8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Mamman skulle GENAST rapporterat till vården när Elsa åt mer än vad som motiverades av TPN.

Vad bra att du äntligen håller med om att liknelsen i sig stämmer. Då kanske du kan sluta att raljera kring denna?

Ingen har någonsin bett vårdnadshavare ordinera droppet. Det är överhuvudtaget inte det det handlar om.

Det är rimligheten i att VH, tillika assistenter, som ger droppet varje dag och säkerligen har läst på påsen tusen gånger, har missat vad som står avseende kalorimängd samt trott att det täckte 100%. Varför kommer invändningen först i efterhand? Att stödja hade varit att snabbt påpeka felet.

Det är i den kontexten du bör se liknelsen. Ingen annan.

Hur lätt är det att kolla hur stor del det täcker? Ja, en enkel googling ger snabbt svar på den frågan. PIPO eller ej så har ett barn i en viss ålder ett visst näringsbehov.

Får du parenteral näring så är upptaget i tarmen inte relevant (för den del som ges parenteralt). Avseende matintag så kan det givetvis påverkas. Men detta är upp till vården att värdera och försvarar på intet sätt om rapporteringen har brustit för att VH har trott att näringen inte togs upp.

Nej, 50% är 900 kcal. Dra sen av droppet.

Detta var oavsett inget svar på min fråga.

Släpp prestigen nu Hasse. Som fd elitidrottsman så vet du mycket väl vad denna mängd kalorier motsvarar i mat.

Svara istället på min fråga.

Om ett barn ska växa och bibehålla vikt men enbart får 40% PN, hur mycket energi måste barnet få i sig per os?

Givet att detta barn inte äter alls i skolan så måste detta barn i snitt få i sig 50% av sin näring utanför denna tid.

Är detta en bild som är förenlig med PIPO eller en "mycket begränsad mängd mat via munnen" eller hur det nu uttrycktes i sociala medier?

Tveklöst. Detta fallet både inom föräldraansvaret och inom ramen för att vara assistent.

Även om man, mot förmodan, inte har erbjudits matdagbok så förringar detta inte ansvaret att uppskatta var barnet äter och förmedla detta till behandlande/ordinerade läkare.

Nej, Doktorn, jag har inte hållit med om att liknelsen stämmer. Jag höll med om att det står hur många kalorier det är i en påse, precis som på ett knäckebrödspaket. Det är där likheten tar slut. Paketet säger inte hur många skivor ditt barn behöver, och påsen säger inte hur stor del av Elsas behov den täcker.

Men låt oss pröva din rimlighetsbedömning på riktigt.

Du menar att det är orimligt att föräldrarna, som gav droppet varje dag, inte förstod att det bara täckte 40 procent. Det räcker ju med en enkel googling, skriver du.

Vilka andra missade det då?

• Läkarna som ordinerade droppet, och som har utbildning i just näringsbehov.

• Journalen, där det enligt Elsas egen läkare felaktigt stod att droppet täckte i princip hela näringsintaget.

• De åtta behandlande läkarna som skrev under orosanmälan, där samma felaktiga uppgift fanns.

• Skrivbordsläkaren, som gick igenom journalerna och drog slutsatsen att mamman misshandlade Elsa.

Om felet var så lätt att se att föräldrarna borde ha upptäckt det med en googling, hur kunde då minst nio läkare missa det? Och om det är rimligt att läkarna missade det, varför är det orimligt att föräldrarna gjorde det?

“Varför kommer invändningen först i efterhand?” För att ingen visste om felet, inte ens vården. Det upptäcktes när en specialistläkare gick igenom journalerna under processen i kammarrätten. Men föräldrarna hade redan tidigare velat sänka droppet och öka den fasta födan, och enligt JO-anmälan finns det journalanteckningar som stöder det (p. 2.5.1). De gick alltså redan åt rätt håll. Det var vården som inte följde med.

Parenteral näring. Där har du rätt: upptaget i tarmen påverkar inte droppet. Men du skriver själv att det är vårdens uppgift att värdera matintaget. Precis. Och vårdens värdering byggde på att droppet täckte allt. Det är därför det som såg ut som en “diskrepans” mellan rapporterat och förväntat intag var vårdens egen felaktiga siffra.

Så vad är det föräldrarna skulle ha “stött” vården med? Att påpeka ett fel som vården själv inte såg, i en ordination som vården själv hade skrivit, med en siffra som vården själv hade dokumenterat som korrekt?

Totius och doktorn, låt oss först titta på vad ni faktiskt kräver.

Mamman skulle “genast” ha rapporterat att Elsa åt mer än vad som motiverades av TPN. Men för att veta att Elsa åt mer än vad droppet “motiverade”, måste man veta att droppet bara täckte 40 procent. Det visste ingen. Enligt vårdens egna journaler och orosanmälan täckte det i princip allt. Ni kräver alltså att mamman skulle ha rapporterat en avvikelse från en siffra som bara fanns i vårdens felaktiga papper, och som vården själv inte upptäckte förrän under processen i kammarrätten.

Och vården visste att Elsa åt. Enligt JO-anmälan hade hon näringsdropp och åt “en begränsad mängd vanlig mat” (p. 2.1.2). Föräldrarna ville dessutom öka den fasta födan och sänka droppet, och det finns journalanteckningar som stöder det (p. 2.5.1). Det är svårt att kalla det att dölja vad barnet äter.

“Även om man, mot förmodan, inte har erbjudits matdagbok.” Mot förmodan? Ni förutsätter alltså att den erbjöds, utan att veta det. Igen.

Men låt oss anta att ni har rätt. Föräldrarna borde ha uppskattat matintaget bättre och rapporterat det till läkaren. Det var en brist.

Vad är då den rimliga åtgärden?

• En matdagbok.
• Regelbunden vägning.
• Kontakt med en dietist.
• Tätare uppföljning hos läkaren.
• Om det inte räcker: observation, till exempel på ett utredningshem tillsammans med en förälder.

Det är så man hanterar en brist i rapporteringen. Med utredning, stöd och observation.

Vad blev det i stället?

• Polis och socialtjänst hämtade Elsa på hennes skolavslutning, utan förvarning.
• Hemlig vistelseort.
• Ett brev i veckan, och i princip ingen annan kontakt under det första dryga halvåret.
• Ingen utredning av pappan.
• Ingen plan för återförening.
• Nästan ett år borta från familjen.

För att föräldrarna inte rapporterade matintaget tillräckligt bra?

Det är här ni har tappat proportionerna helt. Även om ni hade rätt i sak, har ni fel. LVU är inte ett straff, varken för föräldrarna eller för barnet. Det är det yttersta skyddet, som bara får användas när mildare åtgärder inte räcker. Och umgänget får bara begränsas när det är nödvändigt. Socialtjänsten skrev dessutom själv att frivilliga insatser, som utredningshem, var aktuella vid brister i omsorgen. Det prövades aldrig.

Ni beskriver en brist som löses med ett anteckningsblock och en våg. Men det som hände Elsa var en åtgärd som var byggd för misshandel.

Vem har sagt att läkarna har missat vad droppet bestod i? Är detta bekräftat? Vi vet återigen inte vad som stod i orosanmälan och intyget var friserat.

Du verkar fortfarande inte förstå diskrepansen vilket i detta skede är helt otroligt.

Om vårdens värdering vilade mot att droppet täckte allt, om detta nu var fallet, varför rapporterades då inte ett kaloriintag motsvarande 50%, mer än en halv capricciosa per dag, till vården?

Nej Kurre, det är du som överhuvudtaget inte fattar och snurrar runt i cirklar.

Det är inte lågbegåvade föräldrar. Det är högt utbildade välpålästa föräldrar.

När ska du lyfta blicken?

Doktorn, så nu har vi kommit fram till det verkliga kriteriet: föräldrarnas utbildningsnivå.

Låt mig se om jag har förstått rätt:

• Lågutbildade föräldrar som inte förstår ett sjukt barns behov brister i omsorgen, eftersom de inte förstår.

• Högutbildade föräldrar som inte upptäcker vårdens fel brister i omsorgen, eftersom de borde ha förstått.

Finns det någon utbildningsnivå som är godkänd? Gymnasieexamen, kanske? Det verkar vara det enda trygga säkra valet.

Kammarrätten resonerade för övrigt likadant. Den skrev att det var osannolikt att Elsas tidigare vårdåtgärder berodde på felbehandling, eftersom Victoria är “en aktiv och påläst förälder” (JO-anmälan, p. 2.7.1). Att vara påläst blev ett bevis mot henne. Nu blir det ett bevis igen, fast åt andra hållet.

Men här kommer det verkligt bisarra. De som ordinerade droppet hade läkarexamen och specialistutbildning. Det är deras yrke att räkna ut ett barns näringsbehov. Ändå stod det fel i deras journaler och i deras orosanmälan. Om utbildning betyder att man borde ha sett felet, då borde läkarna ha sett det långt före föräldrarna. Deras utbildning handlar ju om just det här.

Så frågan är inte när jag ska lyfta blicken, Doktorn. Frågan är varför du kräver mer av föräldrarnas utbildning än av läkarnas.

“Vem har sagt att läkarna missade vad droppet bestod i? Är det bekräftat?”

Ja, Doktorn. Det är bekräftat. Av vårdens egen läkare, i domstol.

Enligt JO-anmälan bekräftade Elsas behandlande läkare vid förhör i förvaltningsrätten den 1 oktober 2025 att droppet bara motsvarade cirka 40 procent av hennes totala näringsintag, och att det “i såväl journalanteckningar som i orosanmälan felaktigt angetts att Elsa fått i princip hela sitt näringsintag tillgodosett genom näringsdropp” (p. 2.6.2). Samma uppgift lämnade socialnämnden själv in till kammarrätten i september 2025 (p. 2.5.2).

Så vi vet vad som stod i orosanmälan. Läkaren har sagt det. Och du har själv skrivit, i den här tråden, att LE “erkänt att han friserat intyget”, och att det var “förståeligt” att vården skrev fel om TPN. Nu är det plötsligt inte bekräftat?

Det är “vi kan inte veta”-kortet igen. Det dyker upp exakt när något talar emot vården. När det gäller föräldrarna heter det i stället “faktum”, “tveklöst” och “allt annat är omöjligt”.

“Varför rapporterades inte ett kaloriintag motsvarande mer än en halv capricciosa om dagen?”

För att ingen mätte det. Föräldrarna utgick från att droppet täckte allt, eftersom det var vad vården hade sagt och skrivit. Då var maten Elsa åt ett tillskott, små portioner fördelade över dagen. Det är inte en pizza på en tallrik, det är en yoghurt här och några tuggor där. Sådant summeras inte av sig självt. Det är just därför man behöver en matdagbok. Och den var det vårdens sak att ordna, om intaget var så avgörande som du säger.

Och om det här var den stora frågan, hur mycket Elsa åt hemma, då är det just den frågan ett utredningshem hade kunnat besvara på några veckor. Varje måltid hade dokumenterats. Det hade inte behövts polis, hemlig ort eller ett brev i veckan i ett halvår.

Du säger att jag inte förstår diskrepansen. Jag förstår den mycket väl. Den uppstod när vårdens felaktiga siffra jämfördes med verkligheten. Och lösningen på en diskrepans är att mäta, inte att omhänderta.

Kan du bevisa att LE eller Uppsala hade noll koll på vad droppet motsvarade?

Är det en orimlig tanke att droppet ordineras baserat på tillväxt och prover samt att man lät bli att öka droppet, oavsett vad VH beskrev avseende matintag?

Utbildningsnivån är central utifrån ditt påstående om att utredningshem var på sin plats.

Återigen. Förklara för mig varför man inte rapporterar ett matintag som motsvarar mer än en halv Capricciosa om man tror hon har 100% PN?

Svaret är enkelt. Det tillhör föräldraansvar att registrera och rapportera allt matintag över en genomsnittlig dag till vården om man har ett barn med PN.

Är man assistent, ja, då är man avlönad av staten för just detta.