8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ja, felaktiga ingripanden i barns liv skadar barn. Det finns gott om forskning om vad som händer med barn som utsätts för den typ av trauma som Elsa utsattes för. Här är några ställen att börja, Totius.

Anknytningsforskningen började med John Bowlby, vars verk Attachment and Loss lade grunden för hur vi i dag förstår barns behov av sina närmaste. James och Joyce Robertson filmade på 1950- och 60-talen små barn som skildes från sina föräldrar vid sjukhusvistelser, och dokumenterade förloppet: först protest, sedan förtvivlan, och till sist ett avskärmat lugn som lätt misstas för att barnet har anpassat sig. Deras arbete förändrade hur sjukhus i hela världen ser på föräldrars närvaro vid barns vård.

Nationalekonomen Joseph Doyle studerade i en uppmärksammad artikel i American Economic Review 2007 barn som befann sig på gränsen till att placeras, alltså fall där det var osäkert om placering behövdes. Han fann att de barn i den gruppen som fick bo kvar hemma i genomsnitt klarade sig bättre senare i livet än de som placerades. Studien gäller amerikanska förhållanden, men poängen är tydlig: när det är tveksamt om ett barn behöver placeras, kan placeringen i sig göra mer skada än nytta.

Vivek Sankaran och Christopher Church skrev 2016 om barn som omhändertas under kort tid och sedan skickas hem. De beskriver hur själva bortförandet, att plötsligt hämtas från sitt hem och placeras hos främlingar, är ett trauma i sig, även när placeringen blir kort och även när barnet sedan kommer hem.

I Sverige har Bo Vinnerljung och hans kollegor i ett stort antal registerstudier visat att barn som varit placerade i samhällsvård generellt klarar sig sämre när det gäller skola, hälsa och självförsörjning. En del av det beror på hur barnen hade det innan, men forskningen visar också att placeringen i sig inte kompenserar för det, och att instabilitet och sammanbrott i placeringar förvärrar situationen.

Och specifikt för Elsas typ av fall har Ekots granskning visat att det vetenskapliga stödet är svagt för idén att barn ska separeras från sina föräldrar vid misstanke om misshandel genom sjukvården.

Inget av detta betyder att barn aldrig ska placeras. Det finns barn som behöver skyddas, och för dem kan en placering vara avgörande. Men forskningen säger tydligt att en placering aldrig är neutral. Den har ett pris för barnet. Därför ska den bara användas när faran är verklig och utredd, och inte i fall där det är osäkert.

TACK för att du delar detta!
Den texten bör ristas in i prussiluskornas synfält.

Glömmer inte.

Exakt hur rättfärdigar det du argumenterar över hur LVUet har skett?

Eller ursäktar att uppgifterna läkarna gav om Victoria var falska?

Nej, mamman gjorde sig totalt omöjlig för vården – varför kan du inte acceptera det?

Vad var falska uppgifter? En misstanke utifråm ett händelseförlopp och ett beteende kan inte betraktas som falsk i detta sammanhanget.

Den visade sig inte vara hållbar vid vidare utredning eller polisiärt men kan väl knappast betraktas som falsk? Eller en lögn som är ditt favoritord?

TACK för att du delar detta!
Den texten bör ristas in i prussiluskornas synfält.

Glömmer inte.

Ingenting tyder på att du har rätt. Varför är Elsa i så fall tillbaka hos sina föräldrar?

Så att skyddslösa barn tvingas fortsätta vara sjuka när föräldrarna är i konflikt med vården. Fy fan, så vidrigt!

Det du kallar ”ingenting” är att Elsa blivit oerhört mycket bättre. Hon är hemma för att det tidigare vårdbehovet har upphört.

Jävla nonsenssvar.

De tar barn ifrån familjer på helt godtyckliga grunder. Forskning visar att det dräper barn.

Kan du inte hålla dig till tråden där du hör hemma?
(FB) ”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Det hör hemma här. En del av kampanjen Victoria har drivit är att just så pass många andra barn blir utsatta för övergrepp av myndigheterna som Elsa blivit.

Det här synliggör detta vidriga system vi har som står utanför rättsstaten och dräper barn.

Kom bara ihåg en viktig sak. "Prussiluskorna" är ofta politikernas nickedockor. Det såg vi i fallet Elsa, så man ska vara försiktig med att anklaga enskilda socialsekreterare.

Det är socialnämndens politiker som bär det yttersta ansvaret för de beslut som fattas i nämnden, inte enskilda socialsekreterare. I Elsas fall var det socialsekreterarna som till slut sa ifrån, genom Lex Sarah-anmälningarna, när nämndens 1:e vice ordförande försökte påverka ärendet.

Och nu tar du upp SIP igen....

Det är inte Victorias fel att det inte blev SIP. När SoC sattes in var det omedelbar LVU. Det var sjukhusen som såg till det. Om du nu är så mån om att SIP skulle ske varför tjatar du inte om att sjukhusen skulle kontaktat Socialen över det långt tidigare?

Victoria försökte lämna den förödande relationen som var mellan familjen och sjukhuset men de höll henne kva med alla medel.

Vad är du inte intresserad om en Lex Mariah nu när det kommit fram att Elsa felbehandlats? Det hade rätt ut vad som legat till orsak för det.

Det går inte att vända denna fantasi om avsaknad av SIP till att det är Victoria hade misskött sig. Ska hon anmäla sjukhusen till socialen menar du? Nej, det är IVO man vänder sig till, vilket hon gjorde när den planerade flytten, som USÖ/Aka. drog ut på så gott de kunde, föll igenom.

Elsa fick vård och omsorg så att hon blev oerhört mycket bättre och kan nu för första gången i sitt liv leva som ett vanligt barn. Tidigare har mammans agerande omöjliggjort det.