Fri vilja - samlingstråd

Nerd får svara själv för hur han tänkte men när det gäller” När kompatibilister kritiseras för att determinism skulle vara en premiss för deras resonemang, brukar de vara snabba med att påpeka att fundamental determinism inte är en nödvändig förutsättning.”

Så kan han syftat på att kompatibilismen fungerar även om slumpen påverkar vår verklighet.
Sannolikheten blir då bara ytterligare en faktor i kausaliteten.

Finns en hel del vetenskapliga rön som tyder på att sannolikhet är en verklig faktor.

Det som avsågs var nog att funktionell determinism eller hög grad av regelbundenhet på relevant nivå inte förutsätter fundamental determinism.

Ja, vad det nu spelar för roll.

Den tillvaro mänskliga varelser återfinner sig själva i är oavsett hur det förhåller sig med den saken i praktiken oförutsägbar och i hög grad slumpmässig. Saker är dock inte hursomhelst och organismens predikament hanteras av den funktionellt bayesianska inferensapparaten hjärnan.

Det slumpmässiga och oförutsägbara är så i en i huvudsak praktisk mening på biologisk nivå, med några kända undantag där genuin slump bubblar upp vilka knappast är särskilt relevant i dagligt biologiskt liv.

Determinism och indeterminism, fundamental och praktiskt sådan liksom praktisk och genuin slump återkommer ständigt som heta ämnen i frågan om fri vilja.

Jag begriper inte vad det har med saken att skaffa.

Nej, jag accepterar inte din dikotomi alls. Jag skulle säga att du fortfarande utgår från en kvarleva av den teologiska modellen av ansvar, där “verkligt ansvar” måste innebära att lidande är metafysiskt förtjänt oberoende av alla mänskliga syften och praktiker.
Men varför skulle det vara måttstocken?

Du säger att kompatibilismen måste mena att straff förtjänas “oavsett konsekvenser”, annars kollapsar den i pragmatism. Dennett menar inte att fri vilja kräver stark retributivism. Tvärtom är mycket av poängen att rädda de delar av ansvarsbegreppet som faktiskt är rationella och mänskligt användbara utan att behålla den övernaturliga resten (och varför skulle vi?)

Klander, skuld och ansvar är inte magiska egenskaper. De är delar av en normativ social praktik som uppstår mellan varelser med vissa kapaciteter: att förstå regler, svara på skäl, planera långsiktigt, känna skuld, ändra beteende och delta i ömsesidig moralisk reglering.

Och det är därför kompatibilismen inte kollapsar i behaviorism eller ren instrumentell manipulation. Vi straffar inte människor som vi “korrigerar” en trasig skrivare. Vi adresserar dem som personer och agenter.

Så på din ja/nej-fråga skulle ett mitt svar snarare vara: straff kan vara berättigat som en del av en ansvarspraktik utan att lidande därför är metafysiskt gott i sig eller förtjänat i kosmisk mening. Du tycks kräva att ansvar antingen måste vara absolut och transcendenta eller annars reduceras till tom teknik. Dennett förnekar just att detta är de enda alternativen.

Jag tror att ordet “instrumentellt” skapar mycket av låsningen här. För normer, ansvar och klander är visserligen mänskliga praktiker med funktioner, men därav följer inte att de är illusioner eller bara manipulation. Språk, rättigheter, löften och pengar är också emergenta mänskliga praktiker. De blir inte overkliga för det.

Jag utgår inte från någon modell. Det jag ifrågasätter, är om det på naturalistisk grund är logiskt möjligt att bygga ansvar annat än instrumentellt sådant. Det borde framgå att jag är medveten om att kompatibilister inte själva menar att de gör icke-naturalistiska antaganden.

Man behöver inte mena att straff förtjänas alldeles oavsett konskvenser för att det ska innebära problem, utan det räcker att mena att det är fallet i någon grad. Det vill säga att straff, i någon grad, kan förtjänas oavsett vilken nytta det gör. När straffet blir en fråga om endast nytta så handlar det, enligt min mening, inte om kompatibilism längre.

Och då inställer sig frågan, vad är det för lager ovan praktiskt psykologi och mänsklig funktion kompatibilismen bygger när den hänvisar till kapaciteter som modellering av tillvaron, skälrespons, skuldkänsla osv? Vad är det kompatibilisten bygger som inte bara är en funktionell utformning av ett straff- ansvars- eller förtjänstsystem som är linje med de mänskliga förmågor som beskrivs och som är just det jag som ultrasuperstenhård inkompatibilist förespråkar?

Ja, straff kan vara berättigat som en "ansvarspraktik". Med andra ord, är det effektivt, det vill säga innebärande positivt nyttonetto, att utdela ett års fängelse för ett visst brott så är det berättigat. Att utdela ett års fängelse oavsett nytta för samma brott av skälet att handlingen på något vis förtjänar det, eller för att skäl för utdelandet byggs av mänsklig funktion eller liknande, tycks kräva icke-naturalistiska antaganden. Det är oklart vad du menar gällande den saken.

du antar fortfarande att “instrumentellt” och “normativt” är ömsesidigt uteslutande kategorier. Men det är just det antagandet jag förnekar.

Poängen är inte att bygga något mystiskt “lager ovanpå” psykologi och mänsklig funktion. Poängen är snarare att normativa praktiker själva kan vara naturalistiska fenomen.
Ansvar, skuld och klander är inte mindre verkliga för att de uppstår ur mänskliga sociala och psykologiska kapaciteter.
Jag försöker inte rädda någon metafysisk rest av teologisk skuld; jag försöker förklara hur genuint ansvar kan existera inom en helt naturalistisk värld.

Så när du frågar: “vad finns utöver funktionell psykologi?” Är svaret i princip: inget övernaturligt alls — och inget sådant behövs heller.

Det betyder dock inte att allt reduceras till ren nyttokalkyl. För mänskliga normsystem fungerar inte bara genom extern beteendekontroll utan genom att människor internaliserar normer, identifierar sig med värderingar, känner skuld, ger skäl, rättfärdigar sig och formar sina framtida dispositioner genom social respons. Klander är därför inte bara ett tekniskt styrmedel utan en del av kommunikationen mellan moraliska agenter.

Här blir framtida AI faktiskt illustrativt. Man kan tänka sig ett avancerat AI-system som uppfyller många av de funktioner vi förknippar med fri vilja: att väga skäl, modellera framtida konsekvenser, lära av kritik, revidera mål och delta i normativa praktiker.
Ett sådant system skulle kunna vara en genuin agent i kompatibilistisk mening även om det helt saknade subjektivt lidande.
Det visar att fri vilja och ansvar inte ytterst är beroende av förmågan att lida eller av någon metafysisk själ.
Samtidigt skulle vår relation till ett sådant AI sannolikt skilja sig från relationen till människor just därför att straff i form av lidande kanske saknar mening för ett system utan upplevelseförmåga.

Ansvar och fri vilja skulle alltså kunna finnas utan att retributivt lidande gör det.

Så kompatibilismen försöker inte bygga magiskt ansvar. Den försöker visa att ansvar, normativitet och moralisk praktik själva är emergenta naturalistiska fenomen. Det är därför jag vänder på frågan och menar att inkompatibilisten ställer upp ett krav på “riktigt ansvar” som inget naturalistiskt universum någonsin skulle kunna uppfylla — och sedan drar slutsatsen att ansvar därför inte finns. Men kompatibilistens poäng är att det relevanta ansvarsbegreppet aldrig behövde vara så metafysiskt från början.

Men tänk om Dennett o co har rätt, vi kanske ändå har någon slags fri vilja?

Han var ju ändå ateist så helt koko kan han ju inte ha varit.

Du kan börja kalla ditt högra ben för fri vilja. Då har du de facto fri vilja.

Att säga att vi har fri vilja betyder absolut ingenting så länge det inte står klart vilka egenskaper som menas med detta. Det finns naturligtvis inget inneboende värde i begreppet. Det är bara det som begreppet syftar på som är intressant. Vad fri vilja specifikt innebär att man har eller kan göra.

Jag har redogjort för allt du frågar efter här.
Vad som är mer oklart är varför det är rimligt att ett litet barn har samma ansvar som en vuxen vilket du påstår.

Rent objektivt har ingen något ansvar för någonting, så ur ett större perspektiv har vuxna och barn samma nivå av ansvar, ja.

På en subjektiv nivå tilldelar vi människor i vår omgivning ansvar. Inte för att de är fria att ta detta ansvar, för det är de inte, utan tvärtom för att försöka tvinga dem till att ta detta ansvar.

Ansvar är någonting vi tar för att inte straffas av andra människor för att vi missköter oss. Ansvar är alltså ingenting som vi tar på eget bevåg, och är alltså ingenting som vi enligt kompatibilismen gör av fri vilja.

Ansvar är en konsekvens av fri vilja.
Frihet är gradvis, inte absolut.
Människor kan vara mer eller mindre fria beroende på exempelvis kunskap, självkontroll, tvång, psykisk sjukdom eller sociala omständigheter.

Ansvar följer av kapacitet.
Ju större förmåga en person har att förstå regler, väga skäl och handla efter övervägande, desto större ansvar kan tillskrivas personen.

Moralisk ansvarighet är ett socialt verktyg.
Att hålla människor ansvariga hjälper till att forma beteenden, bygga tillit och möjliggöra samarbete. Ansvar är därför kopplat till hur människor faktiskt fungerar i samhällen, inte till metafysisk “absolut frihet”.

Ett barn, en person under hot eller någon med kraftigt nedsatt omdöme har mindre ansvar än en vuxen med full kontroll och förståelse. Ansvar är alltså inte allt-eller-inget.

Men du anser att barn har precis lika stort ansvar som vuxna och att vi bör uppfostra dem så att de inser att de inte har något ansvar för vad de gör och konsekvenserna av deras val.

Ja antingen så var Dennett ett geni som förstod fri vilja på rätt sätt eller så fuskade han lite och flyttade målstolparna. Det är ju en kritik som kompatibilisterna ofta får höra det här med att dom fuskar och flyttar målstolparna.

Kritiken brukar oftast grunda sig på att vi antas försvara libertariansk fri vilja. Och då byggs en typ av halmgubbe upp som vi förväntas skriva under på.
När vi inte gör det uppfattas vi som falska.

I själva verket finns det en tydlig definition som vi gärna argumenterar för. Dennett är ju inte den ende filosofen förespråkar min linje men jag tycker om honom då han så tydligt kopplar sin filosofi med vetenskapen.