Citat:
Skillnaden för mig mellan din beskrivning och "att vi måste leva som om fri vilja fanns" känns mest som Semantik. Kanske finns det något jag missar av vikt men jag har svårt att tolka ditt svar som något annat än det Sam Harris landar i.
Min poäng är inte att Dennett skulle vara dement utan att han släppte sina övergripande idéer utan helt landade i en diskussion om "basic Desert" i debatten med Caruso.
Som jag så många gånger förklarat argumenterar jag för att kompatibilism inte är ett försök att rädda det traditionella, straffande rättssystemet. I själva verket är kompatibilismen en teori om mänsklig agens (hur vi fattar beslut), inte en teori om straffrätt.
Kompatibilismens definition av fri vilja behövs alltså inte för att motivera lidande, utan för att fungera som ett filter: Vi ska bara rikta våra instrumentella åtgärder (som rehabilitering eller begränsningar av frihet) mot personer som faktiskt hade förmågan att göra ett framåtblickande val. Om personen saknade den förmågan (som ett barn eller någon med en hjärnskada), är instrumentella straff både verkningslösa och djupt oetiska.
kopplingen till straff är krystad.
Kompatibilismen handlar om att vi är kapabla till rationella val – vad vi sedan gör med den insikten är en helt separat etisk fråga där empati och instrumentalism är fullt valbara vägar.
Min poäng är inte att Dennett skulle vara dement utan att han släppte sina övergripande idéer utan helt landade i en diskussion om "basic Desert" i debatten med Caruso.
Som jag så många gånger förklarat argumenterar jag för att kompatibilism inte är ett försök att rädda det traditionella, straffande rättssystemet. I själva verket är kompatibilismen en teori om mänsklig agens (hur vi fattar beslut), inte en teori om straffrätt.
Kompatibilismens definition av fri vilja behövs alltså inte för att motivera lidande, utan för att fungera som ett filter: Vi ska bara rikta våra instrumentella åtgärder (som rehabilitering eller begränsningar av frihet) mot personer som faktiskt hade förmågan att göra ett framåtblickande val. Om personen saknade den förmågan (som ett barn eller någon med en hjärnskada), är instrumentella straff både verkningslösa och djupt oetiska.
kopplingen till straff är krystad.
Kompatibilismen handlar om att vi är kapabla till rationella val – vad vi sedan gör med den insikten är en helt separat etisk fråga där empati och instrumentalism är fullt valbara vägar.
Semantik? Nej, faktisk mänsklig psykologisk och social funktion som innebär att vi upplever oss själva och andra som ansvariga vilket är den enda grund ett fungerande samhälle kan byggas på, är inte semantik. Det innebär att leva som om vi vore ansvariga på så vis att det inte finns något faktiskt ansvar eller möjlighet att faktiskt förtjäna något bortom denna praktik.
Jag vet inte hur jag ska formulera mig får att lyckas nå fram med ståndpunkten att jag inte menar att sådant som straff eller klander skall praktiseras instrumentellt eller ingenjörsmässigt utan i relation till de mänskliga funktioner jag beskriver ovan. Det instrumentella, utilitaristiska, konsekventialistiska - consequentialism through and through - handlar istället om hur detta sociala ansvarssystem ytterst motiveras. Det vill säga, det kan endast rättfärdigas av i vilken mån det innebär nytta och inte av att straff eller klander faktiskt kan förtjänas av den handlande.
Vilket jag och Dennett är överväldigande eniga om. Om du menar något annat är du välkommen att precisera vad. I boken Basic Desert "hamnar" Dennett inte i något vid sidan av sin tidigare analys av frågan. Författarnas gemensamma tema i boken är samma ämne men i en mer fundamental mening. Vilket givetvis inte är frikopplat från vad någon menar bygger fri vilja och ansvar i praktisk mening.
Visst kan man som du nu verkar föreslå lämna exempelvis straffet därhän i sin kompatibilism. Det blir då fråga om en kompatibilism som inte förmår bygga en fri vilja som kan innebära faktiskt ansvar för handlingar. Det vill säga en hållning fullständigt tömd på innehåll och i vilken fri vilja inte innebär någonting.
Vilken din uppfattning om allt detta är, är genuint oklart och varierar från inlägg till inlägg. Men är ju meningslöst att be om preciseringar.
Citat:
Det du kräver leder till en oändlig regress: För att medvetet välja och skapa din egen karaktär (Karaktär A), måste du redan ha haft en uppsättning principer och värderingar (Karaktär/System 0) att utgå ifrån när du gjorde det valet. Men för att vara ansvarig för det tidiga systemet, måste du ha skapat det utifrån ett ännu tidigare system, och så vidare i oändlighet.
Jag, Dennett och kompatibilister vänder oss mot det kravet, enligt oss kräver inte fri vilja omöjliga processer eller magi. Du bortser hela tiden ifrån själva kärnan i modellen.
Jag, Dennett och kompatibilister vänder oss mot det kravet, enligt oss kräver inte fri vilja omöjliga processer eller magi. Du bortser hela tiden ifrån själva kärnan i modellen.
Hänger inte med. Är det självskapande som avses? Återigen, det jag menar är att den enda möjliga inställningen är global inkompatibilism. Fri vilja och faktiskt ansvar är omöjligt oavsett hur tillvaron skulle vara beskaffad och oavsett om den befolkades av självskapande entiteter. Och oavsett hur många gånger du upprepar samma sak om vad jag "kräver".
Den oändliga regressen återfinns istället i dina försök att rättfärdiga hållningen att ett system faktiskt kan förtjäna exempelvis klander för sin sammansättning och kalibrering genom att referera till självskapande i form självhjälpspsykologi.