Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Nej, det är helt fundamentalt eftersom det var det regelbundna ätandet av lämplig mat som var grunden för den snabba förbättringen.
Vilket hade kunnat uppnås utan ett djupt traumatiserande LVU. Man eldar inte upp hela byn för att rädda den.
Det som gjorde Elsa bättre var en ändrad behandling: nedtrappat dropp, ändrad kost och färre mediciner. Det är vårdbeslut. De kunde ha fattats med Elsa kvar hemma, på ett sjukhus, på ett utredningshem eller hos pappan. Inget av det krävde att hon skildes från hela sin familj i sju månader.
Inom vården finns en grundregel som är äldre än alla lagar: först av allt, gör ingen skada. Man amputerar inte ett ben för att ta bort en sticka. Man väljer den minsta behandling som fungerar.
Samma princip finns i lagen. Tvång ska vara sista utvägen, och ett ingrepp får aldrig vara större än vad som behövs. Det kallas proportionalitet.
Här valdes i stället det mest ingripande som finns: ett svårt sjukt barn som skildes från sin mamma, sin pappa och sin assistent, utan fysisk kontakt i sju månader. Ett barn som redan var sårbart, och som fick bära en separation som ingen har kunnat visa var nödvändig.
Även om man tror att något i hemmet behövde förändras, finns det en enorm skillnad mellan att justera vården och att riva hela familjen. Det första hade hjälpt Elsa. Det andra skadade henne på ett sätt som ingen dropp- eller kostjustering någonsin kan väga upp.