2026-10-08, 08:19
  #14725
Medlem
Totiuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kurt-sune
Vad var faran, Ugglan?

Staten får inte ingripa mot ett barn bara för att det finns en oro. Lagen kräver en påtaglig risk för barnets hälsa eller utveckling, och den risken måste göras sannolik. Det är lägstanivån. Och när risken inte längre finns, ska vården upphöra. Det är vad 21 § LVU säger.

I det här fallet kom det in nya uppgifter som borde ha lett till en ny bedömning: polisen lade ner förundersökningen, vården korrigerade sina uppgifter om droppet och Elsa mådde bra sedan september. Socialtjänsten skrev själv i december att hon inte haft dropp på tre månader och gick i skolan utan frånvaro. Ändå ändrades ingenting.

Och i dag är Elsa hemma. En sakkunnig har bedömt risken som låg till försumbar. Socialtjänsten själv har avslutat vården. Ingen av de myndigheter som har hela underlaget ser någon fara i dag.

Om du ändå tror att det finns en fara, så står du ganska ensam med den uppfattningen. Och då är frågan inte varför jag inte ser den, utan varför ingen annan gör det.
Har du minsta aning om vad som menas med vetenskapligt arbete? En observationsperiod på 3-6 månader behövs efter utsättande av droppet enligt det som jag tog upp tidigare. Givet detta är det uppenbart att Elsa fick flytta till en släkting (i december 2025) så snart vården kunde känna sig säkra på att Elsas förbättring var stabil:
Citat:
Ursprungligen postat av Totius
Doktorn får rätta mig om något är fel men jag kollade med Google AI om utsättande av dropp vid PIPO och uppskattad tid för att säkert kunna bedöma om tillståndet är stabilt. Sammanfattningsvis:
Att lyckas sätta ut droppet (parenteral nutrition) helt efter två månaders nedtrappning är en enorm milstolpe för ett barn med PIPO! Det visar att tarmen just nu kan tillgodogöra sig tillräckligt med näring och vätska på egen hand.

Eftersom PIPO är en kronisk sjukdom som går i skov, pratar man dock sällan om att barnet är helt "säkert". Istället definieras en stabil utsättning kliniskt när barnet har klarat sig utan dropp i minst 3 till 6 månader samtidigt som tre kritiska parametrar uppfylls:

De tre kraven för stabilitet:
  • Vikt och tillväxt (Z-score): Barnet måste hålla sin tillväxtkurva (eller klättra på den) enbart med hjälp av mat eller sondmat. Viktavvikelse är det tidigaste tecknet på att tarmen inte orkar med i längden.
  • Stabil vätske- och elektrolytbalans: Blodprover (njurfunktion, saltbalans) och urinprover måste ligga stabilt. Vid PIPO är det ofta vätskebalansen (uttorkning) som sviktar först, snarare än kaloriintaget.
  • Hanterbar symtomlindring: Att smärta, illamående och bukomfång (uppblåsthet) ligger kvar på en acceptabel och hanterbar basnivå utan att gradvis förvärras.
Varför behövs så lång tid (3–6 månader)?
När droppet tas bort försvinner en stor säkerhetsmarginal. Tarmen tvingas plötsligt arbeta maximalt dygnet runt. Under de första veckorna eller månaderna kan barnet gå på "reserver", men över tid kan tarmen bli uttröttad.

Det är också vanligt med SIBO (bakteriell överväxt i tunntarmen), vilket är en känd komplikation vid PIPO eftersom tarminnehållet rör sig för långsamt. SIBO kan utvecklas smygande under veckorna efter att droppet satts ut och leda till ökad smärta, gaser och sämre näringsupptag.
Givet detta tycks det uppenbart att Elsa fick flytta till en släkting (i december 2025) så snart vården kunde känna sig hyfsat säkra på att Elsas förbättring var stabil.
(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC
Citera
2026-10-08, 08:20
  #14726
Medlem
Totiuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ajogen
Precis ja. Man kan inte LVUa barn med motiveringen "men tänk om"
Jo, fast man använder inte ditt barnsliga sätt att tänka.
Citera
2026-10-08, 08:21
  #14727
Medlem
kurt-sunes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ajogen
Precis ja. Man kan inte LVUa barn med motiveringen "men tänk om"

Rädda, larma, släck, vettu. Ugglan åker runt och samlar in barn på obestämd tid. "Man kan ju inte veta säkert." Det tycker han är jättebra. Tills det gäller hans eget barn och hans egen familj.

För Ugglans version av brandövningen ser ut så här. Rädda: hämta barnet med polis. Larma: skriv ett beslut om omedelbart omhändertagande. Släck: isolera barnet från hela familjen. Sedan står han kvar och väntar på att det ska börja brinna.

Men en riktig brandövning har ett steg till, som alla brandmän kan: kontrollera. När brandkåren har letat igenom huset och inte hittat någon brand, ringer de inte in fler bilar och spärrar av kvarteret i sju månader. De konstaterar att det var falsklarm, och familjen får flytta tillbaka in.

I Elsas fall letade polisen och lade ner. Domstolen letade efter misshandeln och avvisade den. En sakkunnig bedömde risken som försumbar. Men avspärrningen stod kvar, månad efter månad.

Och "man kan ju inte veta säkert" är en princip som gäller alla. Med den logiken kan inget barn någonsin vara säkert hemma, eftersom ingen kan bevisa att en fara inte finns. Det är därför lagen kräver motsatsen: att faran ska göras sannolik, inte att föräldrarna ska bevisa att den inte finns.

Det är lätt att tycka att det är en rimlig princip, så länge det är någon annans barn som hämtas.
Citera
2026-10-08, 08:22
  #14728
Medlem
Ajogens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Totius
Jo, fast man använder inte ditt barnsliga sätt att tänka.
I det här fallet, och i massa andra fall, har man använt sig av ett barnsligt sätt att tänka.

Nej, man ska inte ta barn på såna grunder. Det ska påvisas att barnet är i en faktisk risk. Du kan inte bara ta en förälder och säge "tänk om de misshandlar sitt barn, vi vet ju inte. Bäst att vi tar barnet ifrån dem."
Citera
2026-10-08, 08:24
  #14729
Medlem
Problemet är att du inte fattar att det räcker med att socialtjänsten ska göra sannolikt att det föreligger en risk för att man ska kunna besluta om bord med stöd av LVU om samtycke till behövlig vård saknas.

När du inser detta och förstår innebörden finns bara ett allmänt LVU hat kvar.

Det handlar inte om anklagelser mot någon alls. Det handlar om riskerna för den unge.
Citat:
Ursprungligen postat av kurt-sune
Till alla systemriddare som fortfarande inte har förstått detta:

Anklagelser och påståenden är inte underlag och inte fakta. De är anklagelser och påståenden. För att bli något mer måste de prövas.

Att ni fortfarande snurrar runt socialtjänstens anklagelser mot pappan visar att ni inte har några argument kvar. Ni snurrar gamla domar och anklagelser som bygger på en misstanke som samma domstol avfärdade. Pappan bedömdes ha brustit för att han inte delade misstanken om att Victoria misshandlat Elsa genom sjukvården. Men domstolen delade inte heller den misstanken.

Och ni avvisar allt nytt som kommer fram. Till exempel den allvarliga kritiken om att socialtjänsten aldrig utredde pappan. Varför gjorde de inte det? För att socialtjänsten aldrig släppte MbP-spåret. Det levde kvar ända till april 2026, när nämndens 1:e vice ordförande enligt Lex Sarah-rapporten fortfarande beskrev mamman som någon som grovt misshandlat sitt barn. Och samma vår beställde socialtjänsten ett sakkunnigutlåtande om just BGFS.

Socialtjänsten gjorde exakt som ni. De snurrade i cirklar när argumenten tog slut.
Citera
2026-10-08, 08:26
  #14730
Medlem
kurt-sunes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Totius
Har du minsta aning om vad som menas med vetenskapligt arbete? En observationsperiod på 3-6 månader behövs efter utsättande av droppet enligt det som jag tog upp tidigare. Givet detta är det uppenbart att Elsa fick flytta till en släkting (i december 2025) så snart vården kunde känna sig säkra på att Elsas förbättring var stabil:
(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Låt oss säga att du har rätt, att det behövs en observationsperiod på tre till sex månader efter att droppet satts ut. Droppet togs bort i september. Tre månader senare, i december, flyttade Elsa till en släkting. Det stämmer med din tidslinje.

Men titta på vad som hände samma månad. I socialtjänstens övervägande den 17 december 2025 beslutades att umgänget med föräldrarna skulle fortsätta helt oförändrat: inget fysiskt umgänge, ingen telefon, ett brev i veckan. Observationen var alltså klar nog för att Elsa skulle kunna flytta, men inte för att hon skulle få höra sin mammas röst i telefon.

Och en medicinsk observation av om Elsas förbättring är stabil kräver inte att hon isoleras från sina föräldrar. Tvärtom. Om man vill veta om förbättringen håller, även när föräldrarna finns i bilden, måste man låta föräldrarna komma tillbaka i bilden, stegvis och under kontroll. Det är det enda sättet att pröva frågan. Att hålla dem borta besvarar den aldrig.

Och vetenskapligt arbete kräver en plan: en tydlig fråga, en metod och kriterier för när frågan är besvarad. Ensolution konstaterar att det saknades både utredningsplan och återföreningsplan. Ett experiment utan protokoll är inte vetenskap. Det är att vänta och se.
Citera
2026-10-08, 08:28
  #14731
Medlem
Ajogens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Uglo469
Problemet är att du inte fattar att det räcker med att socialtjänsten ska göra sannolikt att det föreligger en risk för att man ska kunna besluta om bord med stöd av LVU om samtycke till behövlig vård saknas.

När du inser detta och förstår innebörden finns bara ett allmänt LVU hat kvar.

Det handlar inte om anklagelser mot någon alls. Det handlar om riskerna för den unge.
Det vi säger, för 800ade gången, är att de inte har motiverat att det sannolikt föreligger en sådan risk.

Det kommer fram i både Lex Sarah och Ensolution och avhandlas väl av CFR. Fattar du vad de menar när de skriver: "I stället beslutade både förvaltningsrätten och kammarrätten om fortsatt tvångsvård för Elsa utan närmare behovsmotivering."?
Citera
2026-10-08, 08:30
  #14732
Medlem
kurt-sunes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Uglo469
Problemet är att du inte fattar att det räcker med att socialtjänsten ska göra sannolikt att det föreligger en risk för att man ska kunna besluta om bord med stöd av LVU om samtycke till behövlig vård saknas.

När du inser detta och förstår innebörden finns bara ett allmänt LVU hat kvar.

Det handlar inte om anklagelser mot någon alls. Det handlar om riskerna för den unge.

Ja, det räcker att socialtjänsten gör det sannolikt att det finns en risk. Det har jag aldrig bestritt. Men lägg märke till ordet du själv använder: gör sannolikt. Det är ett krav på bevisning, inte en möjlighet att hoppa över den.

Och det handlar visst om anklagelser mot någon. Läs 2 § LVU. Risken ska finnas på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet. Det är inte en abstrakt risk som svävar i luften. Det är en risk som ska ha sin grund i något föräldrarna gör eller inte gör. Förvaltningsrätten skrev det själv i domen: det måste åtminstone vara sannolikt att något av de missförhållanden som anges i 2 § föreligger, och det ska avgöras genom en samlad bedömning av bevisningen.

Missförhållanden är alltså påståenden om föräldrarna. Och de blir inte bevisning förrän de har utretts. Det är socialtjänstens uppgift: att utreda risken, inte att utgå från den.

Det var just det som inte gjordes. Ensolution konstaterar att det saknades en egen självständig risk- och skyddsanalys, att umgängesbegränsningen gjordes utan riskbedömning, och att pappan aldrig utreddes. Socialtjänstens egna socialsekreterare skriver att utredningen aldrig prövade sin utgångspunkt. En risk som aldrig har utretts är inte en risk som har gjorts sannolik. Den är en anklagelse som har fått en ny rubrik.

Och om "LVU-hat": jag har inte sagt ett ont ord om att LVU används när det finns en risk som har utretts. Jag kritiserar att det användes när utredningen hoppades över. Det är inte hat mot lagen. Det är att kräva att den följs.
Citera
2026-10-08, 08:31
  #14733
Medlem
Totiuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kurt-sune
Låt oss säga att du har rätt, att det behövs en observationsperiod på tre till sex månader efter att droppet satts ut. Droppet togs bort i september. Tre månader senare, i december, flyttade Elsa till en släkting. Det stämmer med din tidslinje.

Men titta på vad som hände samma månad. I socialtjänstens övervägande den 17 december 2025 beslutades att umgänget med föräldrarna skulle fortsätta helt oförändrat: inget fysiskt umgänge, ingen telefon, ett brev i veckan. Observationen var alltså klar nog för att Elsa skulle kunna flytta, men inte för att hon skulle få höra sin mammas röst i telefon.

Och en medicinsk observation av om Elsas förbättring är stabil kräver inte att hon isoleras från sina föräldrar. Tvärtom. Om man vill veta om förbättringen håller, även när föräldrarna finns i bilden, måste man låta föräldrarna komma tillbaka i bilden, stegvis och under kontroll. Det är det enda sättet att pröva frågan. Att hålla dem borta besvarar den aldrig.

Och vetenskapligt arbete kräver en plan: en tydlig fråga, en metod och kriterier för när frågan är besvarad. Ensolution konstaterar att det saknades både utredningsplan och återföreningsplan. Ett experiment utan protokoll är inte vetenskap. Det är att vänta och se.
Mycket klokt för att inte riskera störningar orsakade av påverkan från mamman efter flytten till släktingen. Helt enligt vetenskapliga principer. Allt annat hade varit ansvarslöst och vårdslöst och riskerat barnets vård. Det här följer helt kraven i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen.
Citera
2026-10-08, 08:33
  #14734
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kurt-sune
Det absolut dummaste är att hitta på faror som inte finns och använda dem för att totalisolera ett barn. Det är inte bra för någon. Tvärtom. Det är ett gift som skadar hela samhället, och det måste upphöra.

Först och främst skadas barnet. Ett åttaårigt barn som hämtas av polis, placeras hos främlingar och inte får träffa sina föräldrar, syskon eller sin morfar på sju månader, bär med sig det. Hon lär sig att vuxna kan ta ifrån henne allt utan att förklara varför, och att det inte hjälper att säga vad hon vill. Ensolution konstaterade att det är rimligt att anta att sättet hon omhändertogs på orsakade betydande psykisk påverkan. Den skadan läker inte för att hon kommer hem.

Sedan skadas hela familjen. Föräldrar som pekas ut som barnmisshandlare och lever i månader utan att veta om de någonsin får tillbaka sitt barn, bär också på en skada. Syskon som plötsligt förlorar en syster. Mor- och farföräldrar som stängs ute. Det är inte en person som drabbas. Det är ett helt nätverk.

Och samhället betalar, på flera sätt. Bara ersättningen till de tre offentliga biträdena i vårdmålet uppgick till omkring 290 000 kronor i förvaltningsrätten och kammarrätten. Till det kommer jourhemmet, socialtjänstens utredningstid, domstolarnas arbete, de externa granskningarna och Lex Sarah-utredningarna. Två chefer på socialförvaltningen har dessutom köpts ut för sammanlagt omkring 3,4 miljoner kronor. Och om familjen begär skadestånd, är kostnaden inte slut än.

Men den största kostnaden är förtroendet. Om föräldrar till sjuka barn lär sig att det är farligt att ifrågasätta vården, kommer de att sluta göra det, eller sluta söka vård. Om familjer lär sig att det är farligt att be socialtjänsten om hjälp, kommer de att sluta be. Och då når samhället inte de barn som verkligen behöver skyddas. Varje felaktigt omhändertagande gör det svårare att hjälpa nästa barn.
"Den skadan läker inte för att hon kommer hem"
Idag så måste Elsa fortsätta att träffa samma läkarteam som hon vet har åstadkommit hennes trauma eftersom Victoria vågar nu inte begära en remiss för förflyttning iom att detta enl henne kan leda till nya orosanmälningar om mbp... vilket def försvårar all rehabilitering och trygghetsskapande
Citera
2026-10-08, 08:33
  #14735
Medlem
Ajogens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ajogen
I stället beslutade både förvaltningsrätten och kammarrätten om fortsatt tvångsvård för Elsa utan närmare behovsmotivering. Detta trots att anklagelserna om barnmisshandel, som legat till grund för beslutet, hade avfärdats som grundlösa.

https://centrumforrattvisa.se/domstolar-jo-anmals-i-fallet-elsa/

När du läser det, vad tror du de menar?


Citat:
Ursprungligen postat av Totius
Mycket klokt för att inte riskera störningar orsakade av påverkan från mamman efter flytten till släktingen. Helt enligt vetenskapliga principer. Allt annat hade varit ansvarslöst och vårdslöst och riskerat barnets vård. Det här följer helt kraven i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen.
Förstår du vad CFR menar när de skriver det här?
Citera
2026-10-08, 08:33
  #14736
Medlem
Det vore hyfsat klädsamt om ni dels försökte förstå vad man skriver (det är faktiskt inte särskilt komplicerat) och dels låter mig själv bestämma vad jag egentligen tycker.

Rädda=rädda, dvs om risken är tillräckligt stor kan det finnas skäl att göra drastiska insatser allra först.

Larma=utred, ta reda på om de sakomständigheter man trodde utgjorde en risk också föreligger

Släck=ja det beror på svaret i steg två. Avsluta eller ansök om vård.

Poängen som jag tror de flesta förstår är att det i ett akut skede är viktigt att prioritera för att inte situationen ska få onödigt allvarliga konsekvenser. Det är därför man ser till att rädda liv före man larmar brandkåren.

Citat:
Ursprungligen postat av kurt-sune
Rädda, larma, släck, vettu. Ugglan åker runt och samlar in barn på obestämd tid. "Man kan ju inte veta säkert." Det tycker han är jättebra. Tills det gäller hans eget barn och hans egen familj.

För Ugglans version av brandövningen ser ut så här. Rädda: hämta barnet med polis. Larma: skriv ett beslut om omedelbart omhändertagande. Släck: isolera barnet från hela familjen. Sedan står han kvar och väntar på att det ska börja brinna.

Men en riktig brandövning har ett steg till, som alla brandmän kan: kontrollera. När brandkåren har letat igenom huset och inte hittat någon brand, ringer de inte in fler bilar och spärrar av kvarteret i sju månader. De konstaterar att det var falsklarm, och familjen får flytta tillbaka in.

I Elsas fall letade polisen och lade ner. Domstolen letade efter misshandeln och avvisade den. En sakkunnig bedömde risken som försumbar. Men avspärrningen stod kvar, månad efter månad.

Och "man kan ju inte veta säkert" är en princip som gäller alla. Med den logiken kan inget barn någonsin vara säkert hemma, eftersom ingen kan bevisa att en fara inte finns. Det är därför lagen kräver motsatsen: att faran ska göras sannolik, inte att föräldrarna ska bevisa att den inte finns.

Det är lätt att tycka att det är en rimlig princip, så länge det är någon annans barn som hämtas.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in