8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ja, fast samma mål hade kunnat nås utan LVU. Föräldrarna är nämligen helt ofarliga. Det var vad socialtjänsten själv fann när de observerade föräldrarna under umgängena.

Vad betyder det? Jo, det betyder indirekt att samma mål hade kunnat nås utan LVU, med en ändrad medicinsk behandling.

Det LVU gjorde var att flytta fokus. Vården slapp granska sin egen behandling, och skulden hamnade på Victoria.

När socialtjänsten väl gjorde det rätta och ställde andra frågor till Björn Lundin, då kunde risken plötsligt ändras från påtaglig till försumbar.

Jag har fortfarande inte sett ett enda belägg, från någon av er systemriddare, för att LVU var det enda sättet att lösa situationen. Vilken dokumentation stöder ni det antagandet på?

För det var inte vilket LVU som helst. En åttaårig flicka hölls i sju månader utan fysisk kontakt med sina föräldrar, sina syskon och sin släkt. På hemlig adress.

Tänk på vad det kräver. LVU ska vara sista utvägen. Varje begränsning ska vara nödvändig, och prövas var tredje månad. Sju månader utan att få krama sin mamma eller pappa. Det förutsätter att föräldrarna var så farliga att inte ens ett övervakat möte var möjligt.

Så på vilket sätt var föräldrarna så livsfarliga då, när risken i dag bedöms som försumbar? Samma föräldrar. Samma hem. Samma sjukdom. Det enda som har ändrats är behandlingen och frågorna socialtjänsten ställer.

Det håller inte, och ni vet det. Det är därför dimridåerna och “det är oklart” åker fram. “Det är oklart” är inte ett svar på varför ett barn isolerades i sju månader. Det är ett sätt att slippa svara.

Nej, allt detta har redan lyfts till dig och rationalen bakom också. Man kan lätt följa resonemanget i domarna.

Att säga att detta lätt hade kunnat lösa utan LVU är att gravt förenkla situationen. Detta givet det vi vet och den teori som gör gällande i domarna att VH genom medikalisering vidmakthåller flickans försämrade mående och omöjliggör åtgärder för utvärdera bilden objektivt.

Obs! Detta utgör definitionsmässigt INTE MbP.

Med detta i baktanke blir handläggningen logisk och utfallet även det som förväntades.

Därmed inte 100% säkert att det var fallet får sägas. Vi vet fortsatt mycket lite av vårdens bild så man ska vara försiktig över att göra allt för säkra påståenden. Det gäller även dig Kurre.

Ser du inte mönstret? Först “vi kan inte veta” och “det är oklart”. Sedan kräver de bevis i form av exakta primärkällor och vårdjournaler, som de vet att ingen av oss kan ha tillgång till.

Problemet är bara att flera av varandra oberoende granskare redan har gått igenom underlaget, och de har hittat samma grova brister i handläggningen. Ensolution, på kommunens eget uppdrag. Fyra av socialtjänstens egna handläggare, i två Lex Sarah-anmälningar. Centrum för rättvisa, som har JO-anmält både förvaltningsrätten och kammarrätten. Och läkaren själv, som i ett vittnesförhör medgav att det stod fel i orosanmälan.

Doktorn, Totius, Hejvardaghej och Ugglan verkar inte vara här för att söka sanningen. Det enda som har varit konsekvent hos er är riktningen: skulden ska ligga på föräldrarna.

Låt mig sammanfatta dimridåerna. Det är en imponerande samling.

1. “Vi kan inte veta.” Tänk om vården har rätt? Visst, men det gäller bara när myndigheterna kritiseras. När orosanmälan skrevs var det ingen som sa “tänk om mamman har rätt”.

2. “Det är oklart.” Det är oklart om föräldrarna gav vården korrekt information. Vilken information? Det är också oklart. Den enda uppgift som faktiskt visats vara fel stod i vårdens egen orosanmälan.

3. Kravet på primärkällor. Visa journalerna, annars har du inget. Journalerna omfattas av sekretess, vilket de vet mycket väl. Men granskarna som har haft tillgång till underlaget har kommit fram till samma sak som vi.

4. “Diskussionen är uttömd.” “Du har redan fått svar.” Ett påstående om att något har besvarats är inte ett svar.

5. Fel lag vid fel tillfälle. Först förs brottsbalken in i diskussionen. Sedan läxas andra upp för att LVU är en skyddslag och inte en brottslag.

6. Sekretess som skäl. OSL och BrB 20:3 förklarar varför USÖ inte kan svara. Det var bara det att USÖ själva angav ett helt annat skäl.

7. Avfärda källan, inte innehållet. Ensolution är värdelös. Lex Sarah-författarna kan inte juridik. Verksamhetschefen var inkompetent. NA lägger ut rökridåer. Medierna sprider felaktig information. Inte en enda gång har någon av systemriddarna pekat ut vilken slutsats som är fel.

8. Den frusna domen. Domskälen från juli 2025 är facit, och inget som har hänt sedan dess räknas. Utom när det pekar mot föräldrarna, för då är det plötsligt ett “LSS-haveri”.

9. Misstanken som inte får prövas. Utredningshem med mamman var inte ett alternativ “utifrån den misstanke som förelåg”. Men ett utredningshem finns just för att pröva misstankar. En misstanke som inte får prövas är inte en misstanke. Det är en dom.

10. “Situationen är stabil.” Det förklarar varför LVU hävdes. Samma föräldrar, samma hem, samma sjukdom. Risken var påtaglig, och nu är den försumbar. Vad har ändrats i hemmet? Det har systemriddarna aldrig svarat på.

11. “Jag försvarar ingen, jag förklarar bara.” Varje förklaring landar i att myndighetens beslut kan vara rimligt. Ingen förklaring landar någonsin i att kritiken kan vara rimlig.

12. “Hat mot oliktänkande.” När argumenten tar slut är det inte längre sakfrågan som är problemet. Det är tonen hos den som ställer frågorna.

Tolv dimridåer, och fortfarande inget svar på den enklaste frågan: varför var det nödvändigt att isolera en åttaårig flicka från sina föräldrar, syskon och släkt i sju månader, när samma föräldrar i dag inte bedöms utgöra någon risk alls?

Men häromdagen så skrev du att socialtjänsten inte har kompetens för att fatta medicinska beslut utan ska förlita sig på vårdens uppgifter...nu har man gått emot vårdens informella uppgifter..för att man anser sig veta bättre enl Sofia Persson som var chef på socialtjänsten... förstår du problematiken??

Tack, Doktorn. Nu har du för första gången formulerat teorin tydligt, och då går det att visa varför resonemanget är cirkulärt.

Låt oss gå igenom det steg för steg:

Cirkeln

1. Teorin. Vården misstänker att föräldrarna genom medikalisering vidmakthåller Elsas dåliga mående.

2. Slutsatsen av teorin. Om teorin stämmer måste Elsa skiljas från föräldrarna, för att hennes mående ska kunna bedömas objektivt.

3. Alternativen utesluts av teorin. Utredningshem med mamman går inte, eftersom mamman enligt teorin skulle fortsätta medikalisera. Teorin avgör alltså vilka sätt att pröva teorin som är tillåtna.

4. Separationen genomförs. Samtidigt ändras Elsas medicinska behandling.

5. Elsa blir bättre.

6. Förbättringen tolkas som bevis för teorin. Hon blev ju bättre utan föräldrarna.

Du skriver själv att "utfallet även det som förväntades". Precis. Utfallet var förväntat, eftersom upplägget bara kunde bekräfta teorin. Det enda test som hade kunnat motbevisa den, att Elsa fick den nya behandlingen med mamman närvarande under övervakning, uteslöts av teorin själv. Det är definitionen av ett cirkelresonemang.

Varför cirkeln nu är bruten

1. Steg 5 har två förklaringar. Behandlingen ändrades samtidigt som separationen. Lex Sarah-rapporten pekar själv ut den ändrade behandlingen som "en annan möjlig förklaring". Förbättringen bevisar alltså inte teorin, eftersom den kan förklaras utan den.

2. Underlaget i steg 1 håller inte. Läkaren medgav i rätten att uppgiften om droppet i orosanmälan var fel. Han sa också att han inte tror att mamman rapporterade symtom som inte fanns. Förvaltningsrätten fann inte skäl att bereda vård på grund av misshandel genom sjukvårdsinsatser. Och socialtjänsten har själv skrivit till USÖ att vårdens journalanteckningar hade brister och var otydliga.

3. Pappan utreddes aldrig. Teorin handlar om "vårdnadshavarna", i plural. Men enligt Lex Sarah-rapporten utreddes pappan inte alls. Teorin prövades alltså aldrig ens på båda föräldrarna.

4. Och det avgörande: Elsa är hemma, och situationen är stabil. Det är dina egna ord. Om teorin stämde skulle Elsa försämras igen när hon kom tillbaka till föräldrarna, eftersom de enligt teorin vidmakthåller hennes dåliga mående. Det har inte hänt. Samma föräldrar, samma hem, samma sjukdom, och en stabil situation. Teorin gjorde en förutsägelse, och förutsägelsen slog fel.

Om inte föräldrarna har genomgått en varaktig och genomgripande förändring, som ingen har kunnat peka på, så finns det bara en rimlig slutsats: teorin stämde inte. Det var behandlingen som gjorde skillnaden.

Du skriver att det inte är 100 procent säkert, och att man ska vara försiktig med säkra påståenden. Det håller jag med om. Men det argumentet gäller åt båda håll. En teori som inte är säker räcker inte som grund för att hålla en åttaårig flicka helt utan fysisk kontakt med sina föräldrar, syskon och släkt i sju månader. Ju större ingrepp, desto säkrare måste underlaget vara. Det var det som brast.

Det ENDA som är 100% säkert är att sista ordet är inte sagt i detta ärende.... den stora utredningen som beställdes borde varit färdig nu, likadant med Lex Sarah utredningen... Knäpptyst om vad som händer runt Carina Toro Hartman..

Det lutar ju åt att även hon blev vilseledd av vården, men hade förstås all anledning att spela med av politiska skäl då de pågick en valrörelse mitt uppe i allt detta kaos.

Oavsett vad så är det oerhört allvarliga uppgifter om det stämmer och går långt utanför hennes mandat att hålla sådana möten, där hon försöker påverkar tjänstemännens utredning.

Som vanligt är det du som skapar cirkelresonemang av linjära förlopp. Den här gången har du (eller snarare din AI) hittat på en ”punkt 6” som inte är relevant. I verkligheten är ”punkt 6” att LVU upphörde när vårdbehovet upphörde.

Ser du? Helt linjärt och enligt den vetenskapliga principen om isolering av variabler. Professionellt och säkert skött sedan föräldrarna inte medgav en placering utanför hemmet.

”Nämnden har anfört att behövlig vård för [Elsa] är en placering utanför hemmet. Förvaltningsrätten gör inte någon annan bedömning än nämnden avseende vad som utgör behövlig vård. Föräldrarna samtycker inte till sådan vård. Vården kan därmed inte ges på frivillig väg.”

Återigen Totius, hur motiverade domstolen att denna vård var behövd?

Det rent medicinska ja. Sen förstår jag att de inte godtar en muntlig orosanmälan utifrån omständigheterna.

Men den medicinska situationen är stabiliserad. Alla vet att flickan nu mår bra och kan äta. Att det skulle falla tillbaka i samma mönster ter sig mycker svårt i dagsläget.

Totius har helt rätt i att det är linjärt.

De andra punkterna har vi diskuterat till leda.

Punkt 4 har du fel om. Att det fungerar i hemmet nu är inget bevis på att det inte fungerade innan. Väldigt konstig slutsats att dra.

Det är inte bara systemriddarna som använder sig av cirkelbevisning. Så även svenska förvaltningsdomstolar:










Vad föräldrarna faktiskt samtyckte till

I förvaltningsrättens beslut om det omedelbara omhändertagandet (2735-25) står att mamman “är positiv till en placering tillsammans med [Elsa] för att hennes omsorgsförmåga ska kunna utredas”. Pappan föreslog att han kunde ta större ansvar, eller att en eller båda föräldrarna placerades på utredningshem med Elsa, något som “kan ske med föräldrarnas uttalade samtycke”. Mammans ombud skrev att insatser med samtycke “bör i vart fall övervägas i första hand och uteslutas, vilket inte har skett”.