Det här är ett helt vanligt LVU. Det finns nämligen inga andra.
Jag har i säkert hundra inlägg förklarat att detta inte är ett konstigt ärende givet de risker som vården såg vid det omedelbara omhändertagandet. Tyvärr klarar ju ingen av er att resonera kring principiella exempel eller liknelser så jag avhåller mig från att försöka förklara på detta sätt. Och givet den snabba förändring i flickans mående under det omedelbara omhändertagandet är det fullt rimligt att vården fick fortsätta.
Handläggningen kommer säkert kunna kritiseras i vissa mindre delar i efterhand men i huvudsak har det sannolikt gått rätt till. Att politiken pratar med tjänstepersoner är inte heller konstigt men att bli tvingad att föreslå vissa saker är så klart inte korrekt. Vad som har hänt verkar dock vara omtvistat.
Domstolarna har bedömt bevisningen på ungefär samma sätt som i liknande ärenden och redovisat detta på ungefär samma sätt.
Vården med stöd av LVU upphörde när sjukvården hade fått tillräcklig information och givet föräldrarnas extroverta agerande är risken att situationen ska uppstå igen liten.
Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Ugglan, det här är inte ett vanligt LVU. Det är ett fall där LVU har tillämpats helt felaktigt. Du använder hur LVU-processen är tänkt att fungera som bevis för att det har gått rätt till, och för att det var fel på föräldrarna. Men en beskrivning av hur något ska fungera bevisar inte att det fungerade så den här gången.
Det har kommit fram information som pekar i rakt motsatt riktning, och den blundar ni systemriddare för. Därför spelar ni domskälen om och om igen, som en skiva som har hakat upp sig. Men det blir inte rätt, hur många gånger ni än upprepar det.
Jämför själv. Så här ska ett LVU enligt 2 § gå till:
• Oron utreds innan beslut fattas.
• Föräldrarnas förmåga bedöms, båda föräldrarnas.
• Mildare alternativ prövas först.
• Umgänget begränsas bara om det är nödvändigt.
• Det finns en plan för återförening från början.
Så här gick det till för Elsa:
• Hon omhändertogs samma dag som orosanmälningarna kom in.
• Det fanns ingen utredningsplan och ingen föräldraförmågebedömning, och pappan bedömdes inte alls.
• Samtycke, placering hos pappan och utredningshem prövades aldrig, trots att föräldrarna efterfrågade mildare alternativ.
• Ett brev i veckan och hemlig vistelseort, beslutat för en misshandel som domstolen sedan avfärdade som grundlös.
• Ingen plan för återförening.
Och det viktigaste av allt: föräldrarna har inte förändrats. Det är samma mamma, samma pappa och samma hem. Enligt den externa granskningen fick de inga insatser, bara ett telefonnummer. Ändå bor Elsa hemma igen.
LVU ska upphöra när de omständigheter som ledde till vården har förändrats. Om föräldrarna är desamma, vad var det då som förändrades? Behandlingen. Droppet, medicinerna och vårdens uppgifter, som fick rättas. Det säger allt om var problemet låg.
Det är samma föräldrar som aldrig borde ha fått sitt barn taget ifrån sig.