Citat:
Ursprungligen postat av
Hejvardaghej
Du och jag delar helt samma bild här.
Det ante mig, Hejvardaghej. Systemriddare håller ihop. Ni är av exakt samma skrot och korn, med samma rökridåer: “vi kan inte veta”, “det är komplext”, “det fanns en oro”. Och när bevisen saknas, är det som Doktorn sa: det finns nog en “rotbrand” någonstans.
Det är exakt den logik som bar häxprocesserna.
I häxprocesserna fanns vattenprovet. Den anklagade kastades i vattnet. Flöt hon, var hon en häxa. Sjönk hon, var hon oskyldig, men då var det för sent. Det fanns inget utfall som friade henne medan hon levde.
Se på hur det fungerade i Elsas fall:
Mamman var engagerad i sitt sjuka barns vård. Det blev “styrt och dominerat vårdkontakter”.
Mamman rapporterade att Elsa mådde bättre på sommaren. Vården sa att hon “aldrig rapporterat in någon förbättring”. Domstolen hittade rapporterna i journalerna, men det ändrade ingenting.
Mamman ville följa med Elsa till ett utredningshem. Det räknades inte som samtycke.
Mamman ville skriva mer än ett brev i veckan till sin dotter. Det blev skäl att begränsa umgänget.
Pappan litade på mamman. Det blev “brustit i omsorgen”.
Pappan höll inte med socialtjänsten. Då behövde han inte utredas.
Elsa blev bättre i jourhemmet. Det blev beviset för att mamman var problemet.
Vad familjen än gjorde, blev det ett bevis mot dem. Det fanns inget de kunde göra som skulle ha räknats till deras fördel. Det är vattenprovet i modern form.
Och precis som i häxprocesserna räckte misstanken. “Det fanns en oro.” “Vi kan inte veta.” “Det är komplext.”
Misstanken behövde aldrig prövas, för den var redan svaret.
Lex Sarah-rapporten säger det på sitt eget språk: utredningen “prövade aldrig sin utgångspunkt”, och resultatet blev “selektiv bekräftelse”.
Konfirmationsbias på ren svenska. Precis det klister som ni systemriddare har fastnat i.