Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Tycker du verkligen att teorin ”står” med det? Bara man köper nedförsbacken så har Lebel rätt i århundradets mest bisarra feberdröm?
För mig är ”nedförsbacken” bara en liten detalj i alla uppenbara orimligheter.
Ändå har du inga argument.
Mot
"århundratets mest bisarra feberdröm".
Att Yvonne Nieminen skulle ha sett en Stig-kopia på David Bagares gata (med handledsväska) när den riktiga Stig (med samma handledsväska) sprang på Tunnelgatan vore bisarrt. Särskilt när ingen sprang på David Bagares gata. Enligt Yvonnes sällskap Ahmed Zahir (som våldsrotelns chef Nils Linder konstaterade efter Ahmeds konfrontation med Viktor Gunnarsson). Konfrontationsförhöret släpptes 2020. Ahmed var mer nykter än Yvonne. Att döma av deras vittnesuppgifter.
När såg Yvonne mannen som
"sprang rakt fram" (som hon svarade Lars utan att stanna)?
Uppenbart långt tidigare. Enligt radiointervjun 1988. Där Stig var väsktjuv och inte väskägare. Lars frågade inte om de såg någon
"springa förbi" (som Yvonne uppgav den 2 mars och Lars uppgav i alla förhör efter den 1 mars). Lars ropade
"stoppa honom, ta fast honom". Yvonne skapade en efterhandskonstruktion. Redan i fotovisningsförhöret den 4 mars. För att förklara polisens och medias tolkning av hennes uppgifter. Som var i alla tidningar den 3 mars.
Referatet av telefonförhöret med Lars den 1 mars ger intrycket att Yvonne och Ahmed måste ha mött gärningsmannen på David Bagares gata. Senare förhör med Lars ger inte samma intryck. Inte konstigt att krinsp Håkan Ström feltolkade Yvonne den 2 mars.
Varför lämna namn och nummer till en polis på mordplatsen? Om Yvonne bara såg Lars, poliserna och Stig (i den ordningen)? Därför att poliserna som Yvonne och Ahmed mötte vid Luntmakargatan beordrade dem att lämna namn och nummer till en polis på mordplatsen (som framgår i polisen Jan Hermanssons rapport 1986 och Arbetets intervju med två av hans kollegor 1988).
Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Jag har lyft detta flera gånger tidigare.
I förhör talar Ulrika Glaser om ”Stigs lögn” och verkar mena att den bidrog till att vänskapen mellan Stig och paret Glaser tog slut. Detta efter att ”en journalist” gjort dem uppmärksamma på lögnen.
Journalisten borde väl ha varit antingen Olle Minell eller Sven Anér med tanke på att det är 90-tal det handlar om.
Willy Glaser med fru verkar alltså helt enkelt inte ha trott på Stigs rövarhistoria när någon annan påpekade bristerna i den.
Det talar givetvis också emot att WG skulle ha försett SE med ett vapen för att mörda Palme. I så fall hade han givetvis inte upprörts över några lögner som SE drog för att dölja brottet och i förlängningen WG:s inblandning.
Familjen Glaser var okänd för journalister på 90-talet.
Thomas Pettersson tipsades 2017 att Stig hade en bekant som var vapensamlare och hette Willy. Källan (som verkade vara bekant med Stig) visste inte efternamnet. Pettersson frågade runt och fick napp. Senare samma år.
Det var hela "substansen" i Sveriges största anka.
Kopiera Lars Larssons omöjliga idé om trappkrönet och hitta Willy.
Allt som återstod att göra var att karaktärsmörda Stig med sedvanliga "journalistiska" metoder.
Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Det är dock hyfsat orimligt att tro att man vansinnessprintat om man egentligen bara lunkat.
Så då landar man ändå i att han ljugit på något sätt om språngmarschen.
Som så mycket annat SE uppger tror jag att det finns ett korn av sanning, men det har knappast gått till så som han påstår.
Det är osannolikt att Stig memorerade hur fort han sprang på mordkvällen.
I Rapportinslaget den 6 april 1986 ville han bara visa hur fort han kunde springa till Luntmakargatan. På barmark dessutom. Därför valde han den norra sidan. Inte den södra sidan som på mordkvällen. Publiken var i vägen (som TV-bilderna tydligt visar).
Att Stig skulle ha valt den norra sidan på mordkvällen är befängt. Det fattade inte clownerna i Göteborg. På den norra sidan kunde Stig inte missa polisernas möte med Yvonne och Ahmed vid Luntmakargatan och kunde inte tappa bort poliserna. På den norra sidan kunde Stig följa poliserna med blicken ända till trappkrönet.
Stig sprang på den södra sidan av manskapsbodarna på mordkvällen.
Skjulet med containern skymde sikten mot trappan och trappkrönet. Stig stannade
"mitt i korsningen" vid Luntmakargatan. Han såg varken poliserna eller Lars. Därför gick han tillbaka.