8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Varför skulle de anmäla sig själva om de inte måste? Då är väl sekretessen det bästa skyddet vården och socialtjänsten har! Och inte minst när det gäller mediala fall.

Och om Victoria skulle använda de hon vet medialt så skulle man kunna angripa henne istället och mena att hon skadar Elsas integritet.

Ingen slump att hon inte delar med sig av allt, när hon inte längre måste bevisa något.

Sekretessen är väl för fasen inte där för att skydda vården? Hur resonerar du egentligen?

Vården anmäler sig själv för att förbättra sin verksamhet och att belysa brister. De spelar ofta hellre med öppna kort och begära en extern utredning via IVO än att mörka. Detta utifrån att konsekvenserna av att mörka blir mycket större om det väl avslöjas.

Så att ingen anmälan är gjord talar mycket för att man har bedömt att det inte förelåg någon vårdskada eller felbehandling. Men det kan mycket väl vara en fortsatt pågående utredning.

Nej och inte socialtjänsten heller, men i den verkliga världen är sekretessen ett skydd för att gömma undan grova fel, både för vården och för socialtjänsten.

Det gick nästan i detta fall, men Victoria överlistade dem genom att snabbt ladda ner all vårdhistorik från Elasas journaler. På så sätt kunde hon försvara sig mot de grova anklagelserna om MbP.

Tydligen inte. De har inte Lex Maria-anmält sig angående detta fall. Det tyder på att de inte vill låta IVO titta på det. Du pratar om hur systemet är TÄNKT att fungera. Jag pratar om hur det fungerar i den verkliga världen och konsekvenserna av att vården och socialtjänsten själva BEDÖMER om de ska anmäla sig själva till IVO eller inte.


Precis. Byt nu ut ordet "bedömt" mot "tyckt" i samma mening, så får du sanningen.

Och det är precis det här som är problemet och varför både vården och socialtjänsten ständigt kommer undan och aldrig blir bättre.

Lägg till att det saknas individuellt ansvar för socialtjänsten. Det finns inga legitimationer som ska försvaras och därför saknas incitament att agera korrekt och rättssäkert.

Det är viktigare att inte missa ett barn, än att råka ingripa felaktigt, även om syftet var gott för socialtjänstens del.

Och priset för det får barn som Elsa bära själv genom livet och betala för, medan ansvariga handläggare och politiker i socialnämnden går fria.

Du fick mitt generella svar oberoende av detta fall. SoL-placeringar är insatser som generellt alltid tar hänsyn till barnets bästa. LVU är en tvångslagstiftning som generellt tas till när föräldrarna brister i samarbetsvilja och fokuserar på sin aversion mot myndigheterna vilket försvårar SoL-lösningar och gör att LVU anses tvunget.

Generellt: föräldrar som fokuserar på sina barn och helt åsidosätter sina egna behov och känslor går i högre utsträckning med på SoL-insatser vilka generellt brukar resultera i bättre upplevelser för barnen.

Då saknas det 5 – 8 timmar för att för att det ska bli insatser dygnet runt.

Han berättar att det står i alla journaler och i intyg från läkarna att Elsa under denna period hade TPN – vilket betyder att hon fick hela sitt näringsbehov via näringsdropp. Denna information har även förmedlats till Elsas föräldrar, till assistansbolaget och till hennes assistent. Och det är denna information som gett Elsa ekonomisk ersättning från Försäkringskassan för att ha personlig assistent dygnet runt.

https://www.na.se/orebro/barnfamiljer-vagar-inte-soka-vard-fallet-elsa-skapar-oro/

Det här är inget generellt fall, då båda föräldrarna är fullt fungerande vårdnadshavare helt utan sociala problem!

Men principen gäller alla föräldrar oavsett social status: Cirkelargument ska aldrig få utgöra domskäl för LVU!

Kan socialnämnden bevisa bristande föräldraförmåga och en påtaglig risk, då råder ett annat rättsläge. Men att hävda att LVU behövs för att föräldrarna inte samtycker till LVU är ett rent cirkelbevis och ett totalt juridiskt vansinne.

Att bestrida en tvångsåtgärd får aldrig användas som bevis för att tvångsåtgärden behövs. Det säger sig självt i en rättsstat.

Klart att IVO kommer att titta på det här i samband med mammans IVO-anmälningar. Att man inte gjort någon Lex Maria-anmälan tyder snarare på att vården inte anser att felet är tillräckligt allvarligt.

Precis och det var ju precis det jag sa. Vården TYCKER inte att det är tillräckligt allvarligt. De bestämmer alltså helt själva om de ska anmäla sig själva till IVO eller inte och det är precis det som är problemet.

Både vården och socialtjänsten skulle behöva extern revision av oberoende granskare med hårda nypor helt klart, som själv bestämmer vad som ska granskas.

Du använder cirkelargument felaktigt.

Det spelar inger roll hur mycket du vrider dig i giljotinen, din argumentation stympas inför det konkreta faktumet.

LVU behövs när föräldrarna motsätter sig SoL-insatser. Erbjudandet om SoL-insatser kan inledningsvis vara frivilliga. Dessa erbjuds vanligen när föräldrar själva sökt hjälp hos socialtjänsten. Samtidigt kan behovet anse så milt att när föräldrarna tackar nej så läggs ärendet ned då det inte finns tillräckliga skäl att gå vidare. Sedan kan det handla om att utredningen landat i att SoL-insatser behövs pga att problematiken är för omfattande och allvarlig att något behöver göras. Det blir generellt en bättre upplevelse för barn där föräldrarna tackar nej till de SoL-insatser som socialtjänsten bedömer som nödvändiga. Om föräldrarna blir förbannade, provocerade och där tackar nej - ja då aktualiseras LVU vilket generellt är en rätt obehaglig och traumatisk upplevelse för barnet.


Frivillighet utifrån föräldrarnas behov/åsikter/vilja, är inte överordnat barnets behov. De allra flesta föräldrar fattar detta och accepterar SoL-insatser med generellt goda resultat och framförallt, mindre trauma för barnet.

Ett tydligt exempel på resonemanget är att när jehovas nekar sitt barn blodtransfusion så omhändertas barnet och barnet får blodtransfusion. Barnets liv räddas men barnet traumatiseras, om föräldrarna hade gått med på blodtransfusion hade barnets liv räddats utan till ett pris av trauma.

Självklart är det arbetsgivarna/utförarna som själva bedömer om de ska anmäla sig själva eller inte. Så är det, så behöver det vara och så kommer det fortsatt vara. En utebliven lex-anmälan innebär inte att den drabbade står utan möjlighet till extern granskning, eftersom patienten själv kan klaga till IVO. Patientens möjlighet att anmäla befriar inte vårdgivaren från dess egen anmälningsskyldighet när kriterierna för lex Maria är uppfyllda. Det som händer är att IVO gör en egen bedömning utifrån patientens anmälan och kommer de fram till att det finns anledning att utreda så kommer det även innebära kritik mot utföraren - vilka inte vill ha IVOs negativa uppmärksamhet.

Du påstår att jag använder begreppet cirkelresonemang felaktigt. Sanningen är att du inte ens förstår skillnaden mellan bevisbörda och myndighetsbeslut!

Enligt din logik blir ett bestridande av en myndighetsåtgärd i sig beviset för att åtgärden behövs ("de tackar nej, alltså är de olämpliga/insiktslösa, alltså behövs tvång"). Det är ett renodlat cirkelresonemang!

Tänk om åklagaren i ett brottmål sa: "Eftersom den misstänkte nekar till brottet visar det att han saknar insikt i sin brottslighet, vilket bevisar att han är skyldig!" Det hade ju blivit omedelbar resning och hånskratt i domstolen! Ett bestridande av en åtgärd får aldrig utgöra bevisgrunden för åtgärdens nödvändighet!

Du sitter och teoretiserar om föräldrar som "blir förbannade och tackar nej till SoL-insatser". Men i det här fallet erbjöds inga frivilliga SoL-insatser från socialtjänsten! Tvärtom var det föräldrarna själva som aktivt lade fram frivilliga, kontrollerade lösningar: de erbjöd sig att ställa sig under observation dygnet runt på ett utredningshem, och de erbjöd placering hos pappan! Det var socialtjänsten som sa nej till alla frivilliga alternativ!

Din Jehovas vittnen-analogi kraschar totalt:

Att jämföra en akut, livräddande blodtransfusion vid ett akut medicinskt tillstånd med en utdragen tvångsseparering av ett barn med en bekräftad organisk tarmsjukdom (PIPO) är så ointelligent att klockorna stannar. Vid blodtransfusion finns en objektiv, vetenskaplig, livshotande indikation där inga alternativ existerar.

I Elsas fall fanns ingen objektiv indikation för LVU, det fanns en felaktig ingångsdiagnos från vården som avfördes så fort oberoende specialistläkare och rådata synades!

Att påstå att barnet "traumatiseras av föräldrarnas nej" när det i själva verket var myndighetens olagliga tvångsåtgärd som orsakade traumat är ett skamligt försök att flytta över skulden från förvaltningsfelet till offret!

Det kan ju vara så att vården vet saker som kurt-sune inte ”vet”. Om det bara handlar om slarv med förkortningar i textjournalen är det slarvigt men inte nödvändigtvis något som man behöver anmäla till IVO. Det är ju uppenbart att Elsa visat normala värden så någon vårdskada gällande detta kan knappast vara aktuell.

DÄREMOT borde den sena orosanmälningen Lex Maria-anmälas men det är en annan sak.