Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Du är inte frisk som håller på såhär. Det står i klartext i domarna att föräldrarna inte gått med på vård utanför hemmet. Föräldrarna hade när som helst kunnat gå med på det och därmed inte utsatt sitt barn för LVU.
Det här du kommer med nu är som taget direkt ur Kafkas Processen! Man bevisar föräldrarnas "skuld" genom att använda deras helt naturliga nekande som "bevis" för att tvångsvård är enda alternativet.
Det här är en oerhört vanlig anklagelse i LVU-sammanhang som dessvärre inte bara drabbade Elsas föräldrar, utan även många andra. En ren "klipp och klistra"-anklagelse modell Kafka!
Låt oss såga ditt bakvända resonemang inför hela tråden, Totius:
Att skydda sitt barn från oproportionerlig separering är INTE "bristande samarbete":
Du påstår att föräldrarna kunde ha gått med på vård utanför hemmet. Men att neka att ens svårt sjuka barn ska slitas bort och placeras hos främlingar helt ensam utan föräldraresurs är inte att vägra hjälp, det är att ta sitt föräldraansvar!
Föräldrarna sa nej till isolering från sitt barn, men erbjöd sig uttryckligen att bo på ett utredningshem tillsammans med Elsa. Det var socialtjänsten och vården som sa nej till den frivilliga SoL-lösningen, för att en oberoende observation där hade avslöjat deras egna felaktiga ingångsantaganden!
Enligt din vanvettiga logik ska en förälder alltså tvingas gå med på vilken oproportionerlig och traumatiserande åtgärd som helst, annars kallas det att de "utsätter sitt barn för LVU". Det är ju ett helt galet cirkelresonemang där myndigheten alltid har rätt och föräldern ställs schackmatt oavsett vad de gör!