och se ifall saker blir bättre så småningom, på ett naturligare sätt? Jag har väldiga depressiva skov som får mig att tänka på suicid men jag lyckades sova och dagen efter grät jag och jag känner att jag mår mycket bättre bara jag får känna mina känslor fullt ut.....
Om man tar antidepressiva tappar man förmågan att känna starka känslor, man blir en zombie liksom. Jag är inte den enda som har påpekat detta det är ett välkänt fenomen att om man tar psykofarmaka blir man bara avtrubbad. Vill man verkligen vara så? En helt känslokall varelse som bara tänker på att överleva resten av livet.......Det kommer mycket glädje emellanåt när man har gått igenom en depression, när hoppet kommer tillbaka

Vad tycker ni? Är antidepressiva det som får er att fungera? Varför inte bli dysfunktionell istället, och bli en unik varelse som äger sig själv på ett genuint sätt? Man får mer kontakt med sig själv när man är deprimerad. Jag har också läst att det finns en hög korrelation mellan kreativitet och depressiva känslor. Tänk er om Van gogh, då hade an aldrig behövt måla som terapi. Visserligen dog han sen när han mådde allt för dåligt och tog livet av sig. Men livet är en börda så är det.
Citera
Igår, 15:19
  #10
Medlem
zombie-nations avatar
Finns ju så olika typer av depressioner så att bara kalla allt depression, går inte att svara på frågan då. Och hur man reagerar på medicin är också olika. De försöker gärna sälja in sertralin som är väldigt avtrubbande för många. Vissa blir avtrubbad av alla SSRI men det finns fler klasser av antidepp. Jag har valt en mellanväg. Jag tar såpass mycket medicin att jag inte fastar i en djup och konstant depression, men så lite att jag ändå måste jobba med mitt mående. Jag har inte blivit avtrubbad, kan vara medicinen jag tar (fluvoxamin) eller att jag tar en liten dos, 75 mg mot att andra tar 200-300.

Om man hamnar i suicidala tillstånd är det inte säkert att man reder ut det. Isåfall bör man ha någon man kan prata med som faktiskt kan rädda en om det behövs. Går man även uppåt i måendet, högre än normalt, så kanske man inte ska ha en vanlig antidepp då man kan vara bipolär och vanliga antidepp kan trigga maniska skov.

Går man och bara är allmänt grå så överlever man ju. Det är inte ens säkert att SSRI funkar här då man troligen behöver noradrenalin och dopamin.
Citera
Igår, 15:22
  #11
Medlem
Durgas avatar
Kroppens egna sätt, frigör endorfiner, fysisk ansträngning.
Citera
Igår, 15:40
  #12
Medlem
Solipsisten33s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Siddhashila
Man kan inte tänka de tankar som livnär depressionen medan man är koncentrerad på något annat.
Det är nog sant men jag känner en gnutta depression i min själ även fast jag pysslar med saker och jag är nog lite beroende av att grubbla, låta de negativa tankarna vinna över mig, vilket är synd givetvis. Jag måste nog disciplinera min hjärna ännu mer.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in