8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Morfar Anders om NA:s artikel: USÖ:s plötsliga kovändning kring näringsdroppet.

Tack för den juridiska föreläsningen! AI hälsar och ber om ursäkt för att vi 'trådapor' inte hade förstått den fantastiska och banbrytande LVU-logiken tidigare:

Steg 1: Socialtjänsten påstår något om dig.

Steg 2: Du säger 'nej, det där stämmer inte, jag vill överklaga och försvara mig.'

Steg 3: Socialtjänsten antecknar: 'Föräldern visar bristande insikt, förnekar problembilden och motsätter sig samarbete.'

Steg 4: Rätten slår fast: 'Eftersom föräldern motsätter sig samarbete saknas förutsättningar för frivilliga insatser.

Beslut: Tvångsomhändertagande.'

Vilket mästerverk i rättssäkerhet! Att själva försöket att försvara sina rättigheter bevisar att myndigheten hade rätt från början. Det är ju en genialisk konstruktion – man kan aldrig förlora ett fall som tjänsteperson!

Om vi införde samma fantastiska 'rättssäkerhet' i brottmål skulle rättegångar ta två minuter:
– 'Nekar du till rånet?'

– 'Ja, jag var inte där!'

– 'Där ser ni, domstolen! Den misstänkte förnekar sin gärning och saknar helt insikt i sitt brott. Uppenbart skyldig!'

Att kalla detta för rättssäkerhet kräver en mental gymnastik som inte enbart utmanar logiken, utan ställer hela rättsstatens principer på huvudet. Men tack för upplysningen – nu vet vi exakt hur 'rättssäkert' det är!"

Ja, det är helt orimligt hur myndighetspersoner, när de blir ifrågasatta, hänvisar till patientsekretessen och skyddet för den enskildes integritet, också när det är just offret för myndighetens misstag som vill att sekretessen ska brytas - nehej, det går inte, för myndigheterna måste tänka på individens bästa och hålla på sekretessen. Och därmed kunna låta bli att svara på några frågor om hur man har hanterat hela situationen.

Jättebra förklarat.

Vad tror du vi menar när vi säger att det inte har varit ett rättssäkert LVU i det här fallet?

Du har inte gett någon länk och texten är så svepande att den inte säger ett dugg om något konkret i sak. Ge en länk och utveckla vad du menar konkret.

Artikeln finns i sin helhet på Elsas rätts facebook. Kolla där! Man får inte publicera sådant här, eftersom det är emot flashbacks regler.

Vården lär inte sagt särskilt mycket gällande kalorier utan gått utifrån att tillväxt och blodvärden varit normala och bara sagt att E ska äta som hon vill och eftersom de aldrig fått tydliga svar på hur E ätit så har inte mycket mer gjorts förrän det i jourhemmet fått en annan bild av matintag än innan

Det är exakt så de alltid kommer undan med sitt maktmissbruk. När det går fel gömmer de sin egen smuts bakom "patientsekretessen", inte för att skydda barnet, utan för att skydda sig själva från granskning och ansvar.

Men nu har både vården och socialtjänsten hamnat i gigantiska problem, eftersom hela deras korthus har rasat ihop. Det är exakt därför USÖ nu gör denna desperata kovändning: en historierevidering som helt motsäger vad som står i domstolsbesluten!

Så det du säger är att sjukhusen alltså inte har kontrollerat matintaget och droppet. Är det inte deras jobb då? Det är inte vården som har det ansvaret menar du?

Det är inte mot några regler att citera och länka till Facebook. Jag och många med mig använder inte Facebook och då är det svårt att hitta när du inte länkar. Är det en sluten grupp så är det ju rätt meningslöst att ta upp här.

Sjukhuset är beroende av information om barnets mående och ätande från föräldrarna.

Livsams vd Joakim Malm uttrycker i dagens NA oro för att Försäkringskassan ska kräva tillbaka assistansersättning på 1,5–2 miljoner kronor per år under tre års tid. Han säger:

”Då måste jag kunna bevisa att det är läkarna som brustit – inte vi som assistansbolag.”

Men vilket ansvar har Livsam själva haft under alla dessa år?

Som assistansanordnare har man ju ett eget ansvar för att organisera och följa upp assistansen, dokumentera utförda insatser och rapportera förändringar som kan påverka assistansersättningen.

Elsas assistenter har sannolikt varit de som tillbringat allra mest tid med henne. Mamman och styvpappan arbetade dessutom själva som hennes personliga assistenter. Hur har Elsas faktiska matintag, symtom, mående och hjälpbehov följts upp och dokumenterats? Vilken information har förmedlats till vården?

Det blir särskilt intressant med tanke på den långvariga konflikt med vården som Victoria själv beskrivit. Om kommunikationen mellan föräldrarna och vården inte fungerade, vilken roll hade då Livsam som professionell assistansanordnare? Hur säkerställde man att viktig information om Elsa ändå nådde fram?

Jag undrar också hur assistansbolaget följde upp hjälpbehovet om man under flera år utgick från att droppet täckte hela näringsbehovet, samtidigt som Elsa faktiskt åt vanlig mat. Det är ju en ganska central uppgift när man ska bedöma både barnets vårdbehov och assistansens omfattning.

Jag påstår inte att Livsam eller någon av assistenterna har gjort fel. Men när bolagets vd själv lyfter risken för återkrav och pekar på läkarnas ansvar tycker jag att det är högst rimligt att även granska hur assistansen fungerat.

Det räcker väl inte att enbart hänvisa till läkarnas intyg om man samtidigt haft ett eget ansvar för uppföljning och för att rapportera förändringar i barnets faktiska hjälpbehov?

För mig handlar det inte om att flytta skulden från vården till någon annan, utan om att förstå hela kedjan. Och i centrum för den granskningen måste Elsa och hennes faktiska behov stå.