Vad har du satsat hårt på i livet som inte blev som du trodde?

Musiken dock så klarade jag det men blev inte som jag trodde då.

15 år innan jag fick mina första riktiga streams, 16 år innan jag fick första skivkontrakt och nu 19 år med snart fem miljoner streams.

Men det är dåligt betalt och allt med AI som förstör konkurrensen.

Dock hade jag gjort musik även fast jag inte hade några streams alls för det är sätt för mig att koppla av. Men tanken ligger ifall jag hade lagt den tiden på trading istället eller programmering.

Men i slutändan är jag ifall stolt och behöver inte tänka på att jag la ner min barndomsdröm.

Festa supa la jag för mycket energi på i 20 år tror jag. Gav inte mycket mer än ångest två dagar i veckan. Jag dricker lite ibland fortfarande men inte super till det mer än kanske 2 ggr per år vid tillfälle. Plugget däremot är jag nöjd att jag tog tag
I vid 24-25 gick en lång akademisk utbildning och har nu villa och förmånsbil för en miljon, barn etc.

Lägg tid på barn det är också nice kommer man på i 40 års åldern. Lätt värt tid och möda.

Så ett välutbildat fattighjon, ser ner på folk som tar hand om andras barn eller gör rent köksredskap/husgeråd...Fint.

1. Jag är inget fattighjon. Jag bor på 80 kvadrat med fet balkong, gratis el, och de bästa grannarna.

2. Jag ser absolut ner på vissa människor med lågstatusyrken... men absolut inte pga deras yrkesroller, utan mer pga hur de beter sig.

Sockärringar är nog den gruppen jag ser ner mest på. Att diska är inget fel över huvud taget, och det har jag väl aldrig sagt?

Jag förstår att det sticker i ögonen att jag slipper rengöra toalettsitsar med tungan och jobba 14 timmar per dag, men vet du vad: svälj det bara.

Mitt liv har varit rätt tufft. Så innan du bubblar över av avundsjuka, fundera på om du verkligen skulle vilja gå 100 mil i mina skor.... det betvivlar jag starkt att du skulle klara.

Jag satsade mycket på familjen och ångrar det som fan. det var bortslösad tid för skulle tänkt på mig själv och kommit någonstans istället för att stå och stampa som en idiot.

Jag har skrivit en massa skit på flashback och trott att det skulle göra någon som helst skillnad.

Nu loggar jag ut, för ett tag...

Satsa på ungarna innebär att se till att de har det bra. Att de kan träna det de känner för och att de tränar. Se till att det går bra för dem i skolan och att de umgås med rätt vänner så de inte blir kommunister eller socialdemokrater.

Vad gäller kvinnor så kan man vara selektiv och inte enbart tänka med kuken som man.

Jag älskar inte modern till mina barn men jag respekterar henne som människa. Hon är inget dumhuvud och de gener som hon bidrar med är tämligen lämpliga för att säkerställa att barnen ska bli två duktiga samhällsmedborgare som kan ta vara på sig själva med hjälp av uppfostran.

När jag ledsnar så kommer vi separera och då har jag ett X som har det mycket stabilt ekonomiskt och som har förmågan att ta hand om sig själv.

Mest att man slösat pengar på så mycket skit istället för att spara smart när man var yngre

Nej ungdomar borde verkligen inte försöka på att bli "entrepenörer", det är n rejäl nitlott. Jag växte själv upp under dom år där det var supertrendigt att starta eget och bli sin egen chef och alla skulle tjäna så mycket pengar. Men det gick åt skogen och var bara slöseri med allting för exakt alla jag har haft kontakt med inklusive mig själv. Man ska inte fundera på såna saker förrän man är runt 50 och har byggt upp en gedigen spetskompetens, ett imponerade CV , ett stort kontaktnät och ett rejält sparkonto. Innan dess har man inget att erbjuda.

Mina livsråd, bli aldrig fet, skaffa barn och ha sex med så många som möjligt, sola och bada.

Gick ut från gymnasiet med toppbetyg i matematik.
Fortsatte sen på universitet med att läsa matte, nådde 80 p, men sen mådde inte bra, kanske dels att jag kände min gräns inom matematik, men mådde pyton i övrigt också.

Min dröm därefter var att bli eremit i Lappland med en mil till närmaste granne. Blev pannkaka av det också. Allt stupade på ekonomiska resurser.

Under en period i mitt liv överskattade jag värdet av att vänta.

Jag tänkte att det jag investerat mycket tid, energi och tålamod i till slut skulle ge någon sorts utdelning. Så fungerar det inte per automatik.

Tid som redan lagts på något är inget argument för att fortsätta lägga mer tid på det, och löften om framtiden är inte samma sak som saker som faktiskt händer.

Jag hade gjort mycket likadant igen. Men jag hade varit mindre hoppfull kring potential och betydligt mer uppmärksam på verkligheten.


Det här blir nästan komiskt eftersom du lyckas bekräfta exakt den kritik du försöker slingra dig ur.

Du började med att skriva att du är stolt över att inte ha ”nöjt dig” med att bli dagisfröken eller diskare. Det är en helt uppenbar statusmarkering. Sedan får du mothugg och försöker plötsligt hävda att du inte alls ser ner på människor på grund av deras yrken.

Två meningar senare hånar du människor som ”rengör toalettsitsar” och ”jobbar 14 timmar per dag”, samtidigt som du radar upp dina 80 kvadrat, din ”feta balkong” och din gratis el.

Det blir verkligen cringe när du spelar ovanför statusjämförelser...och samtidigt desperat rabblar bostadsyta, bekvämligheter, utbildningspoäng, CV och kontorsjobb, så fort någon petar på din självbild.

Och ”du är avundsjuk” är...typ det tunnaste kortet av alla. Kritik av ditt klassförakt blir inte avundsjuka bara för att du påstår det? Det är snarare ett väldigt bekvämt sätt att slippa svara på varför du behöver använda andra människors arbeten som negativa referenspunkter för att känna dig lyckad själv.

Det mest talande är att du först beskriver en karriärsatsning som ekonomiskt gått ”nästan helt om intet”, men ändå måste försäkra omgivningen om att du åtminstone tillhör rätt sorts människor: välutbildad, kontorsråtta, kaffedrickare - och framför allt inte någon som ”nöjt sig” med ett simpelt jobb.

Det är nästan ett ovanligt jävla rent exempel på statusförsvar du uppvisar här, Berit. När din ekonomiska framgång ifrågasätts går du till bostad. När din människosyn ifrågasätts går du till beteende. När det inte räcker går du till offerhistoria (!) och avundsjuka.