Citat:
Ursprungligen postat av
trustmeiamadoctor
Avseende ändringen i rubricering (om detta är rätt ord i detta sammanhanget) så var det väl precis det Bodström gick i taket över. Men detta var väl det offentliga bidrädet medveten om? Hade man inte rätt då att be rätten om mer tid än att lyfta detta som ett problem i efterhand?
Nu likställer du detta fall med en familj med begränsade resurser som inte lyckas få sitt barn till skolan för att barnet inte mår bra. I detta fallet gäller det en extremt påläst högutbildad förälder tillika assistent där det, enligt den informatiom vi har fått, finns en uttalad inkongruens mellan rapporterat matintag och symtom gentemot det som observerats och förväntats. Detta är ju ingen sedvanlig situation vid så kallad "omvårdnadssvikt". Håller du inte med?
Återigen, jag säger inte att det rör sig om BGFS. Men situationen kan vara lika allvarlig och skadlig för Elsa även om det inte finns uppsåt att skada, vilket jag absolut inte heller tror att det fanns i detta fall.
Därav valde domstol att låta restriktioner kvarstå. Säkerligen delvis även utifrån den totala vändningen som vården beskrev i hennes mående. Man bedömde såvitt jag förstår att man var långt förbi att "ge vårdnadshavare stöd" för Elsas bästa.
Doktorn, du skriver att domstolen “säkerligen” lät restriktionerna stå kvar på grund av vändningen i Elsas mående. Låt mig också prova med “säkerligen”: domstolen blev säkerligen förd bakom ljuset av socialtjänsten. Den fick en utredning som byggde på en misshandelsanklagelse som domstolen själv avfärdade, och en ny grund som lades till dagen före förhandlingen, utan att något nytt hade utretts. Domstolen fick aldrig ett underlag för att bedöma omsorgsbrist, eftersom ingen hade utrett det.
Och när socialtjänsten inte vet, ska de utreda. Det är deras skyldighet enligt lag. Om frågan gäller brister i omsorgen, och inte misshandel, finns det en instans som är byggd för just det: utredningshemmet. Socialtjänsten skrev det själv i sin utredning. Frivilliga insatser som utredningshem var aktuella vid brister i omsorgen. Föräldrarna bad om det. Ingen prövade det.
“Det offentliga biträdet borde ha bett om mer tid.” Så när nämnden byter grund dagen före förhandlingen, utan att utreda något nytt, är det föräldrarnas biträde som har gjort fel? Det är domstolen som har ansvar för att målet blir tillräckligt utrett, och det är nämnden som ska utreda. Enligt JO-anmälan förelades nämnden aldrig att komplettera. Det är inte föräldrarnas sak att se till att myndigheten gör sitt jobb.
“En extremt påläst och högutbildad förälder.” Här blir det verkligen intressant. Kammarrätten skrev, enligt JO-anmälan, att det var “osannolikt” att Elsas tidigare vårdåtgärder berodde på felbehandling, eftersom Victoria är “en aktiv och påläst förälder”. Att vara påläst blev alltså ett bevis mot henne. En förälder som inte kan något brister i omsorgen. En förälder som kan mycket påverkar vården. Finns det någon kunskapsnivå som är godkänd?
Och om hon är så påläst, då är hon väl den perfekta föräldern att utreda på ett utredningshem? Hon förstår vad som behöver dokumenteras, och kan samarbeta med vården under observation.
“En uttalad inkongruens, enligt den information vi har fått.” Vilken information? Den om att droppet täckte hela näringsbehovet? Elsas egen läkare har bekräftat att det bara täckte cirka 40 procent, och att det felaktigt angetts i både journal och orosanmälan. Inkongruensen byggde på vårdens felaktiga siffra. Och enligt JO-anmälan behandlade förvaltningsrätten aldrig den nya uppgiften om droppet, när den bedömde varför Elsa blev bättre.
“Man bedömde, såvitt jag förstår, att man var långt förbi att ge stöd.” Säkerligen. Såvitt du förstår. Men man kan inte vara långt förbi något som aldrig har prövats. Enligt den externa granskningen fick föräldrarna inga insatser och inget stöd, bara ett telefonnummer.
Så din sammanfattning är alltså: säkerligen, såvitt jag förstår, enligt den information vi har fått, kan det vara lika allvarligt. Och det räckte för ett års isolering.
