Festlig mobbning av Åke Ohlmarks är tydligen kvällens tema, inte alldeles olik den som Sven Stolpe drabbades av för ett par år sedan. Kan bara konstatera att Ohlmarks, som här framställs som en dilettant, förvisso hade sina kufiska sidor men naturligtvis var långt mer beläst och snillrik än låt oss säga Fredrik Lindström. Och inte heller en fursteslickare på samma sätt som... ja.