Forskarförslag för att öka barnafödandet "kan uppfattas som radikalt".

Egentligen ja. Men alla vill köra in i kaklet.
Kineserna hade ju tvingande lagar tidigare. Men nu tycker de att det blev "för få" medborgare så de har slopat kravet på bara ett barn per familj.

Många inom myndighetsvänstern som utför denna typ av forskning ser det som rasistiskt att öka barnafödandet i västländer.

Det är ändå ganska hög humornivå på att det sitter en massa bittra, otvättade incels i den här tråden och diskuterar huruvida kvinnor verkligen borde behandlas som människor, när de passar mycket bättre som rättslösa inkubatorer.
Ja jo jag tror det krävs ett geni för att lista ut varför barnafödandet inte ligger på topp 😂

Enbart utifrån vad som står i artikeln känns det som väldigt bra förslag.

Att höja de svenska födelsetalen är en av mycket få saker jag gärna betalar skatt till, och att höja föräldraförsäkringen till 120 procent är en åtgärd som träffar de som faktiskt arbetar (mestadels svenskar) medan det inte träffar de arbetslösa (mestadels blattar).

Min inre konspirationsmupp säger att politikerna just av den orsaken inte kommer att införa det, eftersom det hade sinkat deras planer på att utrota svenskarna, och så kan vi ju inte ha det.

Men egentligen tror jag snarare att det beror på att de är kompletta idioter med samma framförhållning och långsiktiga tänkande som en guldfisk.

Ifall förslaget faktiskt blir verklighet bleve jag positivt överraskad.

När kraschen slog till 1991–1992 var det gamla folkhemmets trygghetssystem fortfarande intakta. Föräldraförsäkringen, den generösa snabbhetspremien och barnomsorgen var där och fångade upp stöten. Människor som förlorade jobbet eller drabbades av krisen visste ändå att staten garanterade en grundtrygghet för just barnfamiljer.

Historiskt sett skjuter folk ibland upp barn när det är kris, men i Sverige ledde den enorma osäkerheten snarare till en sorts "nu-eller-aldrig"-mentalitet eller att man flydde in i familjebildningen när arbetslivet rasade. Om jobbet ändå försvann och framtiden var osäker, var det många som passade på att bilda familj medan de ändå var hemma eller medan statliga system skyddade dem.

Babyboomen nådde sin absoluta topp runt 1990 och 1991 innan den började dala brant i mitten av 90-talet i takt med att krispaketen och nedskärningarna väl bet sig fast på riktigt.

Men det var just skiftet från det gamla systemets trygghet till det nya, nyliberala misären som gjorde att 90-talsboomens sista krampaktiga skälvning kunde äga rum innan mattan drogs undan för gott.

Nyliberalismens totala sterilisering av folkets framtidstro har lämnat efter sig en demografisk öken, som nu desperat måste fyllas på med en ständigt pågående ström av invandring för att hålla samhällsmaskineriet vid liv.



Att afrikanska länder har höga födelsetal beror på helt andra demografiska och ekonomiska drivkrafter, som jordbruksberoende, brist på socialförsäkringar där barnen är den enda ålderdomsförsäkringen, samt lägre tillgång till preventivmedel, inte på att folk där njuter mindre av livet.

Att dessutom skylla den svenska befolkningskrisen på att svenskar har blivit "egoistiska" och vill åka på Instagram-resor är en skevt nyliberal bortförklaring som lägger hela skulden på individen. Människor har inte blivit mindre inställda på att bilda familj, men när ekonomin och bostadsmarknaden görs om till en vinstmaskiner för spekulanter, blir priset för att skaffa barn orimligt högt. Det handlar inte om att folk prioriterar bort barn för en padelbana, utan om att kapitalets kalla penningvälde har gjort familjebildning till en finansiell mardröm.

(FB) Den globala kapitalismen orsakar mänsklighetens demografiska kollaps

Det står en gigantisk elefant i rummet som forskarna inte vågar dra upp.

Ja, fast detta kan vara avgörande för beslutet att skaffa två eller tre barn. Åtminstone vid tre barn, tätt födda, så blir det svårt att få ihop logistiken. Kvinnor halkar efter i löneutveckling och sedermera pension. I övrigt tror jag som du att den som inte vill ha barn knappast lockas.