Det komiska är att många mittentidningar inte nödvändigtvis har något emot en Ulf-regering, men utan SD och att SD ska stå utanför bara för att göra C nöjda.
"Expressen tycker att Sverigedemokraterna borde släppa sitt regeringskrav.
”Genom att frångå regeringskravet ökar den, förvisso lilla, sannolikheten att Centerpartiet kan stötta Ulf Kristersson som statsminister”, skriver tidningen."
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/ledare-sd-b%C3%B6r-slopa-sitt-regeringskrav-och-hj%C3%A4lpa-ulf/ar-AA2ge7dH?ocid=msedgntp&pc=U531&cvid=6ae1da3875164f fda9431394e101f868&ei=10
Problemet med den tanken är att Sd inte stödjer en regering de inte har ett avtal med eller själva inte sitter i dess regering. C har sagt att de vare sig stödjer en regering som Sd sitter i eller som är beroende av Sd:s stöd.
Alltså en omöjlighet. T.o.m. om Sd:s medlemmar gjorde en Jim Jones, d.v.s. dricker spetsad saft och alla begår harakiri skulle C förmodligen fortfarande invända mot Ulf på grunden av att den en gång stödde sig på Sd.
C är autisktiskt fast i sitt inmålade i ett hörn och hat mot Sd. Ett slags grupptryck och social identitet som identifierar C-väljare, där uppemot 60-70% av C-väljare har röstat på C ENBART för att de är anti-Sd och inte för dess politik i övrigt. Vad blir det av C utan Sd? Vem/vilka ska de då hitta på som "motståndare"?
På 70-talet var C emot kärnkraften. På 90-talet var C emot Öresundsbron och för något år sedan tillfrågades Olof Johansson om detta och han vägrar fortfarande att befatta sig med bron. På 2010-talet var det Sd som man skulle vara emot. C har över mer än 30 års tid identifierat sig med en hatisk helt ogenomtänkt antipolitik oavsett argument. Resultatet är att partiet har minskat till ett resultat som kan räknas på ena handens fingrar.