De som ”slipper betala” och kan skicka vidare nota till de svenska skattebetalarna om Stegra går omkull är de kommersiella långivarna – det vill säga de affärsbanker och kreditinstitut som lånat ut pengarna. [1]
Lånegarantin innebär i praktiken att staten (via Riksgälden) har gått i borgen för lånen. Om Stegra inte kan betala, kliver staten in och betalar bankerna i deras ställe. [1, 2]
De aktörer som skyddas av denna överföring och de som faktiskt förlorar sina pengar fördelas enligt följande:
Det konsortium av internationella och svenska storbanker som har gett Stegra miljardlån är de som är
skyddade upp till 80 procent av sitt utlånade belopp via garantin. Bland dessa långivare finns bland annat: [1, 3]
*
* BNP Paribas (Frankrike)
* Société Générale (Frankrike)
* UniCredit (Italien)
* ING (Nederländerna)
* KfW IPEX-Bank (Tyskland)
* Svensk Exportkredit (SEK) (Sverige) [2, 3, 4]
*
Hur överföringen sker: Om Stegra hamnar i konkurs kräver bankerna att Riksgälden (staten) omedelbart betalar ut den garanterade summan (upp till cirka 10,8 miljarder kronor av det totala lånepaketet på 1,2 miljarder euro). Bankerna slipper därmed ta den smällen, och skulden omvandlas till en direkt kostnad i statsbudgeten som skattebetalarna får stå för. Bankerna själva riskerar bara de resterande 20 procenten som staten inte garanterat. [1, 2]
Det är viktigt att poängtera att de privata investerarna som har skjutit till eget kapital (aktieägarna) inte skyddas av några statliga garantier.
Om bolaget går omkull blir deras aktier helt värdelösa. De kan inte skicka sin nota till skattebetalarna utan förlorar allt de satsat. Detta gäller exempelvis: [1, 5]
*
* Wallenberg Investments (och deras konsortium med Temasek, IMAS m.fl.)
* Altor och Vargas Holding (Harald Mix och Carl-Erik Lagercrantz)
* Pensionskapital: AMF, [AP2](
https://www.google.com/search?q=Andra+AP-fonden+officiell+hemsida) och AP4 (Här drabbas skattebetalarna och framtida pensionärer indirekt, då pensionsfondernas egna investeringar i bolaget går förlorade). [5, 6, 7, 8]
*
Sammanfattningsvis fungerar statens garanti som en försäkring för de stora affärsbankerna. Det är bankerna som slipper ta den stora kreditförlusten, medan risken för de utlånade miljarderna flyttas över till de svenska skattebetalarna. [1]