8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Uppenbart att pappan och mamman är väldigt olika. Pappan glad och obekymrad och inriktad på roliga grejer. Mamman sjukdomsorienterad och ”mer pådrivande och mindre lyhörd än andra föräldrar i motsvarande situation” (Lex Sarah-avvikelse s. 11).

Snacka om upplagt för konflikt runt barnet.

Totius, du citerar sidan 11 i Lex Sarah-rapporten. Läs gärna nästa sida. Där står följande:

“[Mammans] föräldraförmåga bedömdes enbart genom hypotesen att hon förmedlade en oriktig symtombild, inte som förälder i övrigt.”

“Pappan utreddes inte alls. [...] Han var det närmast liggande alternativet till en placering. Trots det gjordes ingen bedömning av hans omsorgsförmåga inom något område. Han bedömdes i stället utifrån att han inte höll med om socialtjänstens slutsats. Det innebär att det alternativ som hade kunnat göra tvånget onödigt aldrig utreddes.”

“Utredningen avgränsade bort den fråga allt vilade på. Misstanken byggde på att [Elsa] inte var så sjuk som framställts och att vården därför till stor del var onödig. För att avgöra om det stämde måste man pröva om [Elsa] faktiskt var sjuk. Genom att inte ta ställning till sjukvårdens bedömningar lämnades den frågan oprövad, samtidigt som slutsatsen att [Elsa] utsätts för misshandel via sjukvården ändå drogs.”

“När sådana motuppgifter inte förs in i analysen uppstår en risk för selektiv bekräftelse.”

Selektiv bekräftelse. Det är vad Lex Sarah-rapporten kallar det. Att plocka ut de uppgifter som stöder misstanken och lämna resten utanför analysen.

Och det är exakt vad du gjorde nyss. Av hela sidan 11 valde du ut en beskrivning av mamman som “mer pådrivande”, och hoppade över allt annat på samma sida: att pappan inte utreddes, att han bedömdes efter om han höll med socialtjänsten, och att det alternativ som kunde ha gjort tvånget onödigt aldrig utreddes.

Du har inte bara läst rapporten selektivt. Du har gjort precis det som rapporten kritiserar socialtjänsten för.

Här är nästa sida i sin helhet:

Totius, du citerar sidan 11 i Lex Sarah-rapporten, om att mamman varit “mer pådrivande och mindre lyhörd än andra föräldrar i motsvarande situation”. Läs meningen en gång till. Den börjar med “Hon angav samtidigt”. Det är andra halvan av barnkirurgens uttalande. Du har hoppat över första halvan.

Och vad säger rapporten om just det samtalet? Att det stod som “ej inkommit” när utredningen skickades till nämnden, och att “det finns därför ingenting i utredningens analys och bedömning som förhåller sig till uppgifterna”. Barnkirurgens uppgifter rörde enligt rapporten “den fråga hela vården vilade på: om mamman skadade [Elsa] via sjukvården”. De vägdes aldrig in.

Läs sedan resten av sidan:

“Den behandlande överläkare som ledde anmälan angav i sitt referenssamtal att han inte bedömde att det handlade om medveten vanvård, utan om en nära relation där symtom övertolkas.”

Läkaren som ledde anmälan bedömde alltså inte att det var vanvård. Ändå skrev utredningen i sin bedömning att Elsa “utsätts för misshandel via sjukvården”.

“Pappan bedömdes utifrån att han inte höll med om slutsatsen.”

“Utredningen prövade aldrig sin utgångspunkt. Den utgick från sjukvårdens slutsats och förde vidare det som stödde den, medan uppgifter som talade emot inte redovisades eller vägdes in.”

Och rapportens bedömning: utredningen gjorde inte “den självständiga och allsidiga prövning som ett beslut om tvångsvård kräver enligt objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § RF”.

Ser du vad du har gjort, Totius? Av ett uttalande som enligt rapporten talade emot misstanken, plockade du ut den del som stödde den. Det är precis vad Lex Sarah-rapporten kritiserar utredningen för: att föra vidare det som stöder slutsatsen, och lämna det som talar emot utanför.

Du har inte bara läst rapporten selektivt. Du har upprepat det fel som rapporten beskriver.

Här är sidan 11 i sin helhet:

Poängen var att mamman och pappan uppenbarligen är väldigt olika. Kan du förstå vad sådant kan betyda i sammanhanget med Elsa?

Det är precis min uppfattning också. Pappan verkar vara en väldigt snäll, positiv och fin person.

Ja, Totius, jag förstår att föräldrarna är olika. De flesta föräldrar är olika. Det är inte en LVU-grund. Lagen kräver en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas, på grund av brister i omsorgen. Att en förälder är orolig och en annan är glad är ingen brist i omsorgen.

Men låt oss följa din tanke, för den är faktiskt intressant. Om föräldrarna är så olika, och misstanken gällde mammans påverkan på Elsa, vad följer då av det?

Jo, att pappan var det mest uppenbara alternativet. Han är, med dina ord, annorlunda. Han är inte sjukdomsorienterad. Han är inriktad på roliga saker med Elsa. Om man ville se hur Elsa mådde utan mammans påverkan, var det svårt att hitta en bättre plats än hos honom.

Det är precis vad Lex Sarah-rapporten säger på samma sida som du citerade: pappan “var det närmast liggande alternativet till en placering”, men “det gjordes ingen bedömning av hans omsorgsförmåga inom något område”. Han “bedömdes i stället utifrån att han inte höll med om socialtjänstens slutsats”. Och därför “det alternativ som hade kunnat göra tvånget onödigt aldrig utreddes”.

Så din egen poäng, att föräldrarna är väldigt olika, är det starkaste argumentet för att pappan borde ha utretts och fått ta hand om Elsa. Inte det motsatta.

Och om att det skulle vara “upplagt för konflikt”: pappan har själv beskrivit relationen med Victoria i förvaltningsrätten som “god kommunikation, ett gott samarbete”, med Elsas bästa i fokus.

Om du menar något annat med att föräldrarna är olika, säg det rakt ut. Vad är det, konkret, som du menar att det betyder för Elsa? Och var står det i underlaget?

Bra, då är vi överens om pappan. Snäll, positiv och fin, enligt både dig och Totius.

Då har jag bara en fråga. Varför fick Elsa då inte bo hos honom?

Varför utreddes han inte alls, enligt Lex Sarah-rapporten? Varför bedömdes han, med rapportens ord, “utifrån att han inte höll med om socialtjänstens slutsats”? Varför skrev kammarrätten att han “brustit i omsorgen”? Och varför hölls Elsa utan fysisk kontakt med honom, en snäll och fin pappa, i sju månader?

Om ni båda ser det, borde socialtjänsten ha sett det också. Det var deras jobb att utreda det.

Ja, Totius, jag förstår att föräldrarna är olika. Nu har jag en motfråga, i samma form som din:

Kan du förstå vad det kan betyda för Elsa, åtta år och kroniskt sjuk, att en sommardag i juni sitta ute i trädgården med sin familj, och plötsligt se polisen komma och föra bort henne utan att få säga hej då? Till människor hon aldrig hade träffat. På hemlig adress. Att sedan inte få krama sin mamma, sin pappa, sina syskon eller någon i sin släkt på sju månader. Att få ett brev i veckan från sin mamma, och ingen förklaring hon kan förstå till varför.

Nämnden ifrågasatte inte ens att Elsa ville träffa sin mamma. Det står i umgängesdomen.

Du frågar vad det kan betyda att föräldrarna är olika. Jag frågar vad det betydde för ett barn att förlora båda sina föräldrar på en och samma eftermiddag, och sin pappa helt i onödan, eftersom han aldrig ens utreddes.

En av de här frågorna handlar om en hypotes. Den andra handlar om något som faktiskt hände.

Totius och Hejvardaghej, hur vore det om ni läste en hel text, och dess sammanhang, någon gång?

Ni påminner om filmbolagen som citerar recensioner på affischen. Recensenten skrev “fantastiskt hur något kan vara så dåligt”. På affischen står det: “Fantastiskt!”

Här är några exempel från bara den här tråden.

Totius och Lex Sarah-rapporten, sidan 11. Du citerar att barnkirurgen tyckte att mamman var “mer pådrivande och mindre lyhörd”. Du hoppar över att meningen börjar med “samtidigt”, alltså att det är andra halvan av ett uttalande. Du hoppar över att samtalet aldrig kom in i utredningen. Och du hoppar över resten av sidan: att läkaren som ledde anmälan inte bedömde det som medveten vanvård, att pappan inte utreddes alls, och att utredningen “förde vidare det som stödde [slutsatsen], medan uppgifter som talade emot inte redovisades eller vägdes in”.

Hejvardaghej och pappan. Du lyfter fram att pappan utreddes 2023 och att ett behov av stöd uppmärksammades. Du lyfter inte fram att Lex Sarah-rapporten konstaterar att han inte utreddes alls 2025, att han “bedömdes utifrån att han inte höll med om socialtjänstens slutsats”, eller att han enligt rapporten var “det närmast liggande alternativet till en placering”. Och du nämner inte att pappans ombud i förvaltningsrätten påpekade att underlaget lyfte fram “uppgifter som är flera år gamla” som han “aldrig fått bemöta”.

Hejvardaghej och mammans röst. Du skriver att vården och socialtjänsten hade en bild av att mamman i stor utsträckning förde Elsas talan. Men du citerar inte vad läkaren sa i samma andetag i rätten: att han inte tror att mamman rapporterat påhittade symtom, och att hon vill sin dotter väl.

Läkarens vittnesmål i domen. Att mamman fört Elsas talan kom med, som “styrt och dominerat vårdkontakter”. Att uppgiften om droppet i orosanmälan var fel, kom inte med.

Läkarna i Uppsala. Att förbättringen “inte kan förklaras utifrån naturlig variation” citeras gärna. Att parenteral nutrition och läkemedel avvecklades samtidigt, nämns sällan.

Vårddomen. Att föräldrarna inte samtyckte till familjehem citeras. Att samma förvaltningsrätt inte fann att Elsa utsattes för misshandel genom sjukvårdsinsatser, och att mamman själv var positiv till utredningshem, glöms bort.

Lex Sarah-rapporten i sin helhet. Den har krympts till en fråga om att ett möte inte journalfördes. Att den konstaterar att utredningen inte uppfyllde objektivitetsprincipen i regeringsformen, att BBIC inte följdes och att omprövningarna var formella men inte reella, nämns inte.

Och det fina i kråksången: Lex Sarah-rapporten har ett eget ord för det här. Den kallar det selektiv bekräftelse. Det var exakt det rapporten kritiserade utredningen för. Och det är exakt vad ni gör när ni läser rapporten.

Så läs hela texten. Inte bara de meningar som passar på affischen.

Du inser väl att avvecklingen av parenteral nutrition och läkemedel var en konsekvens av det bättrade måendet och inte en orsak till detsamma?

Med resonemanget du för, varför kunde inte dropp och smärtlindring trappas ut föregående sommar? Varför blev det försämrat till hösten igen?

Det förstår alla.

Han var inte aktuell i början eftersom den indirekta påverkan på Elsa från mamman skulle bli för stor.

Vi andra (utom ni tre) försöker diskutera det fortsatta omhändertagandet.

Historiken med pappan är väldigt intressant i sammanhanget. Enligt domen i juli 2025 hade han mycket kontakter med vården, kanske den som främst hade kontakten med sjukvården tidigare. Efter separationen och sedan mamman blivit Elsas assistent har mamman tagit kontakten med sjukvården, enligt uppgifterna i domen.

Hela den här historien i nyhetsmedierna och ”Fallet Elsa” och ”Elsas rätt” på sociala medier visar vilken enorm fokuserad kraft som mamman och hennes familj kan mobilisera.

Hur ska en snäll, positiv och fin person som vill göra roliga grejer med sin dotter kunna hantera en sådan motkraft om den fokuserar på att barnet är mycket sjukt alternativt mycket traumatiserat (som nu)? Tanken svindlar.

Det kan inte ha varit lätt för pappan att samverka med mamman och hennes nätverk om de haft olika uppfattningar om Elsas vårdbehov. Speciellt inte när både mamman och styvpappan hade sina inkomster som personliga assistenter åt Elsa. Snacka om mardrömsläge. Verkar vara en lugn och stark kille som hanterat detta så gott det går.

Hoppas pappan nu har styrkan att ge Elsa lugn, trygghet och positiva tankar så att hon kan lägga allt detta bakom sig. Och släppa alla tankar på ”andra Elsor”, ”ursäkter”, ”förklaringar” och så vidare.